Vamäxen Nessie

neeej! vill inte att denna ff ska ta slut!
men annars superb!!!!

Jag har tänkt på att kanske skriva en fortsättning! Men då lagar jag en ny tråd! Men jag vill inte avslöja vad den kommer att heta än!
Men är int säker än!

Åh, guuud, vad roligt med en fortsättning i så fall =D

^^ tycker jag med!

Jättebraaaaa!!

OBS OBS: Vill ni ha halv kapitlet nu eller vänta tills hela är klart?

Jag lite ledsen över att ingen har skrivit på tråden och den har legat öde länge

^Det går bra med halva ;D

Okej! Här kommer halva!

Kapitel.22

”Så Mad är ledsen för att hon inte fick träffa sin syster eller sin mamma?” frågade Lill för andra gången i dag. Jag suckade. Hon hade inte fått reda på vad som hänt med Mad, eftersom Mad hade vägrat att tala med henne. Hon ville fortfarande inte tala med mig.
”Jaa, och nu måste vi laga våra läxor!” sa jag, och jag hade rätt. Om vi ville ha ett läxfritt lov måste vi jobba hårt före.
Vi satt vi i biblioteket och kunde bara viska lite smått. Annars skulle bibliotekarien komma och skicka i väg oss.
”Du har antagligen rätt” mumlade Lill rätt. Hon steg upp och gick bort för att hämta en bok bland dom andra hyllorna. När hon var utom synhåll kom Seth fram bakom en hylla.
”Vad kan en sådan vacker dam göra här då?” frågade han med sin underbara röst. Det var oftast så Seth pratade med mig, som om vi var gifta eller nått.
”Vad tror du gentleman?” frågade jag med kunglig röst. Seth brast ut i skratt och jag skrattade med honom. ”Jag lagar läxor, Seth! Jag kan inte koncentrera mig nu!” sa jag anklagande.
”Okej, okej! Jag lagar mig här i från” sa han. Han gav mig en lite puss på kinden innan han gick i väg. ”Kom i håg att skicka brevet till Alice!” påminde han mig. Det var så typiskt Seth att veta exat vad jag hade gjort och vad jag måste göra, han visste såklart att jag inte hade skickat nått brev.
Lill och jag gjorde våra läxor och sedan gick vi upp till sovsalen och jag började skriva mitt brev till Alice. Jag rotade fram mitt senaste brev från Alice så jag kunde svara på alla hennes frågor.
Efter att jag skickat brevet med Mad Dobby, så gick jag och lade mig och sova.

När jag vaknade var det första jag såg en suddig lite figur. Jag koncentrerade mig lite mer och såg att det faktiskt var Dobby som hackade lite svagt på fönstret. Jag kämpade mig upp och öppnade fönstret och Dobby flög in. Han satte sig på min säng och darrade lite svagt.
Jag gick fram till honom och tog försiktigt bort brevet som var fast vid hans fot. Vid det lilla ögonblicket som jag rörde vid honom så kände jag hur kall han var. När han kände min värme latade han sig mot min hand. Jag lät han värma sig mot min hand i någon minut innan jag tog bort brevet helt.
Jag läste:

Min älskade Nessie!
Såklart att du får fara till Seth Malfoy över lovet! Om det är det du vill göra så kan jag inte hindra dig!
Nog för att jag hade velat träffa dig och så men ibland finns det annat man måste gör!
Och livet går vidare.
Och som vanligt så måste jag bara säga: Neville har saknat dig. Jag lovade Neville att jag säga skriva det när jag sa att jag skulle skriva ett brev till dig! Han har faktiskt börjat på en skola nu. Du kanske skulle skriva ett brev till honom? Eller?
Mvh. Alice!

