Safe And Sound [Hunger Games][SV]

Denna fanfic borde ha denna slogan:

Ma Primrose belle, vol. Vol.

Betyder typ, "Min vackra Primrose. Flyg. Flyg."

italienska?

nope inte italienska. Låter mer som franska.

Enligt Google översätt är det franska, men jag vet inte

Men ska det inte vara Ma Primrose belle, eftersom att det är femininum? xD
ÄR SÅ HIMLA TAGGAD INFÖR ARENAN

Jo det förstås

Herregud vad dåligt det här kapitlet blev xD
Men jaja, jag vill komma in på arenan!
En fråga bara; I nästa kapitel, vill ni att det ska börja med morgonen när dem ska in på arenan, eller direkt när dem står på startplattorna?
-------------------------
Kapitel 12: Hold on to this lullaby

"Du är otroligt vacker här ikväll. Gissar jag rätt om jag säger att du är en eldfluga?" 
Vi är redan halvvägs genom intervjun, och tvärtemot vad jag trodde gick det fantastiskt bra.  Inga känsliga frågor, bara lite prat. Hittills åtminstone.
"Tack så mycket, Caesar. Vi har Cinna att tacka för klänningen.  En eldfluga, ja. 
"Så, Primrose. Berätta lite om din familj därhemma." 
Jag hajar till och försöker desperat komma på något att säga, som inte rör upp några känslor inom mig.
"Jag har en syster. Hon anmälde sig som frivillig när mitt namn blev draget i slåttern, men för sent. Hon heter Katniss."
"Åh, det var nog inget öga som var torrt när det visades. Skulle du vilja hälsa något till din syster?"
"Jag skulle vilja hälsa henne... Att jag älskar henne, och att vad som än händer med mig, så vill jag att hon ska vara lycklig. För även om jag... Dör... Så måste du fortsätta kämpa."
Jag sväljer hårt och fortsätter.
"För det måste alla göra. Sådant är livet. Man kommer alltid stöta på motgångar, och ibland känns allt hopplöst. Men det blir aldrig hopplöst. Någon gång kommer framtiden att bli ljusare. Någon gång." Jag inser att jag pratar direkt från hjärtat, från vad jag har stöttat mig på genom hela livet. Och nu sitter jag här och berättar för hela landet om det. Hela stadion har blivit tyst. Caesar också. Plötsligt ringer klockan, och min intervju är slut. 
"Tack Primrose Everdeen. Vi är med dig ända till döden."
I tre sekunder är allting dödstyst. Sedan bryter applåderna ut. De följer mig ända fram till min gamla plats vid halvcirkeln och hänger sig kvar långt efteråt. 
"Peeta Mellark!" Ekar det i högtalarna och Peeta reser sig och går fram till Caesar. 
Redan från början verkar publiken gilla honom. Han skämtar med Caesar och ler mot massor av unga flickor från huvudstaden så att dem nästan tuppar av. 
"Men Peeta, har du inte någon flickvän där hemma i distriktet?" 
"Nej... Nej, inte direkt." 
"Du ljuger inte nu va? En stilig pojke som du måste väl tycka om någon flicka?" 
"Tja... Jo, det finns en. Men... Jag kan inte vinna för att få henne."
"Nej men, varför inte?" Frågar Caesar och rynkar sina blå ögonbryn.
"Hon kommer aldrig förlåta mig om jag vinner för att... Det innebär att hennes syster dör." 
Det tar ett par sekunder innan jag förstår innebörden i hans ord. Sedan försöker jag se så normal ut som helst, för jag vet att de troligen visar mig på alla tvskärmar just nu. 
Klockan ljuder och Peetas intervju är slut. 

Azome! Ta det gärna från morgonen :3

Ahhhh!!!! GUUUD va bra!!!

startplattorna

+ bra kapitel ^^ ♥