Almost PRS

Hayleys svar fick Zihao att, på något oförklarligt sätt, bli blekare än han redan var. De svarta ögonen fäste sig genast på golvet istället och han svansade skamset fram till Joshua, bara för att slå sig ner på stolen bredvid pojkvännens. Blicken förblev fäst på de nötta skorna medan fingrarna skrapade över nacken några gånger. Han borde nog ha försökt bli lite bättre på att ha konsekvenserna av de frågor han ställde i åtanke, men än så länge hade han inte påbörjat det projektet. Yaosu kunde inte annat än blänga på honom, trots att han mer än väl insåg att det helt enkelt var så den yngre var. Och så hade han alltid varit, artonåringen hade aldrig varit vidare bra på att tänka sig för innan han öppnade sin stora trut eller flög på någon för att starta ett slagsmål. Det var inga bra egenskaper, men lyckligtvis vägde annat upp för allt det där mindre positiva. Oftast i alla fall, för ibland kunde han verkligen vara ett monster på alla sätt och vis.
”Förlåt, jag..jag trodde inte att det skulle vara något sånt”, mumlade Zihao förläget och sneglade skyggt mot Hayley, för att genast vika undan med blicken igen och börja klänga på en av Joshuas armar. Han var lite som Elmo faktiskt, krävde uppmärksamhet så gott som hela tiden. Ignorerade man honom tillräckligt länge började han gnälla som en ledsen hundvalp och kanske till och med bitas om det ville sig riktigt illa.
”Det är ju bra, madam Pomfrey vet vad hon håller på med”, svarade tjugoåringen och betraktade den yngre flickan när hon började leka med de låga fingrarna. Hon var som ett litet barn när hon höll på på det sättet, såg nästan fascinerad ut. Det kanske var något underligt sätt för henne att hantera allting, en liten tillfällig flykt från verkligheten? Eller så var det bara en vana hon inte verkade kunna bli av med, han hade ju egentligen ingen aning och inte heller tänkte han fråga där och då.
Ett litet leende växte fram över läpparna på den äldre som istället slog sig ner vid kanten av sängen, så att han åtminstone satt lite närmare henne. Det kändes bra så, inte perfekt, men bättre än det gjort innan. Helst av allt ville han ju gräva ner sig under täcket och svepa armarna om henne, däremot skulle det bara sluta i katastrof. Han var nästintill hundra procent säker.
”Jag klarar mig, tror att det här är min tionde fullmåne eller något, så börjar bli ganska van”, sade Yaosu och började pilla med en test blont hår, medan ögonen gled bort mot ett av fönstren där de fäste sig. Än så länge var det fortfarande ljust ute, klockan var kanske runt tio, möjligen lite mer. Det var hur som haver ganska många timmar kvar innan mörkret skulle falla och det kändes väldigt bra. Han ville spendera så mycket tid som möjligt med sjuttonåringen innan kvällen anlände.
”Tionde? Det här är typ min hundrasextionde fullmåne och tro mig, jag är fortfarande inte van”, klagade Zihao buttert och putade med underläppen. ”Det gör alltid lika ont, börjar bli trött på det..har alltid varit trött på det.”

Det är rätt intressant att se Zihaos reaktion när sjuttonåringen berättar vad det är som har hänt. Han blir på något sätt ännu blekare, ögonen ännu större. Det är ungefär samma reaktion som hennes bästa vän får, blek och storögd. Nej, den andre behöver verkligen tänka sig för innan han öppnar munnen. Precis som Hayley själv, men hon är faktiskt inte lika klumpig. Åtminstone inte i hennes egna ögon. Hayley gnager sig i underläppen medan ögonen glider ner till den betydligt större handen. Vika och sträcka ut, vika och sträcka ut. Det gör det lite lättare att hantera allting. Som en utväg på något sätt, samtidigt som det är en vana. Vana när hon är nervös eller ledsen.
