Privat Rollspel [Lupple & Zora]

Akari suckar tyst och såg ner i marken lite grann medans hon lyssnar. Man såg på långa håll hur hon inte ens orkade ta in deras snack mer. Hno var återställd men inte hel, hon var än trött i huvudet ch så drog dme hit henne. Hon såg upp snart och såg på vännera tst, dem hade inte alls sett hur trött hon egnetligen var men kände man henne skulle man se det direkt

Theo satt stilla i soffan och studerade henne ett bra tag, hon såg inte riktigt nöjd ut och inte heller pigg. Han la huvudet lite på snedden. Hade hon blivit återställd? Knappast det var ju bara några dagar sedan olyckan inträffat.
Han drack upp sin drink och reste sig från platsen och smet ut till framsidan och tände en cigg och rökte klart den innan han gick tillbaka in och letade reda på Akari bland allt folk.
Han gick fram och la armarna försiktigt om henne.
"Kom, låt oss sitta." Viskade han och smekte hennes rygg sakta. Han visste att han egentligen inte hade någon rätt men om någon skulle rädda henne från hennes vänner så var det han.

Akari visste hon hade gjort ett idiot val genom att gå på fesetn så här tight, hon vari nte återställd och fick inte dricka direkt men hon hade druckit läsk istället. Hon hade inte hört Theo nn hans armarn om kom henne och hans röst. Hon såg snabbt upp på honom tyst, man såg hon var sur men för trött att ens snäsa och peta bort honom
-visst
sa hon ärligt n och följde frivilligt med honom helt, hon var ju som sagt inte återställd ohc då orkade man bara inte skälla ut honom. Hon var tacsam över han ens hade dykt upp oc hräddat henne ur skiten för hon vet inte ens själv vad som skulle ske om han inte kom. skulle hon kollapsat eller?

Theo drog med henne till soffan och drog försiktigt ned henne i sitt knä och la armarna om henne.
" Jag vet att du hatar mig. Jag måste bara nyktra till lite innan jag kan följa dig hem." Sa han ärligt och studerade henne sakta men noga.
Hon verkade inte må speciellt bra. Varför hade hennes vänner inte tagit hand om henne? Han blängde lite irriterat på dem. Men insåg sedan att han också var en av dem som borde ha tagit hand om henne. Som borde ha hjälpt henne. Och han hade hjälpt henne från sig själv men inte från det som hade skett henne.
Han hade strulat till detta ordentligt. Och han visste det.

Akari hade tillåtit han dra ner henne men stoppar hans hand direkt när den tryckte mot revbenen som var skadade och suckar
-det gör ont lätta
sa on tyst och menar på armen på höger sida och drog los lite armen bara inte mycket men lät den vara kvar. Hon lyssnar på honom och man såg på hennes hur hon ens funderade lyssna på honom eller igga honom men samtidigt behövde hon hans lila sköld just nu.
-hatar dig e bara ett ord..
sa hon envist och såg på honom och suckar tyst och la till sist huvudet mot hans axel, h on behövde vila huvudet och hans tygghet gav ett lugn.

Theo såg på henne och lättade snabbt på sitt grepp runt henne.
"Åh förlåt- tänkte inte." Sa han tyst och studerade henne när han pratade. Han kunde inte riktigt läsa henne för tillfället men det kunde inte vara helt kört eftersom hon faktiskt valde att sitta kvar i hans knä.
" Har du fler? "Viskade han mot hennes öra och flinade lätt och kände hennes huvud mot sin axel och log svagt.
Han smekte försiktigt över hennes bakhuvud.
"Varför är du här babe? Du borde vila- hemma." Sa han tyst och bet sig lätt i läppen.

Akari lyssnar på varje andetag Theo tog men även hans varje ord. Varför hon ens satt kvar ihs ohonm visste ohn inte ens själv. Hon var väldigt trött och det kanske har spelat in nu på detta. hon kände hans beröring över backhuvud.
-många ord, och dem ebehåller jag
sa hon tyst bara och visste inte ens svar på hans sista fråga.
-som du bryr dig.. du brdde dig inte ens om komm tllbaka till sjukhuset, miffo
sa hon kort nu, där kom ett ord.. hon var arg men tror mer att Theo blir road öaver hennes försök med glopord

" Okej jag tvingar dig inte att avslöja dem." Sa han flinande men himlade lite med ögonen och nynnade tyst och vaggade henne lite. Eller så var han så påverkad att han inte riktigt kunde sitta helt rakt. Allting snurrade.
Men när hon sa ett glopord började han skratta.
"Akari, vilket språk." Flinade han och lekte lite med henne hår.
"Jag bryr mig. Jag bara kunde inte komma dit- för din skull." Sa han tyst men ärligt och försökte fokusera blicken.
Om hon ville ha hans hemligheter så var det nu man skulle fråga han om dem.
Vad hade han ens druckit? Tillräckligt för att faktiskt bli packad, mindre packad än vad han kunde bli men mer packad än vad hon någonsin sett honom.

akari lyssnar på honom och hörde sedan hans skratt över hennes ord. Hon misstänkte även han var smäll full eftersom han verkade vagga lite. Hon suckar tyst och skakar lätt på huvudet tyst och lyssnar på hans ord. för hennes skull? vad hade hon ens måste göra? Hon suckar tyst
-varför kunde du inte ens komma då+ berätta nu
a hon envist

Theo såg på henne och flinade lite och skakade på huvudet och tittade sig sedan omkring innan han lutade sig närmare hennes öra.
"Det är hemligt." Viskade han och flinade lätt.
"Men det är dåligt Akari, väldigt dåligt. Polisen." Sa han allvarligt och nickade.
" De är arga." Fortsatte han och skrattade till.
"Men de kan inte ta mig. "Flinade han och klappade henne lätt på huvudet.
Han kände en hård box på armen och vände dit blicken och det var hans vän, en av hans närmast.
"Åh håll tyst Theo. Du ska inte snacka massa skit nu." Sa han allvarligt och Theo himlade med ögonen.
"Min brud, jag berättar vad jag vill för henne." Sa han trotsigt och pekade på Akari.