Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Det kan vi gärna göra! Vill du spola?

Kan inte du? vet inte riktigt hur jag ska börja

Jag kan ju försöka iaf

~~~~
Aaron hade blivit friskförklarad relativt snabbt, och inte långt därefter hade han äntligen börjat jobba på stadens brandstation. Ett jobb han hittills älskade - inte minst för att han kände att han för första gången hade mer kontroll över sitt egna liv och gjorde vad han själv valde och ville. Han hade också flyttat till den egna lägenheten, han saknade att bo ihop med Sophie men han kunde ju inte bo hos dem hur länge som helst - men ifall saker gick som han hoppades och planerade skulle de ändå snart kunna flytta ihop iallafall. Han älskade henne otroligt mycket, och han hade för en liten tid sen bestämt sig för att fria. Han hade också kommit rätt långt i planeringen - han hade dag och plats satt, hade köpt ringen och gjort alla möjliga förberedelser. För tillfället hade han städat undan lite i lägenheten efter jobbet, de hade tidigare bestämt att hon skulle komma dit idag och han ville ju ändå att det skulle se lite fint ut inför sin älskling.

Sophie bet sig i läppen. Aaron hade varit väldigt frånvarande den senaste tiden och han hade inte varit lika öppen med att träffas som innan och när de träffades var han inte närvarande alls. Detta hade gjort att hon blivit ganska ledsen men också arg över att han inte ville spendera tid med sin flickvän. Därför kändes det som att han inte var kär i henne längre. Sophie öppnade dörren till Aarons lägenhet.
- hallå, det är jag sa hon högt och drog av sig sina skor och hängde sin Jacka på kroken. Alla blåmärken och liknande som hans pappa gjort var även borta och hon såg helt återställd till.

Aaron såg upp då han hörde hennes röst och dörren, hade precis lagt in lite kläder i garderoben och smet nu istället ut i hallen och till henne.
"Hej," hälsade han med en gång och med ett litet leende, gick helt fram och gav henne en puss.
"Är du hungrig?" frågade han, han hade lite mat hemma som de skulle kunna laga något med ifall hon var det. Han själv hade inte märkt av att något inte skulle vara bra emellan dem än, han hade haft fullt upp på jobbet och varit trött när han väl var hemma - och kanske att planeringen inför friandet också gjorde sitt.

Hon skakade lätt på huvudet och log svagt mot honom.
- nej, det är ingen fara, jag är mätt sa hon med ett leende och lutade huvudet mot hans bröst, kanske skulle det bli mycket bättre idag och att de skulle ha en lycklig dag. Hon tyckte dessutom det var kul för honom att han fått sin egen lägenhet och fått ett jobb.

Ska jag spela kvinnan som kommer?

Det får du jättegärna göra

Kvinnan som hette Emma kom med ett litet barn i famnen. Hon visste att Aaron inte var pappa till barnet men hon ville hämnas för att han gjort slut med henne när hon älskade honom och för att han nu verkade vara "lycklig" med sin nya tjej. Dessutom ville hon ha pengar för barnet vilket pappan inte gav henne så då kunde hon kanske få Aaron att göra det. Hon knackade på dörren till Aarons lägenhet som hon efter ett tag hittat med hjälp av gemensamma vänner.

Aaron rynkade pannan lätt då han hörde att det knackade på dörren igen, han väntade inget mer besök vad han visste - och att någon vän bestämt sig för att spontant besöka honom lät otroligt. Han suckade lätt och släppte taget om Sophia för att gå till dörren och öppna, och den som stod där utanför fick honom att rynka ännu mer på pannan. Vad i hela friden gjorde hon där, det var ju hur länge sen som helst de två hade gjort slut? De hade inte heller pratat sen dess, så att hon helt plötsligt dök upp här förstod han inte alls.
"Emma? Vad gör du här?" frågade han oförstående.

Emma gick in i hallen utan att bli inbjuden. Hon var väldigt vacker och hennes aura var väldigt självsäker.
- vad jag gör här? Jag är här för att du ska träffa ditt barn sa hon med en enkel röst, som om det var självklart. Hon visade så han kunde se ansiktet som var väldigt likt Aarons.

Sophie såg på tjejen som kom in och när hon berättade att hon och Aaron hade ett barn tillsammans så stelnade hon till, varför hade han inte sagt något till henne? Det var väl det minsta han kunde göra.
- ursäkta? Har du ett barn? Sa hon och såg på Aaron.