Septimus Heap (Privat roll)

"Ja, jag förstår." sa Menja med rynkad panna, för hon gillade det inte, hon gillade det inte alls.

"Bra" sade Elenya lättat ty hon hade inte vetat om Menja skulle försöka pressa henne på information som hon inte skulle kunna ge så hon var följaktligen ganska lättad.

"Jag gillar det inte men jag förstår, och jag tänker följa med dig. Vad de än säger de där i ditt huvud, vare sig de tänker döda mig på kuppen. Jag tänker inte låta dem utnyttja dig utan min inblandning." sa hon bestämt.

"Tack, vet du hur mycket det betyder för mig? Jag hoppas bara att dem inte gör dig illa." Hon tystnade, hon visste mycket väl att om han sade åt henne att göra något som han sade att ingen fick veta om så skulle hon göra som han sade ty hon ville inte förlora någon hon älskade. Hon suckade tyst och ställde ifrån sig frukost brickan på sängbordet.

"Ingen orsak, har man väl blivit min vän så slipper man mig inte." flinade Menja roat.

"Samma här, om du vill vara ifred när du har problem får du först kedja fast mig, rulla in mig i en matta och sedan skicka mig till Kina" skrattade Elenya.

Menja skrattade roat och syster stack in sitt huvud. "Ni behöver vila, båda. Antingen gör ni det eller jag binder fast er vid sängarna och tejpar igen era munnar." fräser hon illsket till.

"Hallå där ta det lugnt, någon vaknade på fel sida av bandagen idag" sade Elenya och höll upp båda händerna som för en polis som pekar på en med en pistol. När sjuksköterskan bara blängde på hennes så bytte Elenya ämne. "Maten var jättegod, verkligen" sade hon uppskattande.

"Mmm, den är jättegod." ljuger Menja leende, för hon vill inte berätta att hon inte ätit något.

Sjuksköterska spetsar Menja med blicken och kollar menande på båda frukost brickorna som ligger på Elenyas sängbord och inte på Menjas men väljer att inte säga något.