Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Varför ska jag ta över något som inte tilltalar mig?" Hon satte svärdet till höften och såg på sina kamrater och såg sen ut över hamnen och klev ner. Hon kunde höra flämtningar och folk föll ner på knä.
"Oj så mycket har förändrats."

John började att gå efter henne och lade märke till människor som upptäckt Kiliah och föll till marken för att knäböja åt henne. "Du verkar vara välkomnad här.", mumlade John och lade märke till ännu en man som böjde sig huvud åt Kiliah när de passerade. Resten av besättningen verkade finna detta roligt och skrattade då de passerade folket. "Du gör vad du vill, Kiliah.". John sträckte på sig då han såg att folk även kastade nyfikna blickar på de. John antog att de inte var van vid pirater som besökare.

Hon fnös och drog anden genom håret och såg på dem och log.
"Tja jag trodde att de glömt mig." Hon såg på en scen som var till uppträdanden och tal från kungahuset. Hon klev upp och harklade sig.
"Jag är Kiliah prinsessan som försvann. Min kusin sålde mig. Hur har åren varit utan tillsyn från den rätta familjen?" Folk började oja sig och hon log.
"Jag kan få slut på ert lidande. Men jag vill att ni ger oss allt ert guld. Dela upp er kött samt pälsar." Hon såg på John och log.
"Vi ska störta slottet."

John stannade för att se på när Kilah talade. De andra i besättningen jublade högt då Kiliah sagt sina ord, samtidigt som de andra ojade sig. John log brett så att de gulnade tänderna syntes. "Ja..!", utropade han och höjde en näve i luften tillsammans med de andra i besättningen. I ruset från ivret gick han upp på scenen med de andra i släptåg. "Och vi ska hjälpa dig, Kiliah.", utropade han och fick med sig publiken i jubel. När de lugnat sig lite såg han åt Kiliah och närmade sig för att inte behöva höja rösten så. "Det kommer inte ta lång tid innan din kusin vet att du är här, milady.". Han kikade på henne och sedan på besättningen som fortfarande roade sig med att jubla med befolkningen. John gav de tecken att lugna sig. "Vi är med dig hela vägen, Kiliah."

Hon såg på dem och skrattade.
"Men vi behöver whisky först. Om vi kan få lite och musik så blir vi på bättre humör." Hn såg på de anda och hoppade ner.
"Jag trodde ni skulle gilla det. Vi tar inte allt de har utan allt vad han har." Hon log.
"Vi ger då bort halva till folket och vi klarar oss gott på det."

"Var är romen?", frågade Sam och de andra viftade bort honom. "Här dricker vi whiskey, min vän.", sa John och klappade honom på axeln. "Seså, hämta era instrument så gör vi en fest, i pirat-sätt!". De sista orden höjde han så att de andra också kunde höra, och till sin glädje verkade folk jubla. Oron att de kanske inte välkomnade de för att de var pirater, var som bortblåst. Sam och de andra gick för att låna instrument av befolkningen och satte igång med en livig melodi som fick flera att bjuda upp till dans och skratt.
John som hade stått kvar såg på Kiliah med ett leende i stolthet. "Jag är stolt över dig, Kiliah, du har skött det här bra och befolkningen verkar lita på dig.". Han klappade henne på ryggen och harklade sig för att dölja att han visade sådan glädje, sådant var han inte van vid. "Seså, vad är whiskyn?"

"Sam vill du ha tryck? Whisky är som guld här. du dricker de eller ditt eget piss" hon log retsamt och skrattade. En kvinna kom med en fårfäll och hängde den över hennes axlar.
"Åh tack." Hon såg upp på John.
"Så du är inte arg att vi inte tar allt?"

John såg på då hon blev erbjuden fårfällen. "De ser efter dig här, Kiliah.". Han harklade sig igen. "Tar allt och tar allt..", han såg ner och över de andra för att dölja att han tyckte något annat med forcerade sedan ett leende och såg på henne. "Nejdå, allt kan vi ta i varmare städer. Det här är ditt land, de tillhör dig.". Han körde ner handen i sin röda kavaj och blickade på ett ur i sin ficka. "Ah, dags för ett glas då trots allt.". John svepte med blicken för att syna en som verkade servera befolkningen i firandet med whiskey. "Ah, perfekt..!". Han gick efter kvinnan och sträckte sig efter ett glas. Han tog några klunkar och andades ut. Det smakade inte som romen han var van vid.
"Kiliah, vad är planen?", ropade han åt henne från sitt håll.

"Äsh säg inte så Kapten jag var deras ledare men jag är som dem nu men de ser mig som ledare ändå" Hon gick efter och höjde sin arm.
"Fest!" Utropade hon och tog muggen med whisky och drack medan musik började spela.

"Du kommer gå långt med din omtänksamhet.", sa Kaptenn John och skålade med hennes glas innan han klinkade i sig det sista i glaset. "Berätta, Kiliah, vad är planen? Jag känner för en traditionell stormning av slottet, vad tycker du? När går vi till handling?"
Han sneglade över Kiliah axel på resten av besättningen som spelade och underhöll lokalbefolkningen med musik. De verkade roade, vilket gladde John. Han hade redan börjat sakna värmen, men valde sedan att besätt fokusera på Kiliahs situation, han hade bestämt sig för att hjälpa henne.