PRS Medi & Vidomina

"Jag tror ingen blir riktigt sur om ni kommer en minut försent." Hon gick efter och hon kände modet rasa och hon stannade upp och svalde hårt.
"Jag vågar inte." Hon såg på dem och skakade.
"Jag vågar inte göra det." Hon satte händerna för ansiktet och kände sig så liten.

Ruby stod vid ytterdörren och vinkade av Caspian och såg på Jules.
"Jules godmorgon." Hon såg sen oroad ut.
"Alice?"

När de kommit ut ur huset kunde de blicka Caspian en bit ifrån de. Han hade på sig sina blå kläder som vanligt, såg alltid stilig ut. Mary räckte över Lisa till Ruby. "Tack, Ruby, du är så snäll som ställer upp!". Jules hälsa på Ruby som verkat vara glad över att se honom. När hon sedan blickat oroligt mot Alice gjorde Jules och >Mary det också.
Mary skyndande sig till Alice. "Alice!", sa hon och kramade om henne. "Det är ingen fara. Jules och Caspian kommer att se efter dig. Jag är bara en avdelning bort...!". Hon höll om henne och kände hur Alices puls hade ökat. "Andas bara, det kommer att gå bra. Tänk vad skönt att få komma tillbaka till ytan igen. Till Rion.", sa Mary och förstod att Rion och Alice hade haft en egen relation.
"Vi går med dig tillsammans till Sherman", sa hon sedan till Alice samtidigt som Mary omfamnade Alice.

Ruby log och gav Lisa en liten puss på pannan.
"Hej hjärtat." Hon lade handen bakom hennes huvud och log svagt-
"Hälsa Sherman." Hon suckade och gick in och började ta av henne alla kläder.
"Din mamma är lite knäpp." Hon log svagt och satte ner henne i lekhagen med Alexander.

Hon såg på Mary och reste sig, tog hennes hand och omfanade henne.
"Tack Mary. Jag är så rädd. Sherman är rätt otäck. " Viskade hon och svalde hårt och såg på Caspian.

"Du klarar det här. Du överlever det här och jag och Jules finns här för dig. Och vill du, Alice, så får du ringa Rion och Leo. Vi har deras nummer, men vi måste ringa hemifrån. Det funkar inte från jobbet av någon konstig anledning.", sa Mary och tittade på Alice som behandlat Lisa på ett sådant fint sätt.
"Tack, Alice. Kom, den går vägen.", sa Jules som ledde de bort från Rubys och Caspians hus med Caspian nu som sällskap.
"Sherman tycker inte om att en är sen.", konstaterade Caspian och Mary himlade med ögonen. "jaja..", suckade hon och bytte en blick med Jules.
"Alice, du får följa med mig, du träffar Mary och Jules igen i eftermiddag.", sa Caspian och vinkade till Alice att följa efter honom.

Hon gick efter med huvudet nersänkt och hon svalde hårt.
"Så vet du vad han ska göra för experiment?" Hon sneglade på Jules och kände klumpen i halsen växa och hon såg ner.
"Jag är bara så rädd." Hon suckade och klev in i en byggnad och kände en sval doft komma mot henne.

Caspian ledde henne mot en byggnad som tornade upp framför de. Den var enorm och det tydde på att det fanns flera våningar. Genom fönstren syntes människor gå i korridorerna med raska steg, en del höll i saker, andra skyndade sig till ett annat rum. Caspian kollade mot porten och knappade in en kod för att få dörrarna att öppna sig för de.
"Nej, jag vet inte. Sherman berättar inte allt för mig. Han sa något om att du har hans skapelse.", sa han som svar på Alices fråga och ledde henne in i en korridor.
De svängde av till en trappa som ledde de upp en våning. När Caspian mötte annan personal nickade han som i en hälsning och fortsatte sedan följa korridoren.
"På den här avdelningen jobbar Jules och Mary", sa Caspian när de passerade en korridor som vätte till vänster om de.
"Vi ska hitåt.". Han gick till höger och stannade sedan upp framför en dörr som var stängd. Han höjde handen i en knackning. "Hallå? Sherman, vi är här nu.". Caspian hörde Shermans grymtande inifrån och tryckte ner handtaget för att kliva in i rummet där Sherman fanns.

Hon såg upp mot byggnaden och svalde hårt och tog tag i Jules arm och hon kände hur benen ville vika sig under henne men hon höll sig upprätt och gick efter dem. Hon följde efter Caspian och verkade hopsjunken.
"Okej." Var det ända hon kunde komma fram till." Hon såg på den ljusa klänningen hon bar och svalde hårt. Skulle hon byta kläder?
Hon gick in efter Caspian och såg inte upp.

Inne i rummet var det stökigt, men så där strukturerat stökigt eftersom Sherman visste, oftast, var han hade lagt grejerna. Det låg böcker staplade på varandra, en golvlampa var täckt med en tidning, en tavla i rummet hängde snett på grund av de ännu fler staplade böcker som fanns i rummet. En byrålåda var halvöppen och papper syntes på golvet, den del skrynkliga, andra mindre skrynkliga.
"Hej Sherman", sa Caspian och klev in i rummet. Sherman tittade först inte upp. "Ge mig rapporten för de tidigare fallen", muttrade Sherman och Caspian nickade. "Javisst, låt mig bara få presentera Alice först.". Han klev åt sidan för att visa att Alice också fanns i rummet.
"Hon är här nu.".
Då tittade Sherman upp med sina ögon som verkade förstorade av glasögonen och rynkade pannan så att de buskiga gråa ögonbrynen nästan möttes. "Mhm.", muttrade han sedan och pekade med ett finger för att låta glasögonen falla på plats på hans näsa. Sherman reste sig upp från sin stol och gick fram till Alice.
"Mhm.", sa han igen och gick sådär nära för att redan början undersökningen. "Vi möts igen, Alice.", sa han och tog henne i armen för att leda henne till en stol som stod placerad i rummet. "Sträck fram armen, jag ska ta ett till blodprov på dig.", sa han sedan muttrande till Alice och vände sig om för att hämta verktygen.

Hon såg sig om och såg hur stökigt det var och höll i Caspians tröja och såg oroat. När han väl steg åt sidan släppte hon honom och såg upp och mötte Shermans blick och svalde hårt. Gick med honom noga att inte trampa på några saker men det var svårt.
"Du kan säga tack och kan jag få?" Hon lade upp armen och svalde. Det såg inte ut som ett vanligt kontor och hon bet sig i läppen. Hon såg sen över axeln och såg menande på Caspian. Hennes minspel sa allt. Är han alltid så här? Hon kunde känna att Sherman var tillbaka och vände sig mot honom igen.

Caspian nickade åt Alice när han mötte hennes blick. "Jag lämnar er två nu, jag är bara i rummet bredvid", sa Caspian och tippade huvudet fram som för att buga för henne. Han gick sedan ut genom en dörr som fanns inne i rummet och ledde till ett innerum. Han stängde dörren om sig. Det framgick att det var Caspians egna kontor.
Sherman låtsades inte bry sig om Alice när hon skulle säga åt honom hur han skulle sköta sig. Han tog fram en nål, liknande den som fanns hemma hos Rion. Sedan nöp han tag i hennes arm och tryckte in nålen för att samla blod av henne. När han var klar vände han sig till ett bord som stått bakom och förde över blodet i en behållare. Sherman såg fokuserad ut. Han rörde sig långsamt och medvetet. Det märkets att han hade gjort det här ett antal gånger. "Ruby..", mumlade han lågt och slogs av vilken likhet de hade.