Skogsriket, privat rollspel mellan Godrica Gryffindor och rosea

Ejd ser på Aino, sedan satar han ned.

Aino andas långsamt. Det bränner i strupen.
Hennes tankar for mot sin mor, Harriet.

(Kan vi inte skriva lite längre?)

Ejd tänker på sin far och sin mor.
De är säkert oroliga för honom. Och prinsessan Liona, fast henne hade han ju sagt till att han skulle på en resa, som skulle ta lång tid. Prinsessan är säkert orolig ändå. Ejd andas in skogens dofter djupt innan han travar på och de sakta lunar framåt, i riktning på Ainos farmors gamla hus. Han kysste Aino lätt, innan han fokuserade på ridningen igen.

(Ska försöka)

Aino blundade, hon försökte att inte tänka på sin mor.
Men då och då dök det upp gamla minnen.
Nej Aino. Du är lycklig nu. Du är med Ejd. tänker hon och biter sig i läppen.
Aino vill inte till sin mor. Hon vill inte heller till Edgar.
Hon ryser till.
Aino vill inte tänka på det nu.

Efter några timmar sade Ejd till Aino:
"Du behöver sova" Han pekade med en ledig hand
på bädden nedanför
Aino såg ledsen och sorgsen ut.
Han, Ejd, kände ett sting av skam.
Hade han tvingat henne?

"Nej.." säger Aino och ler.
"Jag vill inte sova." säger hon snabbt.

(Skulle vi inte skriva långa?)

"Okej" Säger Ejd snabbt
"Men jag behöver sova" Säger han sedan glatt
Han stannar hästen och lägger sig ned.
Han drar täcket över sig och somnar.
Han drömmer om sitt barn och prinsessan Liona.
Konstigt nog om hästar och fiskar också.

(Ja, men kom inte på något att skriva..)

Aino sitter kvar en stund.
Hon är inte trött. Hon vill inte sova nu. Hon lyssnar
efter ljud. Hon lutar sig bakåt, tar upp en filt och lägger den över henne. Hon sitter ned och
tänker, tänker på saker som hon inte ens bryr sig om.
Hennes ögonlock blir tunga och snart så sover även hon.

Nästa dag vaknar Ejd av att en skogsflicka stirrar på honom. Aino sover fortfarande.
Flickan verkar inte ha märkt henne.
Flickan har hår som ser ut som löv, och hennes hud är vackert ljusgrön.
Hon fortsätter stirra på Ejd, innan hon börjar fnittra.
Hon griper tag i Ejds arm och drar honom mot skogen.

Aino slår upp ögonen.
Hon letar efter Ejd. Han syns inte till. Hon reser sig upp och söker efter honom med blicken.
"Elva, vart är Ejd?" frågar hon sin björn.
Elva sätter sig ned och höjer handen som om hon skulle skaka hand med Aino.