Rollspelare & Wolfy prs

Jason släppte henne efter någon sekund och log istället. Han tänkte inte hålla på henne, det hade han redan lovat sig själv.
"Så, skulle vi ut eller?" log han och granskade henne noggrant. Han spände sina käkar och tog på sig en vit tshirt istället för den han hade på sig.

Leah tvingade fram ett leende trots att hjärtat sjönk inombords. Vad hade hon egentligen förväntat sig att skulle hända? Hur kunde hon ha varit så dum att hon trott att det skulle hända? Det här var en sådan stund som hon inte ville något hellre än sjunka genom jorden.
”Ja, det skulle vi.” Hon vände sig om och lämnade hans rum.

Jason svalde lätt, märkte att leendet var påtvingat. Han suckade lågt men gjorde inget när hon lämnade hans rum. Han fixade sitt hår innan han gick ner för att vänta på att hon skulle bli klar.

Efter att ha samlat sig gick hon ner till hallen för att ta på sig skorna. Hon drog sedan loss snodden från sitt hår och förde fingrarna genom håret några gånger för att få det att se bra ut. Hon såg sedan på Jason, antog att han också var redo, innan hon öppnade dörren för att andas in den friska luften. Vanligtvis tyckte hon om tystnaden som naturen kunde bjuda på men nu var hon inte lika förtjust. Det berodde i och för sig på att stämningen inte var helt på topp.

Jason reste sig upp och gick efter henne. Han gick mot garaget och svalde hårt, han visste inte riktigt vilken bil han var på humör för men tog tillslut en Jeep. Han låste upp den och satte sig. Han funderade en stund på hur han skulle förklara för Leah varför han gjort som han gjort då hon verkade besvärad över det.

Då de kom fram till garaget fick hon för stunden något annat att tänka på. Storögt studerade hon bilarna innan hon kastade en hastig blick på Jason över axeln.
”Har du en bil för varje dag?” frågade hon och gick fram till en tjusig sportbil för att ta sig en närmare titt, innan hon gick över till hans Jeep och satte sig.

Jason skrattade till och sneglade mot henne. Han bet sig hårt på läppen och undvek att kolla på henne igen.
"Alla är inte mina, hjärtat. Vissa är stulna också." log han och ryckte på axlarna. Han började sedan att köra och stannade vid den stora grinden in till området, han skrev in koden och körde ut. Han stannade tills gränden var stängd bakom honom igen innan han började köra som vanligt.

”Jaha,” var det enda hon fick ur sig då han nämnde att vissa av bilarna var stulna. Hon förstod inte hur han kom undan med allt han gjorde, att polisen inte lyckats få fast honom än, men de kanske inte hade några bevis att gå efter. Och trots att hon kanske inte ville erkänna det så var hon glad över att Jason inte satt i fängelse.

"Leah, jag vill kyssa dig och du vet vara det du vill att jag ska vara men jag kan inte. Antingen har du mig såhär, glad och sånt eller så går jag tillbaka till en skit om det blir för svårt för oss båda." sade han sedan lågt då det vart tyst i en stund. Han undvek att kolla på henne och höll blicken rakt fram. "För tänk om jag börjar gilla dig på riktigt och tro mig, det är svårt att låta bli, tänk när jag sen älskar dig och nån skadar dig. Jag kommer vända upp och ner på hela världen då. Jag kan inte ha dig för då får du en måltavla på ryggen." sade han och nickade lite för sig själv, han hade formulerat det bra. Inte alls knasigt som det var i hans huvud.

Det han sa lämnade henne mållös. Hon kunde inte neka till att situationen var lite svår för henne att förstå: hon hade ingen aning om hur hans värld egentligen såg ut. Hon hade bara fått en liten inblick i den via Damon.
”Jag förstår.” Det gjorde hon inte fullt ut och det tog emot att säga så. Men vad kunde hon annat göra? Hon tittade ner på sina händer och sög på läppen, tyckte inte om att hon blev så ledsen som hon blev.