Prs tippest & JustAFriend

Elliot blundade när det yngre lämnade en puss bland lockarna. Han log nöjt. Försökte tränga bort tankarna på att de snart skulle behöva skiljas från varandra ännu en gång. Ännu en natt i en ensam sjukhussäng väntade och det var fan sorgligt. Dags att bli frisk. Ja, det här gick ju inte. Inlagd på sjukhus när livet väntade här ute, det gick inte för sig. Eller ja, det var väl också just det, att livet inte alls väntade. Världen flöt på som vanligt. Sebastian levde sitt liv. Vännerna med. Det var bara Elliot som helt enkelt kom på efterkälken, som inte var med. Nej, en våg av motivation vällde in över den äldre. Det räckte nu. Han ville ut till livet med Sebastian. Det utan tidsbegränsning.
Jackan togs på och den vanliga, vinröda halsduken. Elliot såg på den yngre när han fixade till sig i spegeln. Själv undvek han speglar. Det var bäst så. En nickning bekräftade pojkvännens fråga. Japp, han var klar. Ville helst slänga sig i Sebastians armar ännu en gång. Eller iallafall greppa den yngres hand. Men men, det fick sparas för framtiden. När de båda förhoppningsvis hade landat i sig själva lite mer. Elliot pressade ner handtaget till ytterdörren och tog i farten med rumskortet som satt till vänster, bredvid lyset. Stoppade ner det i jackfickan, säkrast på det viset. Och sedan började de två troligtvis gå bort mot hissarna.