Di Vittorios - PRS Medi & Vidomina

"Var går vi nu?", frågade Cecilia och såg undrade ut på Mara och Lucia.
Gian drog ett djupt andetag och svepte med blicken runt sig. Det var lugnt på gatan. Inte så många människor ute idag. Eller så var det på annat håll. Gian visste inte. "Vi ska inte stanna för länge.", inflikade han och gav Cecilia en menande blick. "Vi får inte glömma middagen senare, vi ska inte komma sent dit."
Cecilia himlade med ögonen, Gian kunde väl slappna av lite?

Valentino nickade och sträckte sig efter Alba för att hjälpa honom in i huset igen. "Du behöver inte prata om det. Jag vet att det var jobbigt för dig. Och kanske fortfarande att det är jobbigt för dig?" Han log tveksamt åt sin bror. "Kom, vi går in, börjar bli så varmt ändå här." Samtidigt som han rörde sig inåt mot huset gav han sista blick mot Lucas håll som fortfarande satt kvar på rummet med telefonen.

"åh sluta nu." Mara såg på sin kusin och gav honom ett leende.
"Erkänn att du saknat Italien. Så slappna av lite." Hon pekade mot en affär.
"Men han har rätt. Vi får inte bli sena. Det är otroligt oförskämt."

Alba kom in i huset och sjönk ner i soffan.
"Jo det är ganska jobbigt. och nu är det lite jobbigare." Han lade ifrån sig käppen och tog av sig foten och lade den ifrån.
"Kanske måste kapa en del av stumpen igen? Vem vet?"