Skriva av sig-tråden

Idag bytte vi ut dotterns spjälsäng mot en vanlig säng. För hon har inte sovit i spjälsängen sedan i November och hur mysigt det än är att samsova med henne så tror jag att både hon och jag kommer att få bättre sömn om hon sover åtminstone större delen av natten i egen säng!

Har precis nattat henne i den och det gick så bra. Men mitt hjärta brister. En av mina favoritstunder på dagen har varit att gå och lägga mig och krypa ner i sängen bredvid henne och pussa henne på pannan♥ är den eran liksom över nu?

Att vara förälder är verkligen att genomgå separation efter separation efter separation. Inte till en människa men utan till olika faser med den lilla människan. Att hon en dag ska flytta ifrån mig känns helt otänkbart.

Jag ligger och funderar över livet. Det är inget roligt och tankarna är så hemska att jag inte kan beskriva dem. Jag vill ringa till pappa men han kommer aldrig att kunna svara igen.
Hur kan en kommun säga att de hyllar de med funktionsnedsättning men vara så funkofobiska.

Triggers...

Hade en känsla av "dags för förändring" i mig. Kan närmast liknas vid ångest fast det är ändå på ett annat sätt, en sorts djupt rotad vilja att agera. Första gången den slog till på allvar ignorerade jag den. Förändring är ju jobbigt! Men ännu jobbigare var att ignorera i intuition, det kändes bättre ett tag men sedan slog den till igen med full kraft. Så stark att den nu var omöjlig att strunta i. Då var det var nästan för sent! Den bästa möjligheten till förändring höll på att försvinna! Förändringen = nytt jobb. Möjligheten = en ledig tjänst på en avdelning jag har bra känsla och intryck av som höll på att gå till en annan person! Först kände jag hänsyn till den personen, men jag tänkte att jag mpste ändå ta den här chansen, så får chefen ju bestämma.

En dag för drygt två veckor sedan då jag ringde den chefen + en annan chef på en annan avdelning (för en inte lika lockande tjänst men skadar ju inte att höra sig för). Båda var så välkomnande och tillmötesgående! ♥ Dagen efter pratade jag med min nuvarande chef om mitt djärva tilltag, som var lite besviken men förstående.

Nu har jag sagt upp mig, skrivit på papper för den tjänst som jag helst ville ha och jag känner in i benmärgen att jag gjort rätt!

Kände mig lite dum inför den andra som sökt tjänsten, som att jag norpade den framför näsan på hen, men jag pratade med hen efter det och det visade sig att hen redan innan jag sökte tröttnat på att invänta besked och redan hunnit få ett helt annat jobb så det var aldrig ens någon konkurens mellan oss.

Jag tycker det är så häftigt hur kroppen signalerar att det är dags. Jag borde väl kanske bli bättre på att lyssna in det tidigare bara.

Gav idag min kisse mat från den skål som barnfomskatten ätit ur hela sitt 15 åriga liv. Det var en så bisarr känsla. Både att se min katt äta ur den och veta att den skålen stått tom i en månad nu. Hångde hos pappa idag och att ennes plats i soffan var tom och katt luckan var fastsatt. Usch.
Den skålen kommer enbart komma fram på fin måltider, det är ett som i säkert.

TW vinterkr*ksjuka

I helgen ska vi rensa ut pojkvännens walk in closet. Tanken är att göra om den till ett ”lekrum” för sonen för lägenheten är bara en tvåa så leksaker tenderar att spridas ut i hela köket/vardagsrummet/överallt. Den ungen har så sjuuuukt mkt leksaker det är helt galet. Säkert över 200 bilar/traktorer och lastbilar i alla former och storlekar.
Jag ÄLSKAR att organisera och rensa saker så är hur taggad som helst på detta!! Vet inte vad det är men det är så satisfying med ordning och reda. Även om detta säkert bara kommer vara fint i ca 3 sekunder. ^^

imorgon kommer folk och förmodligen köper två av mina fåglar och det känns jättehemskt för de är liksom mina kompisar?? har haft dem i flera år och jag vet deras personligheter och alla deras små ljud och vilken mat de gillar och allt, men jag vet också att det inte är hållbart för mig att ha kvar dem, åtminstone inte alla 4. personen som eventuellt köper dem verkar som en vettig person och väldigt fågelvan så jag är inte så orolig över det, men det är bara lite hemskt att säga hejdå till sina vänner sådär

Jag har blivit förkyld, inte någon vanlig mild förkylning som jag brukar få utan jag är verkligen SJUK Har nog inte varit såhär sjuk på 15 år! Jag är så JÄVLA TRÖTT på att hosta, hostar så jag fått ont under tungan, i halsen, i bröst- och magmusklerna. Har knappt kunnat prata på flera dagar. Kan enbart sova i sittande och till och med då är det nästan omöjligt. Jag hatar detta, jag har så jäkla tråkigt, är trött och orkar knappt göra någonting.

Igår försökte jag tappert arbeta hemifrån men det blev såklart fiasko eftersom jag mådde skit, fick stämpla ut sjuk efter knappt halva dagen.... sedan var jag ändå tvungen att ringa jobbsamtal nu i morse fastän jag sjukat mig, eftersom jag behövde rätta till ett misstag min sjuka hjärna gjorde igår (det var lättare att fixa det själv en lämpa över på mina kollegor att rätta till mina misstag och jag hade sådan hemsk ångest över det att jag ville fixa det innan helgen)! Borde inte jobba när jag är sjuk, jag klantar ju bara till det. Som tur är tog det bara två telefonsamtal under 10 minuter så hade det löst sig.

Har en inlämningsuppgift i skolan också (jag pluggar en masterutbildning vid sidan av jobbet), skulle verkligen behöva skriva på den men det är helt mosigt i hjärnan. Jag orkar inte tänka.

Den enda position jag klarar av att sitta i är halvliggande/halvsittande, lite lätt tillbakalutad. Annars bara hostar jag.

Jag brukar sällan bli förkyld överhuvudtaget, eller ibland kan jag känna av diffusa symtom men de försvinner alltid innan något hinner bryta ut... men även när jag blir förkyld på riktigt brukar det vara på en väldigt lindrig nivå. Inte ens under pandemin blev jag nämnvärt sjuk någongång. Jag är verkligen inte van att bli såhär dålig. Jag har vaga minnen att jag nog varit det förr, men det måste som sagt vara över 15 år sen.

Min pojkvän är fortfarande bortrest så jag måste ta hand om mig själv, har i alla fall varit förutseende och fixat så det finns rejält med mat hemma.

ÄR SÅ TRÖTT PÅ DETTA!

Inlägg angående mat. Läs inte om du triggas av sånt.