~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]

Erik - Byn i Öst:
Plötsligt hördes tumult och högra röster, Erik var på fötter fortare än hans hjärna kunde hänga med.
"Vad i-" ljudet kom inifrån hyddan där Arya befann sig. Han kastar sig in i sprint och löper de fåtalet metrarna och tar sig in i hyddan där Arya sitter med lysande ögon och flertalet som springer omkring och försöker sätta tillbaka allt som Arya drar ut ur sina sår.
"Vad är det som pågår?!" utbrister Erik innan han ens reagerat på att han sagt orden. Han tar sig fram till Arya och puttar bort tre kvinnor på sin väg dit, "Arya vad håller du på med?" säger han samtidigt som han tittar på alla hennes sår och skador som nästan ser värre ut nu än vad de tidigare hade gjort, va fan är det som händer?! Eriks hjärta slår hårt och han vet inte vad han ska ta sig till.

Arya - Byn i Öst
Arya hejdar sig mitt i en ny smärtsam rörelse att försöka ta bort en lång ört från ett sår på armen. Hon ser upp och möter Eriks blick med sina lysande gröna ögon. En liten lättnad sprider sig inom henne. Erik måste lyssna på henne i varje fall, även om inte Osianerna runt omkring gjorde det.
"Jag måste få bort alla örter från såren." sade hon hest men tydligare än tidigare, de timmar hon fått att vila i omedvetenheten hade hjälpt lite grann mot utmattningen i varje fall, "de lyssnar inte på mig."
Efter att ha yttrat de sista orden fortsatte hon där hon pausade och drar försiktigt bort örten hon höll i handen.

Erik - Byn i Öst:
Erik ser först oförstående på henne men när han inser att Arya menar allvar hjälper han till. Han förstår inte varför de ska bort eller varför han inte ställer fler frågor men det känns som han behöver lyssna på henne och hjälpa henne. Kvinnorna runt omkring slänger irriterat upp händerna i vädret och lämnar hyddan när Erik puttar bort dem för en tredje gång. Han dra varsamt bort örter och växter från hennes ben,
"Arya, varför måste de bort? Jag förstår inte? De försöker hjälpa dig..." säger han frågvist och ser upp på henne med oroade ögon. Han är fortfarande lite ovan vid de gröna ögonen men på något sätt så känns de inte helt malplacerade eller udda.

Arya - Byn i Öst
Arya blev lättad av Eriks förståelse men kunde inte låta bli att rysa och grimarsera då han hjälper henne att ta bort örterna från hennes ben. Men hon hon sade ingenting utan fortsatte bara med samma sak på sina armar och i sitt ansikte.
"Arya, varför måste de bort? Jag förstår inte? De försöker hjälpa dig..."
Arya såg upp från sin arm och mötte Eriks blick. Hans ansikte fick ett litet svagt grönt sken på sig från hennes ögon. Försiktigt lyfter hons sin ena hand och pekar på sina ögon.
"På grund av detta." sade hon och sänkte sedan handen igen, "Jag, alla Garudier, är immuna mot allting som i naturen klassas som gift."
Hon drog bort en till ört innan hon fortsatte.
"Gift av alla slag, alkohol och alla typer utav läkemedel stöts bara bort med vår Gröna Magi, jag blir bara mer ansträngd än något annat av dessa örter."

Erik - Byn i Öst:
Erik tittar på Arya och lhenens gröna ögon, de lyser verkligen starkt. när hon berättar för honom om varför örterna är skadliga för henne känns det nästan som ett akut måste att få väck allt, ner till minsta blad och stjälk, från hennes sår.
"Jag visste inte..." En stark känsla av skam tränger in i honom, borde inte han ha vetat detta? borde han inte stannat kvar i hyddan och hållit koll, så starkt som Aryas ögon lyser borde det skina genom hennes ögonlock. Jag borde ha stannat kvar här inne, jag borde inte ha lämnat hennes sida i hopp om att allt skulle ordna sig...
"Om, om jag hade vetat..." mumlar han med irritation, inte över henne men över sig själv. Det hade varit en sådan enkel sak att ta reda på. Tänk om hon inte hade vaknat? Tänk om hennes kropp hade fortsatt att kämpa både med skadorna och örterna, tänk om, om hennes magi och energi hade... Erik kunde inte avsluta tanken. Han kunde helt enkelt inte ens tänka på att Arya kanske kunde gått honom förlorad om hon inte hade vaknat upp ur medvetslösheten.

