Love or not - PRS botilia1 och Emma07

Matthew lyssnade och nickade tyst, återigen mer prat ifrån hennes del som han inte visste vad han skulle tro på. Men han önskade snarare något annat än bara ord, att få se att hon brydde sig nu efteråt istället. Visst att hon försökte gottgöra det genom att förklara - men det skulle inte hjälpa något, det skulle inte göra någon nytta ändå.
"Det som hänt har hänt. Det du kan påverka är hur du är nu. Försök koncentrera dig på att isåfall visa att du bryr dig nu istället för att försöka övertala mig om något som redan hänt, för det tjänar ingenting till när jag inte vet vad jag ska tro", bad han, allt tröttare då det var en ansträngning att både lyssna och dessutom prata. Man hörde också på talet hur det blev mer nästan mumligt och trött igen. Men han ville samtidigt inte heller be henne att gå - trots allt som hänt, så var bara att hon var där ett tecken på att hon brydde sig. Och det var det han ville se, saker nu. Som han kom ihåg, bara sånt här smått som att bara vara där. Men det var det som visade att hon brydde sig. Och dessutom var det ett stöd att ha både henne och hans älskade lilla dotter där, och han skulle just nu mer än gärna följa hennes exempel och somna just nu. Ögonen var också farligt nära att ramla ihop och slutas av trötthet, eller snarare utmattning.

Catherine nickade sakta, granskade hans ansikte och såg tröttheten.
- du borde verkligen sova lite. Du ser helt slut ut sa hon och kysste hans panna mjukt medan hon höll hans hand i sin, sa inte mer eftersom hon ville låta honom sova utan att bli störd. Allt detta måste ha tagit hårt på honom och han såg helt utmattad ut. En tjänare kom in med brev som han fått som behövde fyllas i direkt. Catherine kollade upp.
- jag gör det, Matthew behöver sova sa hon och tog emot breven och en penna innan hon började läsa genom alla breven med rynkad panna, egentligen fattade hon inte mycket av detta men Matthew behövde sova.

Matthew nickade tyst, hon hade väldigt rätt i sitt påstående då han var helt slut. Bara alla de här små sakerna, bara saker som att prata, var otroligt jobbiga och tog för mycket energi och hans energi var redan nästan på sparlåga. Han var lätt medveten om att någon kom in, men hade inte ork till att kolla nogrannare vem det var eller med vad - istället lade han armen lite bättre om den lilla älskade dottern, vände huvudet emot henne och det dröjde bara sekunder innan han åter hade somnat.

Hon granskade honom lätt när han somnade tillsammans med deras dotter. Hon fortsatte sitta bredvid honom medan hon svarade på en hel del brev som han egentligen skulle svara på. Herregud vad hon älskade honom trots att han inte ens litade på henne. Såklart gjorde det henne ledsen men hon försökte hålla sig stark.