PRS botillia1 & Lupple

Amelia såg på honom och nickade sakta.
" Jag är helt säker att det inte finns nått liv utan dig." Sa hon ärligt och såg på honom.
" Vad kommer hända? Jag menar, kommer jag bara vakna som vampyr eller är det mer komplicerat?" Frågade hon och bet sig oroligt i läppen.
Hon var säker på sin sak men självklart var det ändå något hon var nervös och kanske orolig över.

- Jag kommer bita dig och du kommer få mitt gift i dig, först kommer det kännas som en skön känsla och sen kommer du känna dig yr och bli medvetslös och när du vaknar upp om ett par timmar så är du en vampyr. Det är alltså ingen smärta sa han och såg på hennes ansikte, visste att han inte kunde ändra hennes vilja.

Hon nickade sakta, lyssnade noga. Det lät inte alls illa.
"Och när jag vaknar som vampyr- vad kommer jag vilja göra? Döda?" Sa hon tyst och såg på honom.
" Du måste lova mig att hindra mig från att döda oskyldiga. Älskling. Du har dina krafter- lova det." Sa hon och greppade hans hand med båda sina som om hennes liv hängde på just detta.

- vanligen så blir man inte jätte-aggressiv men det finns undantagsfall. Tro mig att jag kommer hindra dig, min flickvän får väl inte bryta mot de regler jag satt upp sa han och log och tog hennes händer och kysste hennes händer mjukt innan han mjukt la handen på hennes kind.

"Okej i så fall är jag redo." Viskade hon ärligt och såg på honom och kysste honom hårt på läpparna och höll hans händer hårt.
" Du kommer älska mig efter detta också? Eller hur?" Sa hon oroligt och bet sig hårt i läppen.
"Och jag dig? Ens känslor försvinner väl inte?" Frågade hon och känd nån slags panik komma. Tänk om hon blev så hemsk som hans ena syster. Tanken var avskyvärd. Men hon skulle väl inte kunna bli en annan person?

- om du verkligen tycker om någon så försvinner inte känslorna. Du kommer inte bli som min ena syster om det är vad du menar sa han och besvarade hennes kyss.
- är du verkligen redo? Frågade han innan han försiktigt kysste hennes kind.

Hon tog några djupa andetag. Om det var nått hon var säker på så var det känslorna som hon hade för honom och det lugnade henne ofantligt mycket.
" Jag är redo. Stanna hos mig, under tiden?" Bad hon och skrattade till.
"Jag kommer kanske inte märka det i vilket fall." Sa hon, hon skulle ju bli medvetslös.

- jag kommer finnas i rummet hela tiden sa han tyst.
- då gör jag det nu la han till och kysste hennes hals innan han bet henne i halsen och lät sitt gift komma in i hennes kropp medan han mjukt lät händerna smeka hennes höfter. Han hoppades verkligen att hon inte skulle ångra sig.

Hon nickade sakta.
"Älskar dig." Viskade hon samtidigt som hon kände hans kyss och sedan hans bet men det var som han sa.
Det var inte smärtsamt, inte alls. Utan så otroligt skönt. Hon flämtade till och höll hårdare om hans hals hon slöt ögonen och kände hur yr hon började bli.
Hon kramade hårt om hans nacke och sedan blev det svart.

Theodor släppte hennes hals när han sett hur hon blivit medvetslös. Det såg dock bara ut som hon sov så han tog täcket och drog det om henne.
- älskar dig viskade han innan han reste sig upp och gick för att duscha, hon skulle inte vakna på ett par timmar.