Vamäxen Nessie

Ok, så ifal det står Clearwater någon gång, så vet vi att hon ändå heter Spinnet, i alla lägen? Haha!

Dramione99: Jaa, nått sånt!

Och det kommer mer alldeles strax!
Jag ska bara skriva lite till!

Men bara så ni vet kan det här vara näst näst sista kapitlet!
För jag har redan planerat hur den ska sluta och så...
Men det kommer åtminstone två kapitel (Om man inte räcknar med det som kommer!)!
Så ni får vara beredda!

Men kommer nog skriva typ "SISTA KAPITLET!"
Eller nått så ni vet!

Oj, inlägget blev ganska långt!

Åh nu är det klart!
Nån får kommentera!

Nu får det komma mer

Jag kopierar lite av mitt förra meddelande/inlägg så att alla säkert ska se det:

Men bara så ni vet kan det här vara näst näst sista kapitlet!
För jag har redan planerat hur den ska sluta och så...
Men det kommer åtminstone två kapitel (Om man inte räcknar med det som kommer!)!
Så ni får vara beredda!

Men kommer nog skriva typ "SISTA KAPITLET!"
Eller nått så ni vet!

Och så vill jag som vanligt säga TAAACK! För alla underbara kommentarer!♥
Och så vill jag säga en annan sak: Det tar ganska länge mellan kapitlen för att jag har skolan nu och sånt mycket prov nu också...

Kapitel.21

Alla visste nu om att Seth och jag var ett par. Men det brydde vi oss inte om.
Dagar, veckor och månader flög förbi. Och det gick ganska bra för mig i skolan , men inte i trollkonsthistoria för jag kunde inte koncentrera mig när Seth satt breddvid mig och det gjorde han hela tiden. Han gick till och med till Gryffindor bordet på lunch och middag. Ibland kom han med upp till Gryffindors uppehållsrum och var med mig, Mad, Lill, Dem och Roxy. Som var alla mina vänner. Ingen annan gillade inte mig för att jag var tillsammans med en Slytherinare.
När datumet var 17 december och då var det 3 dagar innan jag skulle åka tillbaka till Alice. Även fast jag hade hoppats på att Seth skulle bjuda mig till sig över lovet, så jag kunde träffa hans familj och så. Men det hade han inte! Och det störde mig.
...

