[PRS] Step brothers

Edward känner hur kinderna blir ännu varmare. Detta är något nytt för honom, vanligtvis hanterar han dessa situationer mycket bättre, men någonting är annorlunda när det kommer till Derek. Eviga nätter har han spenderat med främmande ansikten utan något större problem, men nu.. nu känner han sig som en tomat som snart kommer spricka av genans.
"Du är självisk, jag förtjänade att sova bra men du tog täcket som att du ägde det." säger han med låg röst. Dock är det inte sant, Eddie hade blivit alldeles varm när de sovit så nära varandra, men ändå hade han bara gosat in sig ännu närmre den längre. Lite pinsamt, inser han. Edward ruskar på huvudet åt sina tankar, och tar upp lite pasta med pesto med hjälp av ätpinnarna och håller upp den mot den andres mun.

"Det var ju du som typ la dig på mig", muttrar Derek i sitt försvar. Inte för att han hade något emot det men... det behövde ju inte Eddie veta direkt.
"Dessutom så kan jag faktiskt äta själv", påpekar han, syftar på pinnarna i den något kortares händer. "Jag är inte tre.."

"Ja, för att jag behövde värme!" protesterar Edward medan han blänger på Derek. "Du snodde täcket, så då behövde jag få tillgång till kroppsvärme.. det är ditt fel," försöker han, men vet att han inte riktigt kan slingra sig ur det hela. Eddie himlar med ögonen mot den längre. "Fine, vill du hålla i besticken själv? Be my guest." säger sjuttonåringen och håller upp ätpinnarna åt Derek.

Derek snörper på munnen samtidigt som han himlar med ögonen.
"Jag vet att jag är het, thanks mate", säger han, nickar. Ändå forsar blodet upp på halsen, i kinderna. För att dölja det dricker han lite av läsken innan han tar emot ätpinnarna med pastan.
"Tack så mycket", säger han, ler mot Eddie.

"Du kanske inte vet det här, men kroppsvärme kommer både om man är het eller inte," muttrar Edward och skakar på huvudet åt den längre. Han ler lätt tillbaka mot Derek och rycker på axlarna. "Ingen fara. Gott eller hur?" frågar han med stora ögon.

"Men jag är het", bekräftar Derek, betraktar Eddie med höjda ögonbryn. "Du kan inte förneka det."
Derek äter av pastan, hummar tyst för sig själv. Pastan är god, väldigt god faktiskt.
"Den är jättegod", erkänner han.

"Vad uppnosig du är," säger Edward och ruskar på huvudet åt den längre sjuttonåringen. "Ja, du är het. Men det var inte därför jag låg så nära som jag gjorde, förstår du min poäng hjärta lilla?" det är inte helt sant, först kanske det börjat som att han behövde värme.. sen blev det mer att han ville ligga närmre den andra, inte Edwards fel att det var bekvämt. Han skulle inte ha någonting emot att mysa med den andra igen, men det håller han för sig själv. "Eller hur?" ler han nöjt.

"Uppnosig?" flinar Derek, skakar på huvudet åt Eddies håll. "Inte ens min mormor använder det ordet. Och tack så mycket, inte för att jag redan vet att jag är het eller så.."
Han blinkar mot Eddie och undrar hur det kommer sig att han inte rodnar ännu mer.
"Pastan var god, men pizzan.." Derek nickar mot sin tallrik, "var gudoomlig.."

Edward himlar med ögonen mot den längre och skakar på huvudet. "Ja uppnosig. Behöver jag ha en svenska genomgång med dig? Jag tycker faktiskt om det gamla språket mer än det nya," berättar han och fnyser mot den andra. "Det blir inte lika roligt att ge dig komplimanger när du suktar så mycket efter dem. Du har skrutit om hur het du är mer än fem gånger sen vi först träffades." Ett roat leende gör sin väg upp över hans ansikte. "Inte alls, pastan var såå mycket godare än pizzan. Plus är den en hel del nyttigare också."

"Men jag måste ju få in fakta i din hjärna på något sätt!" protesterar Derek förnärmat. "Du har ju inte varit så mycket bättre själv heller.."
Sedan lutar han sig lite bakåt i stolen där han sitter, sträcker på sig och gäspar.
"Pizzan var godare, punkt. Dessutom -" Derek klappar sig på magen och ler förnöjt. "Jag löper ingen stor risk för att bli fet, vet du.."