Racing roll wolfy & Emma07

Matthew hade tänkt säga nåt mer, men kom av sig helt av hennes ord. Det verkade ju nästan vara hon som redan hade bestämt sig helt, han fick ju knappt säga nåt kändes det som.
"Sienna vänta, gå inte bara", bad han, räckte sig efter sina kryckor. Han var ju inte särskilt snabb numera med att kunna ta sig upp och ner osv.

Hon vände sig om mot honom och slog hjälplöst ut med händerna. Hon önskade att hon kunde vara okej med att han utsatte sig själv för fara varje gång han körde en av de där bilarna, men det var hon inte. Åtminstone inte längre. Och det var något hon hade dåligt samvete över trots att hon kanske inte egentligen borde ha det.

Matthew hade hoppat efter henne ut i hallen.
"Jag kan ju inte bara släppa racingen", sade han ärligt, det var nästan som en del av honom kändes det som efter alla dem åren. Och det var där - och med henne - som han verkligen kunde vara lycklig.

"Det ska du inte behöva göra heller. Men jag är inte lycklig om jag behöver oroa mig hela tiden. Jag behöver tänka på mig själv också. Om racingen är viktigare för dig så fortsätt. Men då måste du släppa taget om mig, låt mig gå." Sienna blinkade några gånger med ögonen i ett försök att hålla tillbaka tårarna.

För Matthew kändes det som ett omöjligt val, att välja mellan de två. Racingen hade varit hans räddning på ett vis, och han älskade det, men han älskade ju henne också.
"Jag kan ju inte välja mellan det", sade han, hade ärligt talat ingen aning om vad han skulle säga eller göra.

Sienna tittade upp i taket som om det skulle kunna ge henne råd om hur hon skulle handskas med den här situationen.
"Jag vill inte komma i andra hand. Du är min största prioritet men så länge racingen är en del av ditt liv, så kommer jag i andra hand. Försök inte ens protestera för vi vet båda två att det är så." Han må älska henne men det betydde inte att han ansåg henne vara det absolut viktigaste. För om så vore fallet så skulle valet för honom ju nu vara enkelt att fatta.

Matthew öppnade munnen för att svara, men stängde den sen då han insåg att hon kanske hade rätt. Han älskade henne, men även om han verkligen inte hade menat det så hade hon nog kommit i andra hand - även om han hatade sig själv för det. Det slet i hjärtat att hon ens tvingade honom att välja så här.

Sienna såg på honom under tystnad, nästan som om hon väntade på att han skulle säga något mer, men lämnade hans lägenhet då hon slutligen insett att han inte skulle säga något mer. Hon pressade sammanbiten ihop läpparna till ett smalt streck och försökte hålla känslorna i schack. Det var bara en tidsfråga innan det skulle brista för henne.

Matthew suckade och slöt ögonen, kunde inte fatta vad som just hänt riktigt. Hade de verkligen gjort slut? Han visste inte helt, men han hatade redan känslan av att ha förlorat henne på något vis.

Hon började gå mot busshållplatsen. Tårarna rann redan nu längs med hennes kinder vilket gjorde henne ännu mer upprörd, hon hade hoppats på att hålla sig samlad ända tills hon kom hem. Chauffören gav henne en lite undrande blick vilket i sig inte vaer så konstigt med tanke på att hon var ledsen. Det var väl inte varje dag som han stötte på en hejdlöst gråtande passagerare heller.