Alice hade antagligen inte mycket tid till att skriva så mycket brev, jag fick alltid bara små meddelande om det hade hänt nått eller hur hon mådde och så.
Plötsligt öppnades dörren och jag hoppade till ordentligt. Dobby, som suttit i mitt knä, flög genast bort från mitt knä när jag hoppade till.
”Äntligen har du vaknat!” sa Mad, som hade kommit in genom dörren med Lill. ”Har du någon aning om vad klockan är?” Jag tittade mig omkring på jakt efter en klocka. Men det fanns ingen i sovsalen. Bara en nere vid sällskapsrummet.
”Nja... Kanske 10?” gissade jag och hoppades att jag hade haft rätt. Men jag såg på Lills min att jag inte hade varit i närheten av rätt svar.
”Klockan är fem... Du har missat alla lektioner för idag” sa Lill. Mad verkade vara på bättre humör i dag, för hon log och tittade lite ångerfullt ner i golvet. ”Jag går efter något mat åt dig, Ness” sa Lill och sedan gick hon raka vägen ut genom dörren.
Nu blev det en sån här pinsam tystnad.
”Jo, jag... Jag vill säga förlåt... För att jag var så tjurig i går” sa Mad tyst. ”Såklart att jag är glad för att du får ett bra lov och så.” hon tittade hoppfullt upp. Jag log.
”Jag har redan förlåtit dig” sa jag. Hon log och sedan gick hon fram och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka. Vi stod så i en minut, sedan rättade jag på mig. Och tio sekunder efter det kom Lill in genom dörren igen.
”Här” hon räckte över brickan. Jag åt upp allt snabbt och sedan gick vi ner till sällskapsrummet. Just som jag skulle sätta mig ner såg jag Seth komma in genom dörren. Han hade sällskap av en annan Gryffindor kille, som antagligen hade hjälpt honom med lösen ordet!
När Seth såg mig gick han raka vägen till mig. Mad himlade med ögonen och mumlade sedan nått om att ”Hämta mina böcker” innan både Lill och Mad gick i väg.
Det här var effekten som Seth ofta hade på folk. Jag vet inte om det var nått bra eller dåligt. Men det var inte det roligaste att Lill och Mad alltid gick i väg när Seth kom. Dom kanske tyckte vi ville vara ensamma. Men det ville vi ju inte vara hela tiden!
”Gick det? Att du kommer över till mig på jullovet?” frågade han och höjde ögonbrynen. Jag log brett och han verkade varit lite nervös. Men nu andades han ut. Vi satte oss ner i soffan vid brasan.
”Jo, det gick!” sa jag ärligt och sökte med blicken efter hans ögon. Han mötte lugnt min blick. ”Men när är det som vi kommer fara till dig?”
”Imorgon” svarade han enkelt och kort. Han funderade en stund och fortsatte sedan. ”Jag tror att vi kommer att åka med flampulver och sedan kommer vi att måsta gå en liten bit. Innan vi kommer hem.” Flampulver. Det hade jag använt förr, det var ett av de enklaste sätten att resa på nu för tiden. Och jag hade varit rädd att vi skulle måsta sitta på Hogwartsexpressen i flera timmar.
”Jag hade trott att vi skulle måsta åka med Hogwartsexpressen!” sa jag och pustade ut. ”Men jag måste gå upp och packa då!” stönade jag gick iväg. ”Syns i morgon! Nej, vänta! Vilken tid ska vi fara?”
”Åh, direkt efter frukosten så kommer Professor McGonagall och hämtar oss” sa Seth innan han gick iväg bort från uppehållsrummet. Jag följde honom med blicken ända tills han var borta.
Då gick jag sakta upp till sovsalen igen. Där satt Lill och Mad och packade.
”Men Mad, du skulle ju inte åka. Eller?” jag blir lite förvirrad av att hon nu sitter och packar sina grejer.
”Nej, men jag kom på att jag kunde komma med Lill. Alltså hem till henne!” sa hon glatt och jag ler mot henne. Nu måste hon inte vara sur på mig, hon kommer också få ett bra lov! Hon verkade vara lite upprymd över det faktum att hon också kommer få ett bra lov.

meeeeeeeeeer

Goodie Goodie!