Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

"Ja, jag är väll en Tyr kan någon människa begripa varför jag hamnade där." säger Alex surt, ty det hade hon ofta fråga sig själv. Hon suckar djupt och biter sig i läppen och ser på honom. "Okej, jag älskar dig. Har gjort det sen vi pratade på tåget." säger hon och rodnar djupt och vågar inte längre möta hans blick. "Men det spelar som sagt ingen roll." mumlar hon tyst och ser ner i marken och hoppas att den skulle kunna uppsluka henne.

Damon betraktade Alex under tystnad, där hon stod med blicken nedslagen. Och så böjde han sig ner och kysste henne. Inget likt de passionerade kyssar han utbytt med Suzie, utan något mjukare och försiktigare.
Sakta drog han sig bort och sökte hennes blick. Hans ögon tindrade, för det hade känts bra. Ett litet leende prydde hans läppar, som ännu brann efter hennes beröring.

Förvånat såg hon på honom, men hon log. Han hade kysst henne, det måste väll ändå betyda något från hans sida? Hon visste inte, men det hade känts bra. Otroligt bra, eftersom det var första gången, någon hade kysst henne. Hennes ögon mötte hans och de sken av glädje.

Damon log vid Alex reaktion, men han insåg också vilket trubbel han nu skaffat sig i. Suzie skulle inte tycka om det här, och Alex skulle inte bli glad då hon hörde vad Damon gjort med den andra flickan. Han måste välja, och det snabbt.
"Alex, jag måste tänka på det här", sade han slutligen med mjuk röst och strök lätt hennes kind. "Men kom så går vi upp innan vi får strafftjänst."

Alex nickade "Mmm, förstår det." sa hon men log lite. För det kändes ändå bra på något vis, för hon hade sagt det. Folk verkade tycka om henne även då hon var sig själv, och Damon hade kysst henne. Allt var en ny upplevelse för henne. Och även om han valde Suzie skulle det kännas bra att hon hade sagt det. Även hom hon skulle avsky blotta åsynen att se dem tillsammans.
"Det är väll bäst så, jag vill inte sluta mina år här på Bifrost med att veta att jag fått strafftjänst. Något jag klarat mig bort från alla dessa år." log hon lite roat och de började gå tillbaka mot Tyrs uppehållsrum.

Damon log lätt.
"Då ska vi se till att du inte hamnar på strafftjänst." Men det blev enklare sagt än gjort, för liksom alla nätter, var vaktmästaren ute och smög runt för att sätta fast nattliga strövare.
Damon hörde hans steg närma sig bakom ett hörn och grabbade tag i Alex hand.
"Kom!" Viskade han och började springa åt andra hållet. Deras steg ekade i korridorerna, och vaktmästarens rop följde dem. Damon stannade plötsligt.
"Spring till uppehållsrummet och stanna inte." Han böjde sig ner och kysste henne mjukt, innan han vände om och började gå åt det håll där vaktmästaren närmade sig.

"Nej, så tusan heller." mumlade hon fram, men han hade redan gått och hon svor tyst, hon tänkte inte låta honom ta på sig skulden. En skuld som var hennes fel, eftersom det var hon som hade vart ute. Och vad skulle hans föräldrar säga? Straffkommendering under första veckan?
Hon tänkte febrilt då hon såg en rödhårig gestalt flyga förbi. "Idun" viskade Alex fram och kvinnan vände sig om. "Alexandra" svarar hon och hennes skimrande gestalt lyses egenom av månskenet utanför. "Jag behöver din hjälp." säger Alex och berättar i korta drag för spöket vad som hade hänt. "Jag ordnar en liten överaskning åt honom." ler Idun och seglar iväg Alex ser tacksamt mot henne. "Tack, det ska jag aldrig glöma. Säg till om du behöver hjälp." ropar hon tyst efter henne, även om hon inte vet vad hon ska hjälpa ett spöke med.
Långt nere hörs ett skrammel och ett brak och det lät som en rustning fall sönder. Hon hoppadesatt vaktmästaren skulle nappa på det och var glad att ingen någonsin skulle misstänka fina blida Idun för detta.

Damons steg var tystare nu då han gick ensam, men han kunde höra vaktmästaren flåsa en korridor bort och körde händerna djupt i sina fickor.
Plötsligt hördes ett högt skrammel en våning neråt och Damon stannade. Även vaktmästaren tystnade, svor sedan högt och vände om. Damon lyssnade då stegen försvann till närmaste trappnedgång och log förvånat. Alex hade alldeles säkert något med det här att göra.
Oroat vände han sig om och hoppades att hon redan var tillbaka i uppehållsrummet, att det inte var henne vaktmästaren snart skulle hitta.

Alex återvände till våningen där Tyrs uppehållsrum låg och vände sig om för att se om Damon skulle komma, om det hade fungerat. Efter ett tag ser hon honom komma gående och hon ler mot honom, det hade fungerat. "Så det fungerade?" log hon glatt och gick för att möta honom.

Damon andades lättat ut då han fick syn på Alex och nickade med ett brett leende.
"Tack för det", sade han och öppnade dörren till uppehållsrummet. Det var nästan helt tomt redan, efter festen föregående kväll var även de äldre eleverna ivriga att komma i säng tidigt. Även Damon kände av tröttheten och gäspade.
"Jag tror jag går och sover, men vi ses imorgon. Godnatt." Med ett leende tog han trapporna till sovsalen två i taget och bäddade tyst in sig bland de omtumlade lakanen.