Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel log litet emot henne, vände sedan återigen blicken emot diskbänken där han höll på. När han väl var klar där med att plocka undan allt och fixa så smet han ut ur köket för att se vart hon tagit vägen, fann henne snart vid blommorna och smet fram dit.
"När tror du förresten att du kommer tillbaks till skolan? Det är tomt där utan dig", sade han mjukt, det kändes väldigt konstigt att vara där och ha hennes klass utan att hon var där. Och han saknade henne där förstås.

"Jag vet inte." Egentligen fick hon ju komma tillbaka när hon än ville, men faktum var att hon inte kände mycket för det. Inte för att det spelade någon roll: hon behövde gå klart skolan. Eftersom det var fredag följande dag så skulle hon förmodligen stanna hemma då också, men följande vecka skulle hon nog vara tillbaka. Grace vände lite på huvudet så att hon kunde se på honom över axeln.
"Men du kan ju ha privatlektioner med mig, så jag inte missar något." Det var sagt halvt lekfullt, halvt på allvar.

Ederel såg på henne och nickade lite, förstod helt att hon inte hade bråttom tillbaks efter nåt sånt. Man var väl mer utlämnad där på ett vis än vad man var hemma där man kände sig trygg.
"Du tar den tid du behöver. Jag saknar dig där", sade han mjukt, skrattade lätt till av hennes nästa ord. Självklart skulle han hålla lektioner för henne - på vilket vis hon än definierade lektioner. Han gick fram och ställde sig bredvid henne och lade armen kring hennes midja.
"Jag håller gärna lektioner för dig, vad det än nu är du vill lära dig", sade han retsamt.

Hon blev varm inombords av hans ord. Det var ju någon sorts bekräftelse hon fick av att höra att han saknade henne under sina lektioner. Grace var nästan så gott som redo att återvända till skolbänken bara för hans skull. Hon skulle kunna ha historia dagarna i ända bara för att få vara i hans närhet, trots att de behövde låtsas som om ingenting under lektionerna. Han var trots allt hennes lärare där, och ingen kunde få veta om deras förhållande trots att Ederel lätt skulle kunna mixtra med deras tankar om någon mot alla odds kom på dem.
"Du är ju läraren.. Vad tycker du jag borde lära mig?" frågade hon, dels oskyldigt och dels nyfiket.

Ederel log roat emot henne, flyttade sig så att de istället stod emot varandra men med armen kvar kring hennes midja ännu.
"Jag har lite idéer. Dem säger att man aldrig är fullärd, men jag måste säga att du är väldigt duktig ändå", sade han retsamt, lät henne tolka det som hon ville. Det var ju alltid kul att dessutom se vad hon trodde han menade.
"Men jag tror att lektionerna kommer få vänta tills efter maten", sade han med ett litet leende på läpparna, maten var ju faktiskt klar nästan när som helst. Han gav henne en lätt puss på läpparna.

Ögonbrynen åkte upp en aning tack vare hans ord.
"Vad kan jag säga? Jag har en duktig lärare." Mycket var ju hans förtjänst, det gick ju inte att neka. Det gällde på flera plan och inte bara ett. Sedan var det ju också roligt att öva på alla dessa saker tillsammans med honom, det fanns inte mycket som var tråkigt då. Då han sedan tillade att deras lektioner fick vänta till efter maten, rynkade hon istället på ögonbrynen.
"Väljer du maten över mig?" frågade hon tillgjort förolämpat, lät en gnutta förvånan höras också som för att krydda hennes tonfall och reaktion lite. Handen placerade hon över sitt hjärta som om hon tog illa vid sig.

Ederel höjde på ögonbrynen, lite glad ändå över berömmet att han var en bra lärare. Vilket plan hon nu menade det på var väl en annan sak, men en komplimang var det i vilket fall som helst.
"Man tackar", sade han med ett roat leende, skrattade till lite åt hennes min.
"Jag skulle aldrig välja något före dig sötnos. Men jag borde väl åtminstone ta ut saker ur ugnen först", sade han retsamt.

"Som du vill." Grace tryckte tungspetsen mot gommen i ett försök att hålla tillbaka ett leende, för sken hon nu upp som en sol så skulle det hela vara förstört ju. Och hon ville spela förolämpad en stund till åtminstone - trots att det förmodligen var uppenbart att hon inte var det ändå. Hon vek undan med blicken från honom och korsade armarna över bröstkorgen istället, tittade på allt annat förutom honom. Om man inte räknade med att hon följde med hans rörelser i ögonvrån.

Ederel hade sina misstankar om att hon kanske inte var riktigt så sur som hon verkade men hsn sade inget om det hela. Han gav henne en snabb puss igen innan han återigen gick ut i köket för att kolla till lasagnen. Vilken mycket riktigt enligt han gissning var rätt klar, och det var hög tid att få ut den ur ugnen vid det här laget. När det väl var gjort och den var framställd på bordet stack han ut huvudet till Grace igen.
"Vad säger bossen, ska vi äta nu medans maten är varm eller inte?", frågade han med ett retsamt leende.

Grace himlade smått med ögonen då han helt oberört försvann iväg till köket för att ta ut maten från ugnen. På det lilla viset. Hon gick efter honom och satte sig ner vid bordet, la benen i kors och rörde fundersamt vid sina läppar. Det skulle väl löna sig att äta nu med det samma då de ändå befann sig ute i köket. Hon låtsades inte om han retsamma leende och svarade inte heller på hans fråga, tog istället bara för sig lite av både maten och salladen innan hon fyllde glaset med vatten.