PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

"Du liksom blev..ehm... övertagen av ett orakel.... Halvblodslägrets orakel...," berättade My. Hur berättade man för något att den just blivit övertagen av ett orakel och sen uttalet fortsättningen på en inte så lycklig profetia?

"eh.. va?" frågade Ana förvirrat.
Lana vände sig mot fönstret. Startade bilen.
"Vi borde hur som helst fortsätta köra," sade hon. "Vi har sju dagar på oss låter det som. Det här är dag 2. Vi kan anta att vi behöver minst en dag på oss att leta igenom den där nationalparken, och vi har iallafall 25 timmar kvar att köra... så vi måste köra 7 timmar per dag, ungefär," sade Lana. Sedan fortsatte hon "Fyra halvblod kommer höra månstenens kall, och vi kommer få problem med en dotter till hermes, så mycket är säkert. Hur sjutton ska vi tolka det?"

"Och ännu värre... ett mord? Jag vill inte dö.." jämrade sig Fanny från Mys högra sida. My kramade om henne och de körde ut ifrån parkeringen.
"Oavsett vilket så kan vi iallafall bocka av lögn från listan," sa My. Bilen körde ut på vägen och nattmörkret slött sig om dem.

Ana teg. Hon antog att de kunde bocka av "mord" också, men vad skulle hon säga? Jo, jag mördade faktiskt en man för typ trettio timmar seda! Hans kropp ligger mitt i skogen i North Carolina för dem som vill kolla! Och hon fattade ju dottern av hermes grejen också, upenbarligen. Och kluvenheten. Jävla orakel, det här kändes verkligen som att gudarna testade henne (vilket säkert var fallet).
"Vi hade rätt om den där nationalparken i alla fall," sade hon till sist

"Aa, de tär ju bra iallafall," sa My. Minuterna blev till timmar och snart lämnade månen himlen och ersattes av solen. My hade fått sovit någon timme, vilket hon var glad över.

De stannade till på en liten bensinmack i Indiana. Lana drack en kaffe och tog en energitablett. Ana tankade bilen. Lana försökte kontakta Kieron, men fick inget svar. Hon hoppades att allt var okej på lägret.
Det var solnedgång, på resans andra dag. Lana stirrade rakt in i solen, lät den värma hennes ansikte. Gav en kvick bön till Apollon.
"I den här takten kommer vi vara i Idaho om tre dagar," sade hon

Fanny vaknade först när de stannade på bensinmacken. Hon hade som vanligt haft en hel del mardrömmar, men de hade iallafall inte varit allt för jobbig. Solen gick ner igen och de hoppade in i bilen och fortsatte sin resa. Natten förflöt och de stannade vid en parkering för att sova och nästa morgon grydde. Förmiddagen bestod av att de satt och spelade kort (de hade köpt en kortlek på macken) i sina knän och varje gång bilen stannade och korten flög överallt svor de till.
Mitt på dagen stannade de vid ännu en mack, denna gången vid gränsen till South Dakota.

När Ana klev ur bilen så kände hon att någonting i luften kändes fel.
"Känner ni det där?" frågade hon och tittade på de andra. "Det luktar... monster?" sade hon och sniffade

Fanny var ju inte direkt särskilt van vid lukten av.. ehh ja monster men en sak var säker, det luktade som gränden i New York. Hon hoppade ur bilen och ställde sig bredvid Ana.
Hon gäspade och såg sig omkring.
"Jag ser inget misstänkt...," började hon.

I samma ögonblick så hördes en smäll från macken. Genom taket på macken reste sig en varelse som var minst fem meter hög och hade eld i håret. Varelsen påminde Ana lite om balroggen i sagan om ringen, men hon insåg att just nu inte var den bästa tiden att tänka på det.
"Äh, vad gör vi nu?" frågade Ana skräckslaget