Skriva av sig-tråden

vet att det kanske hjälper föga, när panikhjärnan drar igång så gör den. men kan rapportera från malmö och från en butik (som säljer flaggor) mitt i stan en bit ifrån arenan: ALLA har flaggor. hela tiden. i stan, på repetitioner, på tävlingar. och det är typ minimum, folk har fulla utstyrslar på sig. ha så kul idag ♥

katla dont be self destructive challenge [impossible] [fail]

Ni vet när man skriver med någon men konversationen känns så ensidig. Det är alltid jag som måste pressa på med frågor, jag som måste skriva hur är det, länge sen, försöker berätta saker men får bara enstaka svar tillbaks om ens det. Det mest nödvändiga liksom… får känslan av att personen inte vill ha med mig att göra? Det är fine om det är fallet, det är också okej om personen inte orkar eller har tid just nu, kanske är det mycket på jobbet, kanske mår personen dåligt. Jag vet hur det är. Och det är helt okej. Men tala om det iså fall. Så jag vet. Känns bara dumt att jag alltid måste vara den som liksom är på och försöker greppa efter halmstrån men inte får lika mkt tillbaka liksom.

Vill du inte ha kontakt, har du ledsnat på mig eller är det något annat som inte har med mig att göra? Säg det. Snälla.

Har missat ditt inlägg men som vanligt oroade jag mig i onödan. : ))) Bar flaggan på ryggen när jag stod i kön och dom flesta hade någon form av flagga. Det är ju ändå Eurovision liksom. x) Såg speciellt väldigt många irländska flaggor. Det var sådan häftig upplevelse att stå i kö och sedan vara i en arena fullt med folk från olika länder! Liksom bakom mig satt några från Storbritannien och bredvid mig och framför mig satt det bla folk från Spanien. Hur ofta får man vara med om det egentligen?! ♥ Och sedan få se artister från hela Europa uppträda också. Snacka om en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Har ridning varje tisdag nellan 12.45 och 13.30 men idag blev det bara 15 min.
En av de andra ryttarna ramlade av och fick åka ambulans.
Hen var talför så det var bra i alla fall.
Men man blev ju ändå orolig.
Hen har ett sådant gott hjärta så ma blir extra orolig.
Men det som jag tyckte var bra även om ridläraren inte tillät det var att hon ville så gärna upp på hästen igen.

positiv men vidrigt kär skriva-av-sig:

i vårt senaste telefonsamtal sa han att vi ju ses om två veckor, och att vi aldrig!! igen kommer gå så länge (2 månader) utan att ses. jag ba aldrig nånsin igen ♥ ♥ ♥ och han, my ever so worrisome boy, ba ... eller alltså jag vet ju inte nånting kan ju hända i framtiden som gör att vi är ifrån varandra nåra månader om nån måste typ åka till australien eller så och jag ba lol älskling d va ba fint sagt av dig allt behöver inte va helt 100% rationellt och logiskt och realistiskt ibland kan nåt bara va fint. och han ba ja jo. lol. han är alltid så försiktig med att prata om framtiden för han vill inte jinxa något (jag dagdrömmer ändå nog för oss båda) så det var fint att det som jag redan önsketänkt (vi kmr aldrig nånsin igen leva våra liv så separerade) blev sagt av honom!! jaja jag vet hela min personlighet är i love my boyfriend hhhhhh men det upplevs mest så för att jag använder mugglis som dagbok. in my day-to-day lever jag mycket mer kvinnocentrerat jag looovar dont revoke my feminist card lol

eller iofs hänger jag nästan BARA med killar för att skådistvåan är almost all boys (för ovanlighetens skull, breaking teatergrupp gender norms) men jag önskar jag hängde oftare m tjejer, tröttnar ibland på att va tjejen i gänget liksom. one of the boys if u will. inte så kvinnocentrerad alls alltså just nu. sorry to the global feminist movement

Alltså äntligen så kontaktade Sköterskan mig. alltså i torsdags och skulle höra av sig igen efter mötet med läkaren som hon skulle ha men antingen glömde hon bort det eller så.....var läkaren sjuk.

Idag är en sån dag då allt bara känns tungt av ingen särskild anledning. Men så är det väl ibland.

Internet Archive är jättelångsamt just nu Jag som ville kolla in gamla tumblr-bloggar...

så stressad sån konstant ångest