”Nej, det var väl svårt för dig att veta,” svarar hon med ett magert leende på läpparna. Nej, hon beskyller honom inte. Vem skulle ha anat det? Det är inte så ofta en sjuttonåring på Hogwarts får missfall. Vad hon vet har det inte hänt innan, men det kan kanske bero på att de lyckligtvis kunnat hålla det en hemlighet. Vilket hon inte kommer kunna. Snart kommer säkert hela skolan veta med tanke på Jackson och Hunter. När hon kollar upp igen är har den ett år äldre börjat klänga på Joshua, som att fly från det hela. Det är lite gulligt faktiskt. Lite som den stora katten bredvid henne som ligger på rygg, tiggandes efter lite kli på magen.
Jo, madam Pomfrey vet vad hon håller på med. Utan smärtstillande skulle hon inte må lika bra som hon nu gör, hon skulle nästan vilja gå på smärtstillande hela tiden. Det gör allting på något sätt lättare. Det kan säkert vara beroendeframkallande i viss mån, men ändå. Nej, att poppa beroendeframkallande tabletter är inte bra, även om det kanske skulle vara lite av en tröst. När Yaosu sedan slår sig ner på sängkanten slingrar hon försiktigt armarna runt honom, noga med att madam Pomfrey inte ser dem. Både Joshua och Zihao har väl listat ut att de är lite av en grej, och hon tänker ta vara på tiden hon har med den äldre. Innan han behöver gå igen. Därefter lämnar hon en kyss på en av de bleka kinderna.
”Är du?” Undrar hon med ett lite gladare leende. Att han börjar bli mer van är både hemskt och bra, nu vet hon inte om Yaosu är seriös, men hon hoppas verkligen det. ”Önska jag kunde vara med dig under fullmånen idag..”

”Jo, men jag borde inte varit så okänslig i en situation som denna”, envisades Zihao sorgset och putade med underläppen. Nej, som sagt var han tvungen att lära sig någon gång och nu kunde nog vara ett ganska bra tillfälle. Däremot hade han absolut inte förväntat sig att det skulle vara något så illa som missfall. Usch, det måste ha varit hemskt för den yngre flickan, och detta trots att han inte ens visste omständigheterna runt det hela.
”Nej, det borde du inte, så det börjar nog vara dags för dig att ta fram lite papper och penna så att du kan lära dig utifrån det här”, svarade Yaosu och himlade med ögonen. Att ha en yngre bror var generellt inget direkt jobb, Weimin hade alltid varit en liten ängel..men att vara storebror till en Zihao var förfärligt mycket jobb, väldigt krävande. Helt ärligt borde han nästan få betalt, även om han gjorde det enbart utav kärlek. Nåväl, drömma kan man alltid göra.
När Hayley sedan slingrade armarna runt honom, följde tjugoåringen genast hennes spår och gjorde exakt likadant. Försiktigt drog han henne lite närmare intill sig och borrade ner näsan bland de blonda lockarna. De doftade alltid lika gott, oavsett om hon nyss varit täckt av blod eller om hon precis kommit ut från duschen. Okej, nu hade han aldrig sniffat på hennes hår direkt efter en dusch, men han kunde ändå föreställa sig att det doftade precis lika gott. Uppenbarligen, duschar brukade ju vara till för renlighet och schampoo och sånt där.
”Jag vill inte lämna dig ikväll igen..” viskade Yaosu och slöt ögonlocken med en suck. ”Kunde knappt ta mig tillbaka till kontoret igår och när jag väl lyckades leta mig fram till sängen var du det enda jag kunde tänka på”, fortsatte han sanningsenligt och höll om den yngre flickan en smula hårdare. Åh nej, han ville verkligen inte släppa henne och nu när hon återigen var i hans famn, tvivlade han på att han ens skulle lyckas göra det. Viljestyrkan var liksom obefintlig på grund av fullmånen och tja, han orkade inte kämpa emot. Samtidigt skulle han inte kunna stanna där utan en massa frågor från madam Pomfrey, plus att han skulle försöka leta rätt på Hunter och Jackson..vid det laget visste han inte vad han skulle ta sig till, allt han var helt säker på var att han inte ville lämna Hayleys sida igen.
”Lite antar jag..går man igenom något tillräckligt många gånger blir man tillslut van, men det betyder inte att det blir lättare direkt.” Det var någonting sjuttonåringen borde kunna relatera till, hemskt nog. ”Du behöver absolut inte oroa dig över det, jag överlever..och Zihao är ju här, så jag antar att det är ett plus..” Eller var det ett minus? Han kunde inte bestämma sig.

