Rollspel, från olika världar

"Perfekt."svarade Jack lågt, han hade just fått höra om Robins plan. Den var smart och skulle förmodligen fungera. Robin kunde sina saker då det gällde att smyga, JAck däremot var mer för att anfalla, få ur information av någon eller att tortera. Men han hade aldrig sett det från den sidan, men han visste nu att magi inte var att leka med så vad kunde han säga, det skulle bli farligt och förmodligen så skulle Dumbledore komma på dem någon gång.
"Okej, så hur lyder planen då vi kommit in på kontoret?"

"Två av oss letar, försiktigt och försöker att inte förstöra något eller rådda till. Den tredje sitter med kartan framme och set till att ingen kommer, med andra ord jag. Men jag måste lösa på repet så att det åker ner från tornet, så det kommer att behövas muskler då vi åker ner och vi måste vara tysta. Som osyndliga och inte väsas någonting. Som om vi inte vore där, förmodligen är det säkert mörkt också." svarade Robin. "Vet ni någon trollformel som har med ljus att göra? Inte för starkt, men tillräckligt för att se."

Jezebel såg på Robin och himlade med ögonen, han verkade tro att de inte vist ehur man gjorde något alls
"varför inte bara använda en lyckta?" frågade Jezebel, det var enligt honom lättare eftersom ingen av dem kunde använda magi.
"Du vill att vi ska lita på dig Robin, men du verkar inte lita på oss?" sa Jezebel. Robin verkade tro att de skulle klanta till det

"En lyckta är för stor att ta med sig, det skulle vara lättare med endast varsin trollstav. Jag kan fråga Harry, honom litar jag på. Förresten litar jag på er, jag vet inte bara vad ni går för. Ni är inte mitt vanliga gäng, så jag vet inte hur ni jobbar. Förstår du?"frågade Robin av Jezebel innan han tog boken som Jack läste i och ögnade snabbt igenom första sidan.
"Det var ju inte så svårt att hitta den besvärjelsen. Den heter Lumos och man släcker den om man säger Nox. Jag tänker öva på den senare."sade Robin och stoppade boken innanför skjortan då den inte rymdes i kogret, den kunde komma till pass senare. "Vi börjar direkt efter kvarsittningen." sade han och tryckte sedan in repet i kogret. "Frågor, andra idéer?"

"Det är den ju inte, famlar du alltid i mörker när du gör sånt här? det finns olika storlekar på lyktor" sa Jezebel tålmodigt och fnös sen "lita aldrig på någon!" sa han bestämt men nickade sedan "måste du fråga om jag förstår hela tiden? jag är inget barn" sa Jezebel trött och skakade på huvudet
"Hur hade du tänkt göra om rektonr nu bor på sitt kontor?" frågade Jezebel enkelt

"Jaha, men jag tänkte väl att trollstavar skulle vara enklare!"snäste Robin tillbaka, han hatade Jezebels attityd, de andra i hans gäng brukade vara glada då de var säkra på vad de skulle göra fast de gick igenom samma plan över tjugo gånger!
Robin tänkte efter en stund innan han log brett mot Jezebel.
"Lita på mig, jag har två som är perfekta för jobbet." sade han och tänkte genast på två personer som alltid fanns till hands då det gällde trubbel och att avleda någon. "Och när det gäller att lita på någon så är jag inte som du, jag vågar lägga mitt liv i händerna på en främling, eftersom jag är sådan som person."

Jezebel försökte att vara tålmodig
"Jag tänkte mest på att det är jobbigt om vi inte får magin att funka" sa han lätt och gav till och med Robin ett leende bara för att visa att han inte ville bråka
"Se till att du inte får ångra det bara och om du hade levt mitt liv hade du inte heller litat på nån" sa Jezebel lungt

"Javisst, men nu har jag inte levt ditt liv och ta med en lykta ifall du inte litar på dig själv."muttrade Robin och ställde sig upp. "Dags att få tag på bråkmakarna. Om ni ursäktar."
Snabbt försvann han från bordet, han tyckte det var skönt att slippa ifrån Jezebel, Robin hade lärt sig att man inte skulle tänka så mycket på det som hade hänt eftersom det ändå inte gick att ta tillbaka och om man försökte hämnas, så efteråt så kändes det inte bättre. Han visste, han hade hämnats flera gånger och då hade han bara mått ännu sämre.
"Fred, George!"ropade Robin efter tvillingarna rödtått som stod och pratade med en mycket vacker flicka, Robin kände igen henne efter att Ron hade talat om henne. Han tyckte sig komma ihåg att hon hette Angelina Johnson eller något.
"Tvillingar."sade Robin då han var framme vid dem och gav Angelina en extra blick och slängde iväg ett av sina lurigaste leenden. "Vackra dam." hälsade han på henne. Hon tittade generat ner i marken, Robin fick en ilsken blick av tvillingarna.
"Får jag låna herrarna en stund?"frågade Robin och tittade rakt in i hennes ögon, när han kunde leka artig så kunde han. Angelina nickade stumt och Robin drog iväg med tvillingarna till ett ställe där ingen kunde höra dem.
"Vill ni ha lite skoj?"sade han åt dem.
"Om vi vill!"svarade de i en och samma stämma.
"Bra, det här ska ni göra..."

Jezebel bara såg på Robin och suckade, han gav upp. han och Robin skulle aldrig komma överrens vad som än hände
"Vi ses Jack" sa Jezebel och lämnade biblioteket och undrade varför Robin ens bätt om hans hjälp och varför han tackat ja? han gick ner till stora salen och tog lite sallad och lämnade sen bordet. han gillade inte att vara runt en massa folk. visst kunde han om han var tvungen, han var ju jämt runt hans fars alla anhägnare. han började gå upp för och såg Robin prata med två ttyper men han gich bara förbi dem och satte sig utanför klassrummet där de skulle ha kvarsittning. han såg på bandaget och lindade upp de toch studerade såret som hade börjat läka. han utade sig tillbaka mot väggen men kände genast en smärta på ryggen, toppen såren har väll gått upp igen och han blöder säkert. Riff och hans far vet vad de gör när de piskar folk

Robin flinade då han såg tvillingarnas uppespelta uttryck, de tre skulle ha blivit ett bra bus-gäng, kanske någongång senare på året, tänkte Robin glatt och gick sedan mot det håll som han hade sett Angelina, hon hade sakta börjat gå mot sin lektion, som om hon väntade på att han skulle hinna upp henne vilket han förstås gjorde.
"Hej Angelina."sade han med sin förtrollande röst som han kunde ha, en rodnad gick över hennes ansikte då de var på väg mot stora salen.
"Hur kommer det sej att du har blivit så bra på att skjuta pilbåge?"frågade hon och nickade mot bågen som han hade i handen.
"Min far lärde mig, det är hans båge."svarade Robin och ryckte sedan på axlarna. "Jag kanske kan lära dig någon gång?"
Hon sken upp i ett leende.
"Jättegärna, men först när jag varken har Quidditch eller massvis med läxor."sade hon och Robin nickade.
"Okej, då säger vi så."sade han och log snett, det leende hade endast behövt för att få Marian...
"Bra."sade hon och gick mot sin lektion. Robin stannade och såg efter henne då hon gick tills hon helt och hållet hade försvunnit. Då sprang han upp till klassrummet där de skulle ha kvarsittning. Förstås var han försenad..