world war II [Privat Zora & Jullan bullan]

soalterna pratade tyst och gav pengnar och sodlatern ptuta fram david och tom till dem. Sodlaten såg på Tom
-du har flroa tacka
sah ntyst och häjlpte hoonm till bilen där flora smet ut för häjlpa honom.

David hade fått hjälp av en av sina doatare

Tom såg på Flora.
" Tack" sa han mjukt.

Rachel var hos David direkt.

Flroa log drekt
-allt för dig
sa hon tyst

David kramar om rahcel direkt

~hopp~
David hade svorit rätt rejält, tanken påvar ödner och dem hade precis hunnit få ut en signal om nöd till lägret men problemt va usa hade omringat den.. David hade bett Joel stanna i men hans andra män var dödade så dem hade nog inte stor chans. Han öröskte bara uppehålla allt så länge det bara gick genom skjuta

Joel satt tyst och kramade om sitt vapen. Han vill inte att detta skulle bli slutet för honom eller för hans pappa.

David hade lite problem, en skytt hade kommit och det hade träffat ohonm. Han hade fått par skott i sig innan hna hade dragit sig till öppningen och stäng men föll rakt ner och suckar kort
-färlåt.
sa han tyst

Joel såg på David.
" Vi kommer överleva det här tillsammans, du lovade mamma att inte lämna henne" sa han tyst.

Tom hade fått nödsignalen och hade samlat ihop sina män för att ta sig dit.

david såg på joel snabbt och drog förskigt sitt vapen
-säg inte för mycket.
sa han oc hhörde steg nu på tanken. han visste dem va körda..

" Du lovade mamma" sa Joel tyst.

Tom sa åt föraren att öka på farten.

David såg på honom tyst
-jag lovade hålla dig i liv Joel
sa han mjukt och såg på gången och hörde stegen och lucka öppnade. han sköt direkt sodlaten och luckan stängdes
-luckan där, öppna den och under trucken..
sa han direkt när hanhörde fötterna kom igen närmare luckan, snart släpptes två hand granater ner
-nu!
sa han direkt envist och gav sin son ett leende..

" Du lovade mamma att inte lämna henne, du får inte lämna oss" sa Joel men han skulle göra som David sa. Han öppnade luckan och tog sig ur trucken.