Nej, det borde han verkligen inte vara. Att vara okänslig i situationer som denna är verkligen inte okej, men Hayley förstår honom. Han har svårt för det där. Kanske hon är mer accepterande just för att hon är nästan likadan. Som sagt, inte lika illa, men tyvärr är hon nästan lika okänslig. Hon hoppas innerligt att hon inte frågat något så dumt om rollerna varit omvända. Man vet aldrig.
”Du får lära dig en läxa av det,” säger Joshua och klappar sin pojkvän lite tafatt på axeln, innan han kramar om den andres hand. Jo, det är nog bra om den ett år äldre lär sig av det hela, precis som både hennes vän och Yaosu säger. Hon vet inte riktigt vad hon ska kalla Yaosu än. De är väl tillsammans igen? Kan hon kalla honom för sin pojkvän? Sjuttonåringen har aldrig varit i något förhållande innan och är rätt ny till det hela. Ska man säga att de är en grej? Det kan man väl göra.. lite flummigt, men aja.
De blåa ögonen glider mot hennes bästa vän som även han har blivit alldeles blek om nosen. Han vet nog inte hur han ska hjälpa till, men hon vet mycket väl att hon kan prata med honom senare. Att gå igenom precis vad som hänt kvällen innan framför alla tre är pressande, hon vill mest av allt bara glömma bort det. Samtidigt vill hon att Joshua ska veta, så det är nog bättre när de två är ensamma. Just nu tänker hon däremot ta vara på den tiden hon har med den tre år äldre. Han kommer behöva försvinna framåt kvällen, och gå igenom rena helvetet. Med de tankarna hårdnar greppet om Yaosu och hon gräver ner ansiktet i bröstkorgen på honom. Hon är väldigt noga med att madam Pomfrey är inne i kontoret och inte kan se dem, hon vill verkligen inte riskera den andres jobb. Inte mer än hon redan gör. Fingrarna börjar försiktigt göra små mönster över ryggen på honom medan ett leende kryper upp över läpparna.
”Du var det enda jag kunde tänka på också,” erkänner Hayley och höjer huvudet så att hon kan se honom i ögonen. Jösses, nu är de nästan lika klängiga som Joshua och Zihao brukar vara. Skulle inte förvåna henne om de två, framförallt Zihao, börjar reta dem för det. Men det är värt det. Hundra procent.
”Fan.. önska jag kunde göra det lättare för dig,” Hayley putar med underläppen medan greppet hårdnar en aning till. Att den äldre och hans bror ska behöva gå igenom skiftningen varje månad är fan galet, och hon kan verkligen inte göra någonting för att hjälpa honom. Det är väl precis så Yaosu känt under missfallet. Hemsk känsla. Blicken glider ner till Elmo som ligger och tigger om uppmärksamhet från dem bägge två. ”Då kan ni iallafall irritera varandra.”

Åh jo, Zihao hade definitivt lärt sig sin läxa och han planerade att försöka komma ihåg den en riktigt lång tid framöver. Nu fanns det alltid en liten risk att han skulle hinna glömma precis allting tills morgondagen, men det var helt enkelt så han var. Och såhär precis innan fullmånen var hjärnan, likt den äldre broderns, inte mer än en hög med mos. Hur mycket han än försökte bete sig gick det liksom inte, tänderna kliade, huden stramade och tinningarna bultade på ett ytterst irriterande vis. Helst av allt ville han bara lägga sig ner på golvet och sova bort resten av dagen, för det var inget liv att gå omkring och känna sig så kass i ett helt dygn.
”Tro mig, jag ska försöka”, svarade Zihao med ett lågmält muttrande och gled ihop på stolen ytterligare, medan han kramade den betydligt mindre handen tillbaka. Det var lite synd om honom, kunde inte vara lätt alls faktiskt. Men å andra sidan var han, precis som alla andra, tvungen att genomlida konsekvenserna.
