Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Edvard nickade sakta och smekte hennes hand sakta.
"Okej." Sa han och fokuserade än en gång på samtalet som gick mellan de olika vuxna. De hade kommit in på mycket mindre allvarliga samtalsämnen och det var väl tur det.
Om man lyckades balansera detta rätt så skulle det kanske bli okej tillslut- man kunde ju hoppas.

Hans mor stirrade på honom och Sienna och sedan på de andra runt bordet men sa inget men det var ganska tydligt att hon ville säga nått men hon satt tyst.
Edvard misstänkte att hon försökte välja sina ord bättre kanske även tidpunkten och han kände sin nervositet öka- det kunde vara nått fruktansvärt hon sa. Hon var alltid mer ett vilt kort än dem andra- hon var inte så förutsägbar.

Sienna var lättad över att han lämnade det hela där, hon var frestad att vila men det vore klokare att stanna här. Speciellt när middagen verkade fortsätta utan några vidare större missöden, vilket kanske bara det borde ses som en vinst i sig. Hon log mjukt emot Edvard och kramade lätt hans hand, att hon nu hade en ring på fingret kändes något overkligt. Att hon faktiskt skulle få gifta sig med honom, något hon aldrig vågat hoppats på.
Ändå släppte inte nervositeten helt och hållet, och hon kände sig nästan som någon slags pokal - eller ja, inte pokal då hon inte var alltför önskad här förutom kanske av Edvard, men som om hon bara skulle sitta tyst och snäll utan att säga nåt trots att det i högsta grad handlade om henne och barnet hon bar inom sig. Men kanske det också var bäst på det viset än att hon sade något fel.
"Vi måste tacka rejält för den här middagen. Vi borde snart bege oss tillbaks innan det blir för mörkt, men vi håller alla tummarna för att våra planer ska gå i låset", sade hennes far med ett litet leende emot hans föräldrar.

Edvard kunde se hans mormors missnöje över Siennas fars val av ord. Gå i låset. Men hon satt tyst.
Hans mor såg på dem och log svagt.
" Det var ytterst trevligt och träffa er, självklart ska ni bege er hemåt- det finns ett visst tillstånd att tänka på nu." Sa hon och log väldigt svagt mot Sienna.
"Vi borde skicka efter vår läkare så han kan ta en titt så allt står rätt till. Det gör vi direkt imorgon." Sa hon och Edvard suckade.
Självklart skulle Doktor Henning vara doktorn, det var en familj av doktorer och de hade alla varit inblandade i en födsel av en Burlow.
Edvard såg på sin mor.
"Kära du, de har säkert en egen kompetent läkare." Sa han och hans mors ögon blixtrade.
"Edvard." Sa hon skarpt och såg på Sienna.
"Jag kallar Doktor Henning till dig direkt imorgon bitti. Han är väldigt duktig." Sa hon och log vänligt men leendet nådde aldrig hennes ögon.

På ett sätt ville Sienna inte gå än, av den enkla anledningen att hon ännu inte ville lämna Edvards sällskap. Men hans familjs sällskap och den stela stämningen slapp hon för tillfället väldigt gärna, då hon inte kunde påstå den särskilt trevlig. En tanke slog henne snabbt ifall det fanns någon baktanke med att ta dit deras doktor men slog undan den - trots allt var det vänligt av dem att vilja hjälpa till så. Även om de hade en doktor som hon känt i åratal, som hon skulle känna sig betydligt mer trygg med - men hon behövde inte ta upp det här. I annat fall kunde det bara vara bra med en andra åsikt, även om hon litade på sin läkare. Hon log litet emot hans mor.
"Tack", sade hon vänligt, följde hennes fars exempel som redan ställt sig upp och gjorde detsamma. Därefter dröjde det inte länge förräns de sagt adjö till hans familj och blicit ledsagade ut till utsidan och bilen, för att börja åka hemåt - nästan lite till Siennas lättnad, då hon såg fram emot att få komma hem och vila.

Edvard ville följa henne till dörren men blev hindrad av sin fars fasta grepp om hans axel och fick helt enkelt säga adjö här utan att krama om henne, eller kyssa henne.
Han log bara och samma stund som ytterdörren slogs igen var hans familj i uppror.
" En annan läkare, glöm det." Sa hans mamma upprört.
" Att det räddar vårt namn? Dumheter." Röt hans mormor och hans far bara tittade på Edvard.
"Ta en älskare för att gifta sig med henne. Nej vet du vad. Det är skamligt om något. Be för att inget av detta kommer ut. Upp till ditt rum." Sa hans far strängt och Edvard ville egentligen säga att ingen hade rätt att säga nått- han var vuxen men samtidigt var han glad för att få komma därifrån så han försvann snabbt ut ur rummet och gick upp till sig och slängde sig på sängen och drog fram sin bok och började skriva. Han skrev om precis allting och det om något var en lättnad.

