Privat roll mellan Nepflite och Ginerva2003

Hon var så arg på honom för att han kallat henne för monster och samtidigt även ledsen för det.
Varför....hon var inget monster.
Hon hade räddat honom och ett monster gjorde inte det trodde hon i alla fal.

trots allt saknade han henne.
han undrade vad hon gjorde nu.
han ville gråta men gjode det inte
( kan inte hennes bror göra något?)

(Som vad? och han borde nog förstå det själv tycker jag)

Hon reste sig upp och gick mot sitt hem och hoppade att få vara ifred.

( nej jag tänkte att hennes bror kunde få honom att inse att hon inte e ett monster)

han gick hem efter någa timmar.

(På vilket sätt då?)

Hon kastade sig på sängen och en del av henne ville prata med Peter medan den adra delen ville ta och skaka om honom rejält.

( kanke påmina honom om att hon räddade hans liv och att han älskar henne.)

hon somnade när han kom hem.
han var så tröt han drömde att månstret han sätt jagade honom.

(När ska han göra det då?

Amedail som såg att Zantanna inte mådde bra insåg att han behövde göra något.
Visst han gillade inte att hon umgicks med en dödlig men ändå

( kanke om Peter går ut i skogen kan han göra det)

han vaknade upp kalsvetig .
han behövde gå ut ch få frisk luft.
han kläde på sig och smör ut.

(Okej)

Amedail flög ut genom balkongen och tänkte försöka hitta Peter.
Han behövde prata med Peter och han skulle inte f springa undan.

han gick ut i skogen.