Med snabba fingrar början han ännu flitigare att rengöra såren. Bredvid honom står en skål med ljummet vatten och där i ligger en trasa. Han grepapr skålen och tar den till sig. Ett utav de djupa såren på hennes ben har någon jumla sörja i sig och hur mycket han än försöker få ut det med sina fördömt stora nävar så går det inte.
"Arya.. mina händer de, de är för stora och det här..." han gestikulerar till såret med sörjan i sig, "det måste tvättas bort..." säger han och ser allvarligt på henne med näven i skålen med vatten. Han söker hennes tillstånd att tvätta såret med det ljumna vattnet. Men innan hon hunnit säga något släpper han trasan. Hans händer är för stora, han är inte till någon hjälp. Han knyter sina nävar och svär för sig själv.
"Jag tror, det är bättre, om du gör det." säger han sedan uppgivet och stirrar på sina grova nävar. för första gången tycker han inte om dem.

Arya - Byn i Öst
"Jag visste inte..." Arya stannade upp och såg på Eriks ansikte medan han talade och arbetade för att få bort alla läkemedel, "Om, om jag hade vetat..."
Han fortsatte att försöka få bort allting utan att märka att Arya stannat upp och iakttog honom.

"Arya.. mina händer de, de är för stora och det här..." han hade hejdat sig vid ett av såren med flytande medel i sig, "det måste tvättas bort..."
Äntligen mötte han hennes blick men verkade först inte förstå att hon stannat upp.
"Jag tror, det är bättre, om du gör det." hans blick sjönk ifrån hennes ner till sina händer. Arya var först tyst och stilla innan hon suckade lätt och lyfte sin minst skadade hand. Hon förde den till en av Eriks stora händer och kramade om den så mycket hon kunde utan att det gjorde för ont.
"Erik, du kunde omöjligt veta." sade hon, "det är något Söder hållit hemligt i århundraden. Ju mindre folk utanför vet om oss destå mindre har de att skada oss med."
Hon kramade sin älskades hand lätt en sista gång innan hon var tvungen att släppa den igen. Med en liten suck återgick hon till att själv försöka få bort sörjan ur såren på sina ben.
"Det är ingen fara heller," fortsatte hon undertiden hon arbetade, "det är en sak om det skulle varit ett dödligt gift som lagts på mig, men små läkeörter tar flera veckor på sig innan de faktiskt börjar bli farliga energitjuvar."

Parvati - Tjänarnas del i kungliga palatset Hamathya Mahal
Hon satt och skakade på sin säng med brevasken fortfarande hårt tryckt emot sitt bröst. Natten var nästan över men rädslan hon kände inom sig växte sig bara större, som ett svart hål påväg att sluka henne.

