Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Vi stormar slottet i väll." Hon log och pekade på en vagn.
"Hö ska upp och vi kan gömma oss där. Inga problem och det kommer gå lätt." Hon log och skålade med honom.

"Ah, det där tricket kommer jag ihåg.". John skrattade och smakade av whiskyn igen. "Det där funkar varje gång.". Han kikade på orkestern och kände hur glad han blev över att höra den välbekanta melodin av sin favoritlåt. "Om du ursäktar mig, Kiliah..". Han gick fram till en kvinna som stod bara en bit ifrån. Hon verkade gilla musiken de spelade och stod med knäppta händer för att gunga med i spelandet. John ställde sig framför henne för att sedan erbjuda sin hand och frågade henne om hon ville dansa med honom. Varpå kvinnan svarade att hon ville och greppade tag i hans hand och kjoltyg för att gå efter honom närmade musiken och dansa med honom till musiken. John log mot kvinnan som verkade ha en skräckblandad förtjusning till John. Kapten John hade en tendens att vara skrämmande då han såg äldre och belevad ut. Kläderna skvallrade om att han var pirat, särskilt hatten som prydde hans mörka hår. Trots det, hade han en tjusning som tilltalade en del människor.
Tillsammans rörde sig i takt med musiken.

Hon skrattade och vinkade bort honom.
"Gå och dansa med dig!" Hon såg sig om och sprang fram till Ethan och drog honom med sig. Hon såg på honom och log och började att dansa med honom.
"Du hade ingen aning om vem jag var va?" Hon log mot honom. De hade fått bättre kontakt med varandra och hon hade fått mycket hjälp med sin svärdteknik.

Ethan som precis avslutat en låt på mandolin tillsammans med bandet såg upp mot Kiilah då ho närmade sig. Förvånat och överraskat gav han instrumentet till en man som stod en bit ifrån för att visa att han kunde spela istället för honom. När Kiliah drog med honom för att dansa med honom skrattade han först och skämdes för en tiondels sekund över hur han först betett sig mot henne. Trots det, fann han henne attraktiv. Men med vetskapen om hennes position i det främmande landet, enligt Ethan, kunde han inte visa det för henne. "Nej, jag hade ingen aning.", sa han och placerade en hand om hennes midja för att röra sig i musiken. Han log. Någonstans var han stolt över hur långt hon hade kommit.

Hon log mot honom och lade huvudet på sned.
"Så vad tycker du om våran whisky? Är språket svårt att förstå?" Hon log mot honom och dansade till musiken. Hon log mot honom och kunde känna en sorts glädje.
"Konstigt jag saknar detta land men jag vill inte lämna er."

"Whiskyn.. Jovisst, jag gillar den, men romen kommer alltid att vinna.", sa han och tog ett steg åt sidan för att leda de i en pardans. När musiken hade slutat bugade ha för henne. "Tack, Kiliah". Han sänkte blicken, skämdes igen över hans dumma beteende, då han fann henne attraktiv och vacker. Ethan hade sedan första början tyckt om henne. "Du behöver inte lämna oss. Du är en av oss, jag hörde Kapten själv säga det.". Han sträckte på sig och såg på henne. "Berätta om din kusin, hur svårt kan det vara att storma slottet?"

Hon slog honom retsamt på armen.
"Och jag kommer alltid att slå dig?" Hon log och tog med honom och satte sig och fick ett lammben och började äta.
"Tja jag vet inte. Han är arrogant och kallsinnet." Hon såg på honom och ryckte på axlarna.
"Tja det finns en hemlig gång. Ska vi ha det roligt eller göra det listigt?"

Ethan följde efter henne för att också få mat serverad. "Han låter inte trevlig precis.", sa Ethan och smakade av maten. När hon frågade om deras tillvägagångssätt för attacken flinade han. "Vi ska ha roligt.", sa han och kikade på de andra som fortfarande höll på att spela musik och kompa de andra i dans. "Vad är det för väg?", frågade han henne och tog ännu en tugga av maten. "Vad heter han? Din kusin alltså?"

"Då tar vi höstacken." Hon bet av en bit och såg på honom.
"Cedric." Hon iakttog honom och log.
"Avundsjuk kanske?" Hon puffade på honom och såg Sam längre bort och vinkade honom.
"Storebror Sam kom!"

Sam och de andra från besättningen samlade sig för att gå efter Kiliah till höstacken. "Cedric..", mumlade Ethan och bytte en blick med kaptenen innan de närmade sig höstacken för att sedan gömma sig i de gula grässtråna. "Bäst att det här fungerar, det kliar så..!", ojade Sam sig och kikade på Kiliah innan han dök under höet så att han inte längre syntes. Kapten John behövde ta av sig hatten för att kunna gömma sig därinne. "Hoppas det inte tar så lång tid.", mumlade han och gömde sig med de andra.