”Var jag? Undrade Yaosu, för att så snabbt kom möjligt vifta bort den yngre broderns buttra utstrålning. En liten rodnad kröp över de bleka kinderna och fingrarna fortsatte stryka sig genom de mjuka, blonda lockarna. ”Det känns bra att veta att du tänkte på mig”, fortsatte han sanningsenligt och mötte den yngre flickans blick. Händerna lossade på sig och han kupade dem istället runt kinderna på henne, för att slutligen lämna en lång kyss över de där beroendeframkallande läpparna. Dörren in till madam Pomfreys rum var stängd och han skulle utan tvivel kunna höra henne flera sekunder innan hon öppnade den. Ibland var det ganska praktiskt att ha så bra hörsel, även om han bara fick uppleva det något dygn eller två varje månad.
De andra två skulle säkert tycka att de var fåniga och överdrivet klängiga, dock orkade Yaosu inte riktigt bry sig om deras - förmodligen mest Zihaos - åsikter för stunden. Så snart hans läppar kom i kontakt med Hayleys var det som om resten av omvärlden försvunnit, att det bara var de som existerade.
”Hm, om du låter mig stjäla några fler kyssar kommer allting kännas betydligt bättre”, påpekade tjugoåringen och log förnöjt. ”Och jag kommer inte irritera någon, det är alltid den där som börjar tjafsa”, fortsatte han därefter och nickade bort mot Zihao, som genast såg ytterst förnärmad ut.
”Ja du ska verkligen tala du, som sitter och hånglar med blondie som om ni vore helt ensamma”, bet artonåringen tillbaka och putade med underläppen, medan han försökte få Joshua att överge sin stol och sätta sig i knät på honom istället. ”Om ni får hålla på sådär kan vi också göra det”, knorrade han och fortsatte med att dra i den andres tröja. Han var verkligen som ett litet barn, otroligt fjantig på alla sätt och vis.

Den där rodnaden som stryker sig över de tidigare bleka kinderna på Yaosu får ett ytterligare leende att bubbla upp över de fylliga läpparna. Jösses vad gullig han är, konstant. Det måste vara trevligt att vara så förskräckligt gullig hela tiden. Trots att han troligen mår skit just nu med tanke på att det är så nära förvandlingen, men han är ändå otroligt söt. Trots den bleka huden och de svaga ringarna under ögonen. Hayley mår riktigt dåligt över att han mår på det viset, hon får av någon anledning skuldkänslor bara hon lägger ögonen på båda Huaze bröderna. Hon har ingen aning om varför, men hon vill så väldigt gärna hjälpa dem på något sätt. Tyvärr vet hon inte hur det någonsin skulle gå.
”Det var du definitivt.. du är helt ärligt typ det enda jag tänker på vanligtvis också,” erkänner hon tyst, så att bara den äldre av de fyra ska höra. Det har liksom de andra två ingenting med att göra. De bryr sig troligen inte någonting heller. När de större händerna sedan glider upp mot hennes kinder blir leendet aningen större. Det känns så bra att vara nära honom, han har väntat på det enda sedan han gick under natten. Yaosu har helt enkelt tagit över hennes hjärna och hjärta helt och hållet. När skolan börjar igen är hon osäker på om hon ens kommer kunna fokusera för att hon tänker på den tre år äldre hela tiden. Hayley blir ännu gladare när han sedan drar in henne i en lång kyss. Utan att behöva fundera på det en andra gång besvarar hon kyssen. Greppet som innan varit runt den andres midja släpps försiktigt och istället börjar hon att pilla med hans tröja.
”Du får stjäla så många du vill,” viskar Hayley med ett glatt leende på läpparna, innan hon pressar de mot Yaosus respektive. När han sedan nickar mot Zihao höjer hon på huvudet och slänger en blick mot den andra Huaze brodern. Hon himlar med ögonen åt artonåringen, medan hennes vän tillslut ger med sig och lämnar sin stol för att sätta sig i knät på drummeln, för att sedan börja pilla med de mörka lockarna. Han kan visst inte hålla sig från att klänga på Zihao heller
”Du har verkligen fastnat för det där smeknamnet,” Hayley putar med underläppen. I o för sig så är Blondie inte det värsta smeknamnet, men hon blir en smutta irriterad. Vilket troligen är hela anledningen till att han ens kallar henne det. Hon vill gärna ha ett irriterande smeknamn för honom, däremot har hon slut på fantasi just nu. ”Då kanske ni kan sätta er i en annan säng och dra för draperierna? Det var bättre när ni åtminstone försökte gömma det..”

”Du brukar vara det enda jag tänker på också, tror min hjärna har glömt bort hur man överhuvudtaget tänker på annat om jag ska vara helt ärlig”, svarade Yaosu med ett litet skratt och himlade med ögonen åt sig själv. Merlin, det där lät så otroligt fjantigt, men samtidigt var det ju faktiskt sant. Om dagarna tog Hayley upp åtminstone hälften av tankarna medan resten gick åt till att genomföra lektioner och rätta uppgifter. Det var inte lätt att hålla tankarna i styr dock, mycket energi krävdes för att han inte skulle förlora sig själv i dem alldeles. Energi som han egentligen kunde ha använt till någonting betydligt bättre om han inte varit så patetiskt förälskad. Men det var ju trots allt ganska härligt att vara det, särskilt nu när känslorna var besvarade. Visserligen hade de varit det från den första början, dock hade han ju lyckats förstöra det där den första chansen han fick. Det skulle inte gå hända igen.
”Hm, bra, för jag har ingen ork att försöka låta bli”, sade den äldre och lät leendet på läpparna växa sig ännu större när bästa kyss kom inseglandes på silverfatet. Händerna var fortfarande kupade runt kinderna på Hayley och de svarta ögonen studerade gång på gång det där vackra ansiktet. Han kunde inte få nog av att titta på henne, det var nog hans nya favorithobby. Så jävla klyschig, nästan så pass att en liten del av själen dog varje gång han kom på sig själv med att tänka sådana saker.
”Ja det har jag”, avbröt Zihao tvärt och ryckte på axlarna, alldeles för nöjd med att Joshua givit upp och bytt plats. ”Vadå? Du är ju blond, så jag kommer fortsätta kalla dig för blondie så länge du är det”, fortsatte han med ett retsamt flik på läpparna och slingrade armarna runt pojkvännen, för att sedan skjuta fram hakan och göra ögonen så stora han bara förmådde. ”Visst är jag söt?” Bra, nu satt han och fiskade efter komplimanger också. Om artonåringen inte varit en människa hade han nog varit en loppa eller något annat irriterande litet kryp. Nu älskade Yaosu honom trots att var var en riktig retsticka, men ibland gick det verkligen lite väl för mycket överstyr.
”Tycker du att det är lite jobbigt att Joshua föll för just mig?” Undrade Zihao efter en stunds tystnad och höjde på ögonbrynen, medan han vilade huvudet mot en av den andres smala axlar. ”Jag vet att jag har varit hemsk mot er innan, men..tvivla inte på att jag verkligen älskar honom, för det gör jag”, fortsatte han sanningsenligt och drog på munnen.

Jösses vad klyschiga de två turturduvorna är, de är precis som de personerna Hayley själv brukade himla med ögonen mot. Men det är nog för att hon själv aldrig varit sådär hopplöst förälskad. Nu är hon hopplöst förälskad och hon kan inte hålla händerna i styr, eller läpparna. De fjantiga orden kan hon inte heller hålla sig från att säga. Hon kan inte heller hålla borta rodnaden som dyker upp över kinderna på henne. Faktumet att hon hittat någon som hon klickar så väl med, som hon gillar.. eller ett starkare ord. Hon trodde faktiskt inte att det skulle hända henne.
”Det känns bra att veta att du tänker på mig också,” säger hon med ett gulligt litet leende på läpparna. Att det finns någon som tänker på henne regelbundet känns faktiskt rätt bra. Hon vet att Joshua och Aeron finns där för henne, men det här är helt annorlunda. Ingen har fått henne att känna sig så varm och säker innan. Hur Yaosu gör det förstår hon inte. Men hon trivs i hans famn, läpparna pressande mot hans respektive. Hon trivs med att säga gulligt nonsens till varandra. ”Gud, vi är så himla fåniga.. men jag gillar det,” läpparna rör sig i takt med varandra, innan de drar sig undan lite så att de kan betrakta varandra. Hayley blir fortfarande lika förälskad varje gång hon lägger ögonen på tjugoåringen. Alldeles varm och fluffig på insidan blir hon medan fjärilarna flyger runt i magen på henne. Hon vill bara sitta där tätt intill Yaosu, men tyvärr har hon en konversation med Zihao att tänka på. Dumbommen avbryter vid helt fel tillfälle och gör henne smått irriterad. Men det är ju det han vill, den djäveln.
”Jaså? Vad skulle du komma upp med om jag inte var blond då? Kanske du är lite fantasilös?” Självklart skämtar hon med Zihao, hon är inte arg på smeknamnet, bara lite irriterad. Om hon nu skulle färga håret svart, vad skulle han då kalla henne? Inte Blackie, nej det skulle vara förskräckligt respektlöst. Nu kommer Hayley aldrig att färga håret svart, hon skulle aldrig passa i det.
”Så himla söt, du ser lite ut som en väldigt korkad hundvalp. Du är lite som en också.” Påpekar hon med en sockersöt röst innan hon låter uppmärksamheten glida tillbaka till Yaosu. Hon vill gärna att den ska stanna där, mycket trevligare. Hon fortsätter sitt pillande med den äldres tröja, en ny, ren tröja. Tillskillnad på den han haft på sig under gårdagen, den hade varit alldeles blodig när han gått från sjukhusflygeln. Sen kommer den där frågan, och hon byter fokus. Hon vet inte om Zihao ställer frågan för att retas med henne eller om han är genuin. De välformade ögonbrynen rynkar på sig och hon nickar långsamt.
”Klart jag tycker det är jobbigt.. Men samtidigt gör du honom väldigt glad, betydligt gladare än vad han var innan.” Än en gång vänder hon blicken tillbaka till tjugoåringen. ”Precis som lilla Yaosu gjorde för mig.” Hayleys hand glider försiktigt upp mot den lätt rosiga kinden, innan hon lämnar en lång kyss på de där vackra läpparna.

Mängden gulligull verkade öka exponentiellt allteftersom tiden passerade. Hayley och Yaosu betedde sig nästan lite väl överdrivet, men jösses vad härligt det var att kunna göra det. Hade de tur skulle madam Pomfrey hålla sig därinne på kontoret riktigt länge så att de två turturduvorna kunde fortsätta sitta och tala om för varandra hur mycket de tänkte på varandra och så vidare. Sedan gjorde det faktumet även det möjligt för dem att vara nära varandra rent fysiskt, vilket verkade uppskattas ungefär lika mycket av båda parterna. Tjugoåringen gillade att ha armarna svepta runt henne, att sitta så pass nära att han kunde både höra och känna hennes hjärtslag. Om det var något som höll honom från att bryta ihop såhär innan fullmånen så var det just den kontakten. Den var mer än guld värd.
”Jag vet, jag trodde aldrig att jag skulle kunna vara såhär fånig, men..jag hade uppenbarligen fel”, svarade den äldre och började lämna en drös med små kyssar över ansiktet på Hayley. Zihao verkade försöka förstöra stämningen för dem, och inte heller verkade han ha någon lust att ge med sig. Förhoppningsvis kunde Yaosus lite mer gulliga sida få henne på andra tankar, även om det inte såg speciellt ljust ut på den sidan. För den yngre brodern och sjuttonåringen var tydligen väldigt bra på att bråka med varandra. Nu verkade det som tur var vara mest på skoj, men de var ändå väldigt duktiga på det båda två. Helt ärligt var de ganska lika varandra i sättet, i alla fall när det kom till vissa drag. Typ som att båda två inte verkade kunna hålla käften.
”Äh, jag har aldrig sagt att jag har bra fantasi”, svarade artonåringen och lipade mot den yngre flickan. ”Men om jag nu ska svara på frågan så tror jag att jag hade kallat dig kortis istället. Du är till och med kortare än Joshua, vilket jag inte ens trodde var fysiskt möjligt”, fortsatte han predikandes och sköt fram hakan ytterligare. ”Fast helt ärligt gör det saker och ting ganska klart..desto kortare man är, desto närmare helvetet är man. Det skulle förklara sitt humör ganska bra.” Men herregud, skulle han fortsätta gå stackars Hayley på nerverna hela dagen eller? Uppenbarligen verkade det som om han planerade att göra just det, däremot skulle Yaosu inte tillåta något sådant. Nej, sade den yngre brodern något så korkat igen skulle han bokstavligen slänga ut honom genom de öppna dörrarna och låsa dem. Han hade nästan lust att hålla för sjuttonåringens öron så hon slapp höra hans evinnerliga babbel.