Efter det korta samtalet mellan kungen och drottningen hade de två regenterna förflyttat sig från sittkuddarna till den enorma terrassen som funnits på andra sidan de enorma draperierna. Så snart skynket hade fallit igen bakom dem när de gått ut hade Parvati skyndat sig upp från sitt gömställe för att ta sig därifrån. Till sin förfäran hade hon upptäckt att dörren hon kommit in i gemaket genom var borta och hade ersatts av två stora, gyllene dubbeldörrar. Aldrig att hon skulle klara av att öppna en av dem helt själv utan att det märktes. Så istället för att försöka ta sig ut samma väg som hon kommit skyndade hon sig genom det stora sovrummet och in till en annan, lite mindre sal intill. Det rummet hade varit som en blandning mellan ett litet bibliotek, arbetsrum och mötesrum. Ett stort, ovalt bord fullproppat med pergamentrullar, kartor, mätinstrument och andra ting Parvati inte förstod sig på var placerat mitt i rummet. Längs väggarna stod höga bokhyllor med ett oräkneligt antal skriftrullar uppställda och i ett hörn av rummet hade det funnits ett mindre skrivbord fullt av kontorsmaterial och fler kartor. Parvati hade inte ens brytt sig om att se vad för kartor eller pergamentstycken som fanns i rummet, hennes uppmärksamhet hade direkt gått till det hon sökte efter. På andra sidan rummet fanns en mindre stendörr som hon utan problem kunde smita ut genom. Snabbt hade hon sprungit genom kartrummet och ut ur kungen och drottningens salar. Utan att stanna eller sakta ner farten fortsatte hon genom korridoren på andra sidan dörren och vidare genom resten av palatset. Men i sin hast att lämna rummen hon befunnit sig i glömde hon alldeles bort att stänga dörren efter sig när hon gick ut...

Nu satt Parvati och gungade fram och tillbaka på madrassen i sin säng, livrädd för vad hon just hade gjort och vad konsekvenserna av det skulle bli. Hade någon upptäckt henne när hon sprang ut från kartrummet? Visste någon om att hon tjuvlyssnat på kungen och drottningen? Skulle kungen och drottningen märka att deras brevask saknades och att någon stul-
"Tänk inte så! Tänk inte så! Tänk inte så!" sade Parvati till sig själv och skakade om sitt huvud innan tanken helt hunnit flyga förbi i hennes sinne.
"Åh heliga gudinna, vad har jag gjort!"

Erik - Byn i Öst:
Erik ser på medan Arya tvättar sina sår och han kan inte annat än att känna sig aningen hjälplös. Även om Arya säger att det inte är någon fara och att det inte skadar henne så som något verkligt giftigt så känns det ändå som om det lite var hans fel att örterna hade placerats där det gjort från första början. Men han säger inget, han sitter där och tittar på medan hon tvättar sig. Om inget annat så kunde han ju åtminstone finnas där.

Tanken slår honom att de faktiskt inte vet så fruktansvärt mycket om varandra egentligen, kanske var detta ett bra tillfälle att prata? Om för ingen annan anledningen än distraktion för Arya från smärtan som förmodligen kändes ganska väl.
"I norr..." säger Erik och ser på Aryas söta, om än såriga, händer för att få hennes uppmärksamhet, "i norr har vi inget sådant skydd. Vår magi helar oss så vi har inte direkt haft någon nytta av att lära oss sådant där om örter och motgifter och liknande." säger han för att få igång samtalet, "men jag vet inte riktigt hur det fungerar med gift. Jag tror vi kan dö av gift även om vår magi helar oss." Han drar upp ena knät där han sitter på golvet och lägger armarna om det för att stödja sig då han inte har något att luta sig mot.
"Jag antar om giftet är så starkt att all vår magi används och suger ut all livsenergi så skulle vi dö. Men jag tror det skulle behöva vara ett snabbt gift också." Erik tystnar och vrider blicken mot Aryas ansikte.