Jag satt i Slytherins uppehållsrum, i Seths famn. Jag lutade mig bakåt mot Seth och han pajade mitt huvud. Det var nästan tomt på folk för att alla nästan var och packade till jullovet och sånt. Bara några få människor satt och pluggade till nått sista prov.
Jag satt och tänkte på hur det skulle vara om jag skulle åka överlovet till Seth. Och kom på att jag inte visste var han bodde.
”Var bor du egentligen?” frågade jag honom och vände mig om i hans famn så att jag kunde se hans ögon. Han tittade bort som om han inte ville minas nått han inte hade berättat.
”Jag bor på en stor herrgård utanför Diagongränden. Mina föräldrar ärvde det av sina föräldrar” svarade han kort. Han såg mig fortfarande inte i ögonen. Och jag märkte att det var nått han ville berätta.
Sedan mötte han mina ögon och log. Men leendet nådde aldrig ögonen. Jag var på väg att fråga vad det var han ville säga, men han hann före.
”Jag måste fråga en sak” sade han allvarligt och tittade djupt in i mina ögon. Var det än var så oroade det honom, jag ville att han skulle säga till mig så att han skulle dela med sig av sin oro. Han var tyst för länge och jag var på väg att fråga men...
”Vad är...” jag hann inte längre innan han avbröt mig.
”Det jag egentligen vill säga var...” började han och tittade bort. ”Jag bara undrade om... om du vill kom hem till mig och fira jullovet?” han rodnade genast och verkade väldigt nervös över vad jag skulle svara.
”Ja! Det vill jag gärna!” andades jag och försökte samla tankarna. Det här hade jag inte väntat mig!
Det här måste vara en dröm! Jag försökte minnas när jag hade somnat men jag kom inte på när jag skulle kunnat somna, så jag gav upp. ”Men jag måste prata med Alice först...” sa jag lite skräckslaget. Vad skulle Alice tro när jag skulle åka hem till Seth över julen? Skulle jag ens få åka dit?
”Det går säkert” lugnade Seth mig och jag blev genast mycket lugnare.
”Men då borde jag gå och skriva ett brev till henne, nu på direkten” sa jag en aning lugnare. Han smekt mig längst ryggen innan ha svarade.
”Okej! Men kom och säg till när du har fått svar” sa han och log. Jag reste mig upp och gick ut ur Slytherins uppehållsrum. Jag gick upp till Gryffindors Sällskapsrum och letade i några sekunder mad blicken efter Mad.
Jag hittade henne sitt och läsa en bok i en av fåtöljerna. Jag gick fram till henne och undrade vad hon höll på med. Mad läste aldrig böcker. Bara i skolan. Om man måste.
Jag hade bara sitt henne och läsa en bok frivilligt en gång. Och det hade inte varit bra. Hon hade blivit underkänt i ett prov och deppat igenom närmaste vecka.
”Vad har hänt?” frågade jag oroligt. Hon tittade upp från boken med en sorgsen min och jag gick fram och satte mig i fåtöljen breddvid.
”Inget” sa hon tonlöst. Utan att övertyga mig. Nu blev jag orolig. Inte brukade Mad ljuga inte?
”Kom igen!” försökte jag, men hon skakade bara på huvudet. ”Kom igen! Så farligt kan det inte vara!”
”JAG MÅSTE STANNA HÄR ÖVER JUL! DET ÄR INTE SÅ FARLIGT! DET ÄR JÄTTE FARLIGT!” nästan skrek hon. Anledningen till att hon inte skrek var att det var ganska mycket folk här och att hon inte ville skämma ut sig. Ingen hade nästan märkt nått. Bara dom som satt närmast oss, dom satt och stirrade på oss i några sekunder innan dom började viska.
”Varför?” frågade jag och hörde hur medlidande jag hördes. Jag undrade varför det kunde vara så farligt. Det hade väl bara varit roligt. Hon tjatade alltid om hur tråkig och normal hennes familj var.
”JAG KOMMER NÄSTAN VARA DEN ENDA SOM INTE FAR HEM TILL MIN FANMILJ!” nästan skek hon nu igen. Jag gick fram till henne och slog armarna om henne. Hon snyftade och sedan började tårarna rinna.
”Kom så går vi upp till vår sovsal!” sa jag och började dra med henne upp för trapporna till sovsalen. Hon började sakta gå med. Till slut kom vi upp till var sovsal. Jag satt ner henne på sin säng och jag satte mig breddvid henne. Hon slutade att snyfta och tittade på mig.
Jag log med hela ansiktet och kunde inte hjälpa det. jag hade tänkt på hur Seth hade bjudit mig att komma över på jullovet, som faktiskt var om 5 dagar.
”Vad är det som är så roligt?” frågade Mad argt och surade lite. Hon trodde väl att jag log för att hon inte fick vara med sin familj över lovet. När jag tänker efter så var det här fel ögonblick att berätta om mitt perfekta jullov, när hennes hade blivit förstört.
”Vad är det?” frågade Mad lite mer nyfiket en surt och jag visste inte om jag skulle våga svara eller om det skulle göra henne mer ledsen.
”Inget! Det var inget!” försökte jag att övertyga henne, så att hon inte skulle undra mer. Men jag misslyckades. Hon visste förstås att jag dolde nått och snart skulle hon bombardera mig med frågor.
”Jag orkar inte med hemligheter nu!” stönade hon och såg bönfallande på mig. ”Såå, vad är det du gömmer?”
Nu var hon inte alls arg längre utan nyfiken. Nu hade jag ingen aning om jag skulle säga sanningen, eller om jag skulle hitta på nått snabbt som var bra anledning nog...
”Du bad mig!” stönade jag och såg på henne i två sekunder innan jag började berätta. Hon såg bara intresserad ut och inte det minstasur eller arg ut längre. ”Jo... Jag var inne i Slytherins uppehållsrum i dag, som du vet. Och Seth frågade mig i fall jag kunde komma med honom över jullovet och hälsa på hans familj...” sa jag snabbt men tystnade sedan. Jag kollade försiktigt på Mad och hon såg inte ALLS arg ut utan mer... galen. Hon hade blivit alldeles röd i ansiktet.
”ALLA ANDRA FÅR ETT PERFEKT JULLOV, JA JUST DET! NI GLÖMDE MIG! JAG FÅR VÄLL SITTA HÄR OCH RUTTNA BORT UTAN ER ELLER NÅN ANNAN!” skrek hon i ansiktet på mig och sedan sprang hon gråtande bort ur rummet. Jag stod som fast frusen i golvet och kunde inte röra så lite som en tå!
Sedan hörde jag klampande steg utanför och Lill steg in i rummet.
”Varför var Mad så ledsen?” frågade hon oroligt och förvirrat.
”Åh! Du kan väl fråga henne själv?” svarade jag argt. Jag orkade inte mer. Jag ville bara sova. Hon kunde väl ta reda på det själv? Jag måste ju skriva brev och sånt...
”Vad är det med alla idag?” sa hon och gick ut för att leta efter Mad. Hon verkade inte heller på så bra humör längre. Mad hade säkert smittat av sig...
Jag skriver brevet i morgon tänkte jag och lade mig ner på sängen och somnade.

Jättejätteazum! Helt fantastiskt! Denna fic får aldrig ta slut!

meeeeeeeeeeeeer

Tack!♥

Jag håller på att skriva på andra kapitlet... Men vet inte när det kommer!

okii

AWESOME ♥

Längtar till nästa kapitel, men kommer det värkligen inga kapitel efter de här sista kapitlen? Finns det fortsättning sänn? D: