Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip log roat, hade tänkt svara något men kom av sig rätt rejält - han blev rätt paff av hennes klädval. Jäklar. Hon såg något otroligt bra ut i den, och han kunde definitivt inte slita blicken ifrån henne. Och det gjorde det ju inte lättare med tanke på hur pass mycket hud hon visade. Efter först någon sekund kom han mer till sans igen, reste sig upp och smet upp bakom henne innan han lade händerna på var sin sida om hennes midja och nästan fjäderlätt tryckte läpparna mot hennes hals.

Då hon hörde hur han reste sig upp från sängen vred hon lätt på huvudet för att kunna snegla bakåt, lät blicken vandra uppåt då hon la märke till att han stod alldeles bakom henne. Det ryckte lite i hennes mungipor då hon kände hans händer om sin midja och hans läppar mot hennes hals, det var uppenbart att han reagerat över hennes klädval. Hon la huvudet en aning på sned så att halsen blottades ytterligare innan hon sakta drog sig undan, kände sig på lite retsamt humör. Med en av hans tröjor i handen tassade hon fram till sängen igen, såg till att röra extra mycket på höfterna.

Skulle hon ta helt kål på honom, eller vad höll hon på med? I vilket fall som helst verkade hon veta precis hur hon skulle göra honom galen, för han var nästan som förhäxad av henne vid det här laget. Bara åsynen av henne fick i vanliga fall hans hjärta att slå snabbare, och iklädd det där... Jösses. Han skakade lätt på huvudet åt henne, följde snart efter och stoppade upp henne med en arm om hennes midja och ett litet leende. Lite demonstrativt tog han tröjan från hennes hand och lade den över stolen.
"Den där kommer nog inte behövas sötnos", nästan viskade han charmigt mot hennes öra, gav hennes hud en lätt kyss under örat.

Aubrey nådde inte riktigt fram till sängen eftersom hon blev tvungen att stanna upp då hon kände hans starka arm om sin midja. Den här gången blev hon tvungen att anstränga sig för att hålla tillbaka ett triumferande leende, glad över att han reagerade på det här sättet. Hon lossade sakta greppet om tröjan då han tog den ifrån henne, följde hans hand med blicken då han lade tröjan över stolen. Den låga rösten och vibrationen mot hennes hud fick henne nästan att ge ifrån sig ett lågt, stönande ljud men hon bet sig i läppen för att hålla det tillbaka.
"Varför då?" lyckades hon istället få ur sig, vred lite på huvudet igen för att kunna se upp på honom.

Att vara så nära henne, och särskilt med all blottad hud, fick det att kännas som om varenda nerv l hela kroppen var på helspänn. Allt han kunde tänka på var henne och hur sjukt snygg hon var i den där bodyn, alla andra tankar var som bortblåsta. Sin fria hand lade han mot hennes lår.
"För att det finns en del långt mer lockande saker att ägna sig åt", viskade han charmigt några millimeter mot hennes hals, gav henne ännu en fjäderlätt kyss emot halsen samtidigt som han retsamt långsamt lät handen vandra uppåt.

"Mhm?" Hon kunde visst tänka sig en hel del saker som var betydligt mer lockande att ägna sig åt än att ta på sig hans tröja och krypa ner under täcket. Ett lågt ljud lämnade hennes läppar då hans hand retade henne något enormt. Låret var en extremt känslig del, precis som halsen, och att han listat ut det var både en välsignelse och förbannelse.
"Som vadå?"

Philip log lite roat då han märkte vilken effekt han verkade ha på henne. Hon hade verkat helt gått in för att retas, så då kunde väl han lika gärna haka på. Han släppte henne för ett ögonblick för att dra av sig tröjan och avslöjade den muskulösa bröstkorgen under. Dels för att retas lite med henne, och dels för att det kanske också sände ett visst budskap. Han lade nu istället båda händerna på var sitt lår, strök långsamt uppåt med dem samtidigt som han gav henne en långsam kyss på halsen. När han var farligt högt upp med händerna stannade han till och låtsades tänka.
"Några förslag?", retades han charmigt.

Jösses. Hon lutade huvudet bakåt och kunde nästan känna hur också ögonen rullade bakåt av välbehag. Och då hade han inte gjort annat än placerat sina händer på hennes lår och låtit fingrarna vandra över hennes hud. Men det var tillräckligt för att hela hennes kropp skulle vara eld och lågor. Aubrey tyckte dock inte om det faktum att han retades med henne på det här sättet, så hon tänkte låta honom smaka på sin egna medicin. Därför backade hon undan från honom, gick tvärs över rummet för att luta sig mot väggen. Utan att ta blicken från honom drog hon händerna över sin kropp, stannade upp då fingrarna rörde vid hennes axlar. Långsamt förde hon in två fingrar under det högra axelbandet för att lika långsamt låta det glida ner.

Hon skulle väl snart driva honom helt till vansinne om hon fortsatte på det här viset. Att hon ständigt gled iväg från honom och dessutom höll på sådär gjorde honom galen, men galen av kärlek. Det var som om hela han brann av längtan efter att få hålla henne nära, få kyssa henne, få känna hennes hud mot sin. Han kunde inte hålla sig utan gick utan ett ord fram till henne och kysste henne intensivt, lade ena handen mot hennes höft och lät den andra stryka över hennes arm mot det axelband som fortfarande satt på axeln för att långsamt dra ner det.

Då han kom fram till henne placerade hon sin hand mot hans kind och såg upp på honom med den mest sensuella blicken hon kunde åstadkomma. Den andra handen la sig tillrätta mot hans axel bara för att långsamt vandra längs med hans arm till hans bröstkorg, och vidare ner mot magen. Efter att ha låtit honom kyssa henne en stund drog hon sig ytterligare en gång undan, så lätt tänkte hon inte låta honom vinna. Aubrey satte sig på skrivbordets kant och la sina bara ben i kors, naglade fast honom med blicken medan hon strök fingrarna över sina något svullna läppar. För att han inte genast skulle komma ikapp henne förflyttade hon sig över till sängen där hon la sig ner på rygg, och fyrade av ett busigt leende mot honom.