Sienna hade gärna velat få en chans att prata med Edvard innan de gav sig av, men det fick bara gå iallafall. Hon hade redan varit till tillräckligt mycket besvär så det räckte och blev över.
Under vägen hem samtalade mest hennes föräldrar med varandra om dagens middag och allt som hänt, de försökte dra in också henne i samtalet då och då men hon svarade bara enkelt de gångerna. Hon hade huvudet fyllt av andra tankar, tankar om allting som hänt, hur han friat och allting. Att få komma hem igen var välkommet, och hon ursäktade sig nästan med en gång för att gå upp. Hon hade först tänkt sig att bara vila, tvivlade på att hon skulle lyckas somna nu med alla tankar men blev själv förvånad över att hon föll i sömn nästan med en gång hon lagt sig ner. Kanske att den långa dagen, all oro och illamåendet hade gjort sitt.

Edvard låg vaken långt in på natten tills sömnen tillslut övertog honom och han somnade.
Hans tankar hade konstant snurrat och han visste varken upp eller ned.
Allt kändes så svårt och komplicerat, allting förutom Sienna och hans känslor för henne.
Att hon var gravid hade nog inte riktigt slagit honom, han visste att hon var det men ändå hade det inte riktigt sjunkit in.
Men under natten, medan han drömde så verkade just den kunskapen etsa sig fast och när han väl vaknade morgonen därpå var han väldigt medveten om det. Och han hade fullständig panik. Men han kunde inte tala med sin familj om det - de skulle bara använda just den rädslan, den paniken mot honom och Sienna.
Han slöt ögonen och insåg att han behövde prata med henne. Men han visste inte hur fören det slog honom att de var förlovade. Han skulle rent logiskt kunna gå och knacka på hennes ytterdörr och be om en dagsritt. Om hon nu ville rida i sitt tillstånd.

Sienna somnade tidigt, och likaså vaknade hon också tidigt. Vilket hon inte kunde påstå sig vara särskilt glad för - huvudet fullkomligt snurrade utav tankar ännu, och att ligga vaken och vända och vrida på sig gjorde inte den saken bättre. Efter att till sist ha klivit upp för frukost, vilket gick betydligt bättre att få i sig än gårdagens middag, slog hon sig åter ner på sin säng men denna gången i ett försök att skingra tankarna med läsning. Vilket inte blev särskilt lyckat, för att säga sanningen - tankarna envisades med att ändå vandra iväg. Vandra iväg till Edvard och det barnet de väntade. Hon älskade barn, och hon kunde inte tänka sig en bättre far än han - men allting var så osäkert. Visserligen hade han friat, men sanningen att säga vågade hon inte helt och hållet lita på att få gifta sig med honom förräns den dagen dem stod vid altaret. Inte med hans familj - men hon hoppades innerligt att den dagen skulle komma snart.

Edvard klev upp, tvättade av sig, och bytte om för att sedan gå ned och äta en väldigt stel frukost. Han såg på sin far och log svagt.
"Jag tänkte rida bort till Hamgrind. Jag vill ta en promenad med min fästmö." Sa han och hans far stirrade ilsket men nickade.
" Visst." Muttrade han och Edvard reste sig och gick ut och tog sin häst och red bort mot hennes marker. Väl där så lämnade han över hästen till nån av stallpojkarna och gick sedan upp till deras dörr och knackade på. Han hoppades att han kunde få ensamtid med Sienna. Det kändes viktigare nu än nånsin att bara få umgås med henne. För att kunna prata mer öppet om allting.

Deras butler var inte sen med att hinna till dörren då Edvard knackade på, och inte heller dröjde det länge förräns budet om hans ankomst hade nått Sienna. Hon närapå studsade ur sängen för att genast ge sig av ner till hallen, väldigt glad över att han dykt upp. Inte bara för att hon fick något att göra och tänka på, men också bara för att få träffa honom. Dessutom kretsade ju de flesta av hennes tankar runt honom. Hon log genast lite då hon fick se honom, tänka sig att han numera var hennes fästman.
"Hej. Jag är glad att du lyckats ta dig hit" sade hon, väldigt glad över den saken. Hon nickade lätt emot butlern som bugade lätt emot de båda för att sen gå ut ur rummet och lämna de båda ifred.
"Hur har det gått med dina föräldrar?" frågade hon, hon kunde gott tänka sig att de inte avslöjat helt och hållet hur de kände under middagen.