Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Åh det ska jag. Jag säger till innan vi svänger av så ni kan gömma er." Han log och såg över axeln.
"Kommer ni stanna länge?" Frågade han

"Vi stannar så länge som det behövs.", sa Kapten John och såg skeptiskt mot mannan som körde vagnen. När han såg åt Kiliahs håll nickade John. "Jag litar på dig, Kiliah. Den här så kallade Cedric, har ingen chans mot oss.". John kikade åt besättningen som verkade roa sig med teorier om vem Cedric var.

"Bra ni få inte åka. Vi ska fira tills vi stupar." Han skrockade och såg på Kiliah.
"så prinsessan vad har du gjort under dessa år?"
Hon rodnade och log.
"Dansat och på senaste halvåret dödat folk." Hon log mjukt.
"Men ingen fara jag bestämmer detta uppdrag och vi dödar bara Cedric och hans männ som står emot oss."

Kapten John verkade imponerad över hennes sätt att attackera Cedric. John hade anat en självsäkerhet hos Kiliah som tillslut verkade ta som form. "Jag vet att Ethan och de andra hat funnit henne som en underbar underhållare när vi sett henne dansa.". John harklade si, han kunde inte förmå sig att stå för att han också sett henne så. "Kiliah har också visat vad hon går för. Jag tror den så kallade Cedric, inte har någon match om Kiliahs version av honom säger.". Kapten John harklade sig och lyssnade på de teorier som besättningen hade om mannen.

Hon såg på John.
"Åh kapten är det så ni ser mig?" Hon log mot honom och skrattade.
"Göm er vi ska snart svänga av och då blir det lätt att se er." Hon log mot dem och gömde svärdet och drog upp huva och såg ner så man inte såg vem det var.

När Kapten John hörde hennes ord harklade han sig. Han visste inte exakt av vad han hade hört och bestämde sig för att hon inte hade ört för mycket. "Du är jättebra på att dansa, Kiliah. Så kommer du alltid få vår uppmärksamhet." John andades in och såg på de andra. Han gav tecken till de att de skulle gömma sig eftersom fienden var nära. De gjorde som de var tillsagda och gömde sig under höet.

Hon log mot dem och ed intill mannen och såg på honom.
"Du får sköta allt prat." Hon log.
"Ja okej." Mannen kom till portarna
"Jag kommer från byn med hö till det kungliga stallet och en ny tjänare till slottet." Mannen såg upp och bryggan sänktes så de kunde rida in.

John och de andra drog efter andan eftersom de kände sig osäkra att bli stoppade, men kuskens ord hade räddat de. De dolde sig i höet och höll andan för att inte göra sådant väsen av sig. De kunde inte riskera att bli upptäckta. Besättningen höll sig stilla.

De travade in och Kilia hoppade av och såg sig om och hjälpte hästen till stallet och gick tillbaka när vakterna såg bort. mörkret hade fallit.
" Vi smyger in nu." Viskade hon.

John hade hört Killiahs ord och rörde sig försiktigt ur halmstråna och vinkade de till de andra att följa efter. "Kom.", mimade han och vinkade till de. De andra, med Ethan, tog sig ur gräset och smög försiktigt med långsamma, tysta rörelser. John sökte sig nära Kiliah. Det var hon som kunde området, så det var bäst att följa efter. Ethan hade ett leende på läpparna, ruset av spänning och äntligen något liknande piratlivet gjorde att han återfunnit ny energi. De letade sig från stallet.