PRS botillia1 & Lupple

Hon såg på honom med stora ögon och darrade okontrollerat.
" Älskling." Fick hon fram och pekade mot sin mage och vände undan blicken. Hon kunde inte titta på det, tala om det. Hon pekade sedan mot andra sidan av rummet där testet låg och sjönk sedan ned på knä på golvet.
"Det är inte rimligt."Viskade hon så lågt att hon knappt hörde sig själv. Testet var självklart felaktigt.
" Det är fel. Ingen panik." Skrattade hon och kände sig lite halv galen.

Han vände blicken ditåt och såg testet som han snabbt plockade upp. Testet gav ett tydligt positivt svar. Men det var nästan inte möjligt, det var högst ovanligt att ett barn till vampyrer föddes och därför visste man inte riktigt konsekvenserna till det heller. Hans syster knackade lätt på dörren och såg på dem.
- jag köpte ett annat test, det första testet kan ju ha fel så vi måste vara säkra sa hon och la ett nytt test på vasken innan hon gick.
Theodor slöt lätt ögonen.
- gör det andra testet okej? Något är fel med detta sa han tyst och kysste hennes panna.

Hon nickade sakta och skrattade till, stirrade på det andra testet.
"Ja det är fel. Självklart är det fel. Du inser väl att denna potentiella sak blev till innan i såna fall. Annars skulle det ju inte visas. Och det är ju inte möjligt. Självklart inte. " Sa hon och kände sig övertygad och tog det andra testet och läste på det innan hon gjorde även detta test och la det på handfatet och väntade. Stirrade på det.

Theodor bet sig löst i läppen väntade på att få svar från det andra testet och veta vad det gav för svar. När han såg strecken så svalde han hårt.
- jag måste gå och läsa, detta kan inte stämma sa han med låg röst och gick snabbt ut från badrummet för att ta sig till deras bibliotek där han började leta efter en bok där det kunde stå något.

Amelia såg på testet, såg på de två små strecken och såg på Theodor som verkade lika vilsen och hon blev mer och mer rädd.
Hon stirrade på sin mage och önskade ännu en gång att bli separerad från det. Hon gick trött ut till sovrummet och la sig på sängen och stirrade på taket.
Gravid. Hon va gravid. Hon skrattade till utan humor och skakade på huvudet.
"Köp fler. Köp hela butiken. Det är fel på dem." Sa hon upprört och stirrade på hans syster.

Hans syster svalde hårt.
- Helt ärligt så kan det stämma. i ett fåtal fall har det faktiskt gått, det är bara riktigt ovanligt och jag menar trots att ni använt skydd så kan det ju alltid hända. Ellerhur? sa hon tyst och såg på Amelia. Theodor kom in i rummet med en bok i handen.
- Om en manlig vampyr har samlag med en människa kan det ske att hon blir gravid. Om han sedan förvandlar henne är det extremt sällsynt att fostret överlever. Endast ett fåtal av dessa fall har skett och därför har ingen forskning fastställts läste han ur boken.

Amelia stirrade på henne. " Det kan stämma? Ursäkta mig?" Sa hon och blev riktigt upprörd. Nästan oförståeligt upprörd.
De hade inte använt skydd- eftersom det inte skulle ske. Oavsett vad så var hon ju egentligen död nu så hur i helvete kunde nått leva inne i henne?
"Om , har skett, fåtal fall- ursäkta men nått växer i mig." Skrek hon upprört. Hon hade inte tid och lyssna på detta.
Hon behövde göra nått. Hon försökte ta sig upp ur sängen men det var nästan omöjligt.
Hon svalde hårt och slöt ögonen och hoppades att detta var en mardröm.
" Det kan inte leva. Det är inte rimligt. Den har ingen näring. Den är i mig. " Viskade hon och stirrade mot magen och sedan mot Theo med hjälplös blick.

Han släppte boken och satte sig bredvid henne.
- jag vet, jag trodde verkligen inte detta skulle hända. Kanske kommer fostret leva på blodet dricker. Du får göra valet om du vill behålla och se vad som händer eller ta bort fostret. Jag vill att du ska veta att jag står bakom dig vilket beslut du än tar, okej? Detta är en chock för både dig och mig och du borde vila en stund för att lindra chocken sa han och smekte henne över håret.

Hon såg på honom och blev illamående av bara hans ord. Foster leva på blod?
"Självklart kanske den gör det för det är ditt. Den är nån sjuk hybrid." Viskade hon och drog täcket mer över sig trots att hon inte varken kände kyla eller värme.
"Beslut? Älskling. Jag kan inte ens tänka på detta. " Mumlade hon upprört och försökte närma sig honom och lägga armarna om honom.

Han kröp ner i sängen bredvid henne.
- jag vet, du kan inte tänka på detta just nu men när chocken lagt sig måste vi komma fram till någon form av beslut vad vi ska göra. sa han tyst och slingrade ihop deras ben.
- men tills dess så tar vi det bara lugnt okej? la han till, ville lugna henne så mycket som det gick.