”Korkad?” Upprepade Zihao långsamt, som om han satt och smakade på ordet. Det var inget bra tecken, inget bra tecken alls faktiskt. Under dagar som denna kunde artonåringen lätt slå en hundraåttio och förlora allt vett. Och som det nu såg ut skulle han göra det vilken sekund som helst.
”Zihao snälla sluta med det där..” bad Yaosu smått uppgivet och drog Hayley lite närmare intill sig. ”Jag vet att du har god lust att göra något dumt men glöm det, kommer banka skiten ur dig om du ens försöker”, varnade han därefter och kunde inte undgå att le över den yngre flickans ord. Lilla Yaosu, han gillade när hon kallade honom för det.
”Han gör mig glad också, tror att vi hjälper varandra”, muttrade artonåringen tillslut och övergick till att pilla med Joshuas mörka lockar, även om han fortfarande såg en smula mordisk ut.
”Du har gjort mitt liv betydligt bättre också, ska du veta”, berättade tjugoåringen och gnagde sig själv löst i underläppen. ”Så otroligt mycket bättre.”

Jösses. Om några andra betedde sig så som de nu håller på, ja då hade Hayley definitivt himlat med ögonen åt dem. Kanske gett dem några mordiska blickar. Men vad ska hon göra? Inte säga gulliga saker till den andre? Inte kyssa honom? Det är inte hennes fel att den andre är så förbaskat gullig. Hon lovar sig själv att inte fortsätta med allt gullande framför andra människor. Nu är det okej om det är Joshua och hans dumma pojkvän som ser dem, de har liksom gullat med varandra trots att de försökt hålla det hemligt. Så, nu får de helt enkelt leva med att de gör samma sak. Däremot tänker hon inte göra det framför andra, nej där går gränsen. Lyckligtvis är det inte några andra här, så hon kan fortsätta pilla med hans tröja och kyssa honom. Tyvärr finns det något som förstör stämningen. En viss Zihao Huaze. Hon glor mot honom med rynkade ögonbryn. Varför han så gärna vill irritera henne vet hon inte, men han lyckas. Hon hade hoppats på att ha en lugn start, med Yaosu, Joshua och lurvbollen under täcket. Tyvärr blir den inte så lugn. Irriterad, som sagt. Nu har hon skämtat hela tiden, men det här med närmare helvetet, och hur det förklarar hennes humör.. ja, det går liksom en gräns där. Hon är okej med att bli kallad kortis, trots att den enda Zihao verkar vilja hacka på är hennes utseende. På skämt, hoppas hon. Men längden är som sagt nog det Hayley har mest ångest över. Vilket antagligen är rätt tur, många har det mycket värre på den fronten.
”Hm, då är mitt smeknamn för dig slyngel. Vet du vad det betyder eller är du för korkad för det?” Uppenbarligen har Hayley slagit till en öm nerv, att kalla honom korkad verkar inte vara någon bra idé. Men i hennes ögon är det rätt åt honom, blondie och kortis har en negativ klang de också. Förhoppningsvis tar han inte henne på fullt allvar, Hayley ser ju sig själv som förskräckligt korkad. Särskilt när hon är med personer som Joshua och Yaosu. Det är faktiskt lite jobbigt för självförtroendet, och troligen är det det för artonåringen också. Kanske hon bara borde ha hållit käft. Hennes vän verkar tycka det med tanke på blickarna han skickar.
”Ni är gulliga tillsammans, och du är verkligen inte lika illa som jag först trodde,” säger hon efter en stund och gnager sig i underläppen. Jo, hon borde ha hållit käften. Men än en gång, hon är lite dålig på att kontrollera munnen hon också. Hon stryker tummen över Yaosus kind, blir alldeles varm om bröstet av orden han säger. Därefter lutar hon sig närmre honom och pressar läpparna mot hans igen. Ta vara på tiden.