Arya - Byn i Öst
"I norr..."
Arya vände på huvudet och såg något förvånad ut. Erik hade aldrig tidigare talat om sitt hemland. Men hon förblev tyst, fortsatte att tvätta sina sår och lyssna på vad prinsen sade.
"...Men jag tror det skulle behöva vara ett snabbt gift också."
Arya nickade men funderade lite innan hon svarade.
"I söder har vi en enorm mångfald av växter och örter, både giftiga och ofarliga." sade hon, "men vi använder det inte som läkemedel på något sätt, vi behöver det inte, vi kan inte bli sjuka eller förgiftas."
Arya kunde inte låta bli att grimarsera då hon drog ut en extra lång ört ur ett sår i ansiktet. Hon pausade i sitt tal och vände bort ansiktet så att Erik inte kunde se hennes smärta.
"Ingenting annat än magi kan på något vis infektera våra kroppar, eller, visst är kan det, men om inte vår magi stöter bort det av sig självt så kan vi göra det medvetet." sade hon samtidigt som hon vände sig mot Erik igen, "Alkohol eller andra typer av naturgift har ingen effekt på oss mer än att vi kanske blir trötta av energiförbrukningen. Fysiska skador, köttskador, brutna ben eller liknande däremot är något annat. Eftersom inga mediciner fungerar på oss och vår magi inte kan hela den typen av åkommor kan allt för många eller allt för svåra skador bli mycket plågsamma och livshotande, så det är både en förbannelse och en välsignelse."
Arya vände huvudet mot sina ben. Hennes skador såg väldigt allvarliga ut och genast ångrade hon vad hon berättat för Erik. Hon ville inte att han skulle oroa sig för henne.
"Men det varierar från person till person hur mycket man klarar av och kan hantera." skyndade hon sig att lägga till, "som jag sa tidigare har jag råkat ut för värre, jag vet vad jag klarar av, detta kommer att läka med tiden."

Erik - Byn i Öst:
Det tar ett tag innan Erik kommer över den mindre chocken över att Arya faktiskt frivilligt delade med sig med honom. Att hon hade lyssnat intensivt på det han sade var något han hade märkt och det var tydligen tillräckligt för att även hon skulle öppna upp lite mer. Erik finner att han tycker om att prata med Arya. Han visste visserligen redan det på ett plan, men det här var liksom på ett annan plan - en annan nivå.

Fast trots detta så fastnade han på en sak - alkoholen.
"Så, du menar på fullaste allvar att ni inte kan dricka er berusade?" frågar han med en grimas. Han hade fått och skapat många minnen inom berusningens ramar på diverse olika fester och tillställningar. Det handlar inte så mycket om att bli full egentligen, mer att det var en stor del av deras kultur. Den skummande och berusande drycken Hægel som är drycken framtagen av urålderns nordmän som konstant förtärts sedan dess. Dess ljus bruna färg med det vita skummet, bilden får det att vattnas i Eriks mun. Det var en dryck han saknade och en dryck som inte enbart dracks för att bli berusad utan även för smakens skull.

Arya - Byn i Öst
De var tysta ett litet tag efter att Arya talat färdigt. Hon undrade om Erik tänkte igenom vad hon sagt eller om han bara inte visste vad han skulle svara på det. Just när hon vände sitt ansikte emot honom igen så ljöd hans röst genom hyddan.
"Så, du menar på fullaste allvar att ni inte kan dricka er berusade?"
Arya vände genast bort sitt ansikte igen och såg på sina ben. Hon visste inte riktigt varför men på något vis skämdes hon lite över Eriks fråga. För henne var det nästan som en självklarhet att endast djur kunde bli berusade men sättet Erik ställde sin fråga på gjorde henne på något vis, obekväm. Generad på något sätt. Hon tittade inte på sin älskade då hon besvarade hans fråga.
"Ja." sade hon, "det går inte för oss."
Svaret var lite kortare och lite kallare än hon hade velat att det skulle vara.

Hon drog ut en sista ört ur ett sår på magen innan hon med en plågad grimas lade sig ner på rygg igen. De revben som Ranveer brutit i henne protesterade starkt mot rörelsen, men hon var för utmattad för att sitta upp längre. Hon sade ingenting till Erik efter att hon lagt sig. Situationen hade för henne blivit väldigt, konstig. Olikheterna mellan deras två kulturer hade plötsligt blivit väldigt tydlig för Arya. Vad som alltid varit självklart för henne hade plötsligt ifrågasatts av Erik. Det hela kändes verkligen konstigt.