PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

"Toppen", muttrade Fanny "Ett brinnande monster, precis vad vi behöver..."
"Jag tror inte vi fly iallafall," sa My skräckslaget.
Dagens stora fråga för Fanny måste väl ändå vara hur diset kunde dölja detta? Helt otroligt.
"Jag antar att vi får slåss? Eller?," frågade hon.

Lana skapade ett klot i handen, skickade iväg det mot monstret. Inget hände.
”Av någon anledning tror jag inte att solkrafter kommer hjälpa mot ett eldmonster,” sade Lana och vände sig mot My
”Den här lämnar jag till dig!”

My suckade tungt och himlade med ögonen.
”Tack för det då..”, sa hon.
Hmm hon kunde ju ett gäng formler för vatten.. och hmm...is?
Hon kastade en formel mot monstret och håret frös till is och elden slocknade.
”Äntligen, den där elden var irriterande”, påpekade hon.

Lana kunde inte direkt använda sin solmagi, så hon drog fram sin pilbåge. Sköt mot monstret. Tyvärr var hennes små pilar för små för att göra någon större skada.
Ana verkade ha en idé. Hon klättrade upp på bensinamackens förstörda tak (allvarligt, hur gjorde hon?) och svingade tag i monstrets arm tills hon satt på dess rygg. Med sin kniv stack hon monstret i halsen. En svart vätska - monsterblod - sprutade ut. Monstret var skadat, men inte besegrat. Inte än. Lana tittade bort mot My.
"Dina trollformler verkar effektiva! Har du några fler?"

My gjorde en äcklad min när monstrets blod rann ut, hon hade tydligen förträngt hur äckligt det såg ut.
”Några fler har jag nog”, svarade hon Lana.
Hon tänkte igenom det i någon sekund innan hon bestämde sig för att använda en ben ben brytningformel. Hon hade faktiskt lärt sig den av misstag några månader tidigare. Hon kastade den och alla benen i monstrets kropp krossades och det föll ihop på marken. My gjorde en svårtolkad Grimsta av äckel och ett svagt medlidande med monstret.

Lana skapade ett till klot med solljus i handen och slungade det mon monstret i full kraft. Monstrets kropp förvandlades till aska.
Ana kom gåendes genom röken. Hon var fullkomligt täckt i svart, slemmigt monsterblod.
"Jag vill verkligen ta en dusch," sade hon och såg lite ut som att hon ville spy. Lana såg att hon hade ett par brännmärken på händerna.
"Jo, vi borde alla duscha," sade Lana "Vi stinker. Vi har suttit i bilen i typ tre dagar nu. Jag såg ett motell för någon kilometer sedan, vi borde checka in där och duscha och typ försöka tvätta våra kläder."
Ana fick en idé.
"Vänta en stund," sade hon. Hon gick in i den förstörda bensinmacken. Killen som jobbade där hade flytt för länge sen. Ana tog några rena tröjor som det stod "The Great Plains of The Midwest South Dakota" på från hyllorna och flera par strumpor. Hon tog även tvål, schampo och några påsar tvättmedel. Sen kom hon ut igen.
"Vi kan nog ta det här. Jag har en känsla av att bensinmacken har värre saker att oroa sig för just nu än om några strumpot försvinner," sade hon och blickade den förstörda byggnaden.

My hade faktiskt ingenting emot att Ana snodde grejer från bensinmacken, de behövde det verkligen och bensinmacken var inte så mycket till bensinmack längre. De tog in på motellet och en stund senare hade alla duschat och tagit på sig turisttröjorna Ana tagit.
”Jag känner mig som en turist,” sa Fanny.
”På ett sätt är du en också,” påpekade My med ett leende.

Lana skrattade åt synen av dem.
”Kolla på oss,” sade hon ”vi ser ut som en klunga glada turister som är extremt taggade på att få besöka South Dakota,” fnissade hon. Där satt dem i ett billigt motell med matchande South Dakota tröjor, och luktade lavendel från schampot Ana hade tagit från macken, och såg säkert supertöntiga ut.
Ana började också skratta.

Det tog inte lång tid för dem att känna sig utmattade. Snart dog konversationen ut och de satt i varsin säng och läste eller vilade. Lana hade satt sig vid fönstret. Hon spelade på sin gitarr (en gåva från Apollon själv, en gitarr som man kunde förvandla till en liten, bärbar nyckelring). Hon började spela en låt som hade spelats mycket på radion för några år sedan.
”Vet ni?” sade Lana ”om vi överlever det här ska jag fråga ut Connor Stoll när vi kommer tillbaka till lägret.”
När hon sa det höll Ana på att spotta ut vattnet hon precis tagit en klunk av. Alla vände sig mot henne.

Även My och Fanny hade väldigt roligt och skrattade en hel del åt synen av dem i turisttröjorna, doften av lavendel och det billiga motellet.
Efter en stund gick alla till varsin säng och My plockade fram sin bok som hon slog upp. Denna gången gick det lite bättre att läsa och hon hann komma en bit innan Lana berättade att hon tänkte fråga ut Connor Stoll om de kom tillbaka. Det hördes ett ljud från Anas hörn av rummet, tydligen höll hon på att spotta ut vattnet hon hade i munnen.
My vände sig mot henne, och det gjorde även Fanny.
"Vad är det?" frågade My.
Fine, My hade ingen aning om att Lana gillade Connor men så roligt var det väl inte?

Herregud, Gudarna försökte verkligen testa Ana. Hon mindes Connor, sin ett år äldre halvbror från lägret.
”Eh...” sade hon när hon märkte att alla stirrade på henne ”jag trodde inte han var din typ,” sade hon och tog en till klunk vatten.
Lana skrattade till. ”Han är rolig,” sade hon och log.
Ana bestämde sig för att inte diskutera detta mer. Hon ville inte att alla plötsligt skulle börja diskutera Hermes stugan.
Hon tittade ut genom fönstret, ner på deras bil på parkeringen. Det var egentligen ganska fantastiskt att de lyckats hitta en så bra bil i en bilkyrkogård.
Rhemes Postal service. Plötsligt slog det henne.
Rhemes Postal Service.... hur kunde hon varit så blind? Rhemes var ett anagram. Om man slängde om bokstäverna.....
Bilen hade varit en gåva från Hermes. Hennes far hade inte gett upp hoppet om henne.