Prs mellan Masato ochSagaG

Michael gick efter henne och hoppades att rösterna skulle hålla sig lugna.
Han var nu ensam med henne och han visste inte hur mycket de skulle ut bland folk.
Han ville verkligen inte tillbaka till mentalsjukhuset.

Hon fortsatte gå ungefär vid halv elva tiden började hon gäspa men hon fortsatte gå hon ville komma så långt som möjligt denna första deg.

Han gick efter henne men plötsligt hörde han rösten som så åt honom att döda henne nu och han satte händerna för huvudet och fick kämkpa med sig själv tills han lyckades kämpa sig loss och tog fram kniven och hög av en kvist i stället.

” är du tröt” frågade hon honom.

Michael såg på henne och ryckte på axlarna och pekade bara mot sitt huvud för att försöka visa att han hade hört rösten igen och i stället för att kasta sig över henne så valde han kvisten.

- har du ont i huvet eller hörde du rösten om du har on i huvet nika annars skaka, sa hon.

Han ryckte på axlarna, han ville inte ta upp det mer.
Han andades bara tungt och la undan kniven i fickan igen.

När klockan slog tolv bästemde hon säg för att sätta upp tältet ändå.
Hon satte upp det och la in dom två sov säkarn.

Michael var förvirrad när hon satte upp det konstiga saken.
Han visste inte ens vad man skulle göra i ett sådant.
Kanske kulle man sova...men skulel hon våga sova i samma tält som honom?

- kom och läg dig. Sa hon