world war II [Privat Zora & Jullan bullan]

David suckar
-älskar er både så stick nu
sa han tyst och lutade huvudet back inan smällen kom.

Soldaten hade ökat bilen rätt bra och kommit dit och direkt hade stridne kommit.

Joel hade flytt in i skogen och sjönk ner på marken.

Cameron hade kommit med och snart hade striden avtagit, han tog sig snabbt trill trucken och öpnar och suckar tyst av synen och tog sig smidigt ner och såg luckna
-den grabben
sa han tyst och drog sig ner där ich kom ut från undersidan
-David e förlorad
sa han till Tom och såg efter Joel och gick iväg
-JOEL
ropade han lugnt och ville finna ggrabbenm, han visste att han levde för David var inte dum.

Tom såg på Cameron.
" Rachel kommer inte vara glad" sa han lugnt.

" Här" mumlade Joel fram.

Cameron hrde tom
-David räddade deras son iallfal
sa han och hörde Jolen ochk om rätt fort fram till honm
-hey är du okej?
årgade ahn direkt och hjälpte honom upp nu

" Såklart, han sätter alltid familjen framför sig själv" sa Tom.

Joel sa inget utan var bara tyst.

Cameron lyssnr och såg på Joel snabt och hjälpte han frma
-hey du prata, det e lugnt.
sa han lugnt och rörde till joels hår för ta bort leran.

" Det finns inget att säga" sa Joel tyst.

Cameorn lyssnar
-jag har fröstått joel. david dog inte i plåga. han visste att hans skador dödade honom innan lägret, han räddade dig okej
sa han lugnt och tog hoonm tillbilen

" Han lovade mamma" sa Joel tyst.