Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel hade kunnat ligga där hur länge som helst tack vare ett han var så nära intill henne, men soffan var trots allt inte helt bekväm. Den var väl bättre än köksbänken i vilket fall som helst, det var nåt som var säkert. Han satte sig lite lätt upp då också hon gjorde det, tacksam för en chans att få sträcka lite på sig. Han strök undan lite hår ifrån hennes ansikte med ett leende på läpparna.
"När kommer din mamma hem igen?", frågade han nyfiket, undrade hur länge till de egentligen skulle ha huset för sig själva på det här viset. Inte för att han klagade - precis tvärtom, han älskade att få ha så mycket tid med henne.

"Ikväll förmodligen, såvida ingenting oväntat dyker upp som förhinder." Grace vände blicken till Ederel med ett litet leende. De skulle ha tid att spendera med varandra fram till dess, vilket hon såg fram emot. Hon njöt av varenda minut hon ägnade i hans sällskap. Någon dag i framtiden kanske de till och med skulle bo tillsammans under samma tak. Det var en tanke värd att hålla fast vid i alla fall. Hon sträckte sig efter sina underkläder som låg på golvet för att åtminstone ta på sig dem, istället för att sitta där spritt språngande naken.

Ederel lyssnade och log lite, det innebar att de skulle ha hela dagen för sig själva vilket lät underbart. Eller ja, inte att han tvunget måste därifrån bara för att hans mamma kom hem, men när hon nu varit iväg några dagar så kanske hon ville få vara med sin dotter utan att hennes pojkvän också var där och pockade på hennes uppmärksamhet. Men dem fick se, kanske att han kunde stanna, kanske inte.
"Jag behöver hem en sväng och hämta lite saker, men annars kan jag vara med dig hela dagen då?", frågade han mjukt, insåg att han nog också borde klä på sig lite och sträckte sig efter sina kläder. Han var ju trots allt hemma hos någon annan dessutom, och även om han kände sig rätt hemma hos henne så behövde han ju inte ränna runt helt näck. Så roligt behövde ju inte grannarna ha.
"Vi hade kunnat laga nån mat ihop när jag kommer tillbaks? Hade ju kunnat ta med mig lite hemifrån ifall det behövs", sade han, han hade egentligen lite mer mat hemma än vad han egentligen behövde just nu.
"Men jag måste inte hämta något än, ifall du inte är hungrig då", sade han med ett leende, ville verkligen inte ifrån henne. Men han ville också överraska henne, och han såg fram emot att efteråt få hela eftermiddagen med henne.

Det faktum att han skulle lämna henne, även om det bara var för en kort stund, fick en klump att bildas i halsen. Hon kunde inte sluta tänka på det faktum att någon höll koll på henne. Eller inbillade hon sig bara? Det kändes inte som inbillning. Men det skulle kännas fånigt att kräva att få följa med honom bara för att hon var rädd över att vara ensam hemma, så hon kopplade på sig ett litet leende och nickade. Ederel skulle nog inte dröja länge. Hoppades hon på för det besvärade henne mer än det borde att vara ensam långa stunder åt gången.
"Inte nödvändigtvis mat jag är hunrig på senare." Grace gav honom en retsam blick innan hon gav ifrån sig ett litet skratt, drog tröjan över huvudet innan hon sträckte sig efter sina byxor för att dra på sig dem. Att laga mat tillsammans skulle med största sannolikhet vara roligt och det såg hon fram emot.

Ederel log mjukt tillbaks emot henne, ville inte lämna henne ens för en liten stund. Men egentligen, varför skulle han? Han ville ge henne den överraskningen idag, men han kunde lika gärna ta med henne också dit.
"Om det går bra? Eller om du vill följa med", sade han, efter allting som hänt fick han erkänna att han var lite - nej, mycket - mer rädd om henne än tidigare. Och det var antagligen löjligt att vara så överbeskyddande, men han kunde inte låta bli. Han skrattade till lite, behövde inte tänka efter för att förstå vad det var hon egentligen syftade på. Han drog på sig sina byxor och såg roat på henne.
"Vi ska nog se till så du blir mätt, på fler sätt en ett om det är vad som krävs", svarade han retsamt, flinade sedan lite lätt samtidigt som han drog på sig sin tröja.
"Men vi får ju se till att laga dig nån lyxig mat i vilket fall som helst", sade han, det var hon mer än värd. Och köket var ett ställe där han faktiskt uppriktigt skulle påstå sig vara rätt duktig.

Att följa med honom lät som en betydligt bättre idé jämfört med att stanna kvar och vänta på att han skulle återvända. Det var löjligt att hon blivit så paranoid att hon inte vågade - eller snarare inte ville - vara ensam hemma längre.
"Jag vill följa med." Grace borde kanske egentligen tala om för honom att någon brukade följa efter henne, men eftersom det kanske bara var hennes hjärnspöken som ville busa med henne lät hon bli. Hon kunde inte alltid besvära Ederel med allt.
"Bra," tillade hon sedan med ett lågt skratt då han menade att hon nog skulle bli mätt, oavsett vilka metoder som krävdes för den saken. Hon nickade då han tillade att det skulle bli lyxig mat oavsett. Ederel var duktig på att laga mat och passade han sig inte skulle hon nog snart kräva att han varje dag lekte kock. Gav man lillfingret fick man se till att man inte miste hela handen.

Ederel log, glad över att hon ville det - det skulle bli många gånger trevligare att gå hem och tillbaks ifall han hade hennes sällskap. Han trivdes väl alltid bättre i hennes sällskap egentligen, och han hade ju redan sin lilla överraskning klar och inpackad så det fanns ingen risk att hon skulle se något heller.
"Bra", sade han med ett leende emot henne, hade inte den minsta misstanke om den egentliga anledningen till varför hon ville följa med. Han var bara glad över sällskapet och så kändes det ju bättre att slippa oroa sig för henne när han var iväg.
"Vad önskar damen för mat?", frågade han snällt, matlagning var något han gärna lade sin tid på och han hade ju haft en del år på sig att träna, och det var alltid roligt att laga mat för någon annan och få respons. Det blev som en liten bekräftelse på vad man egentligen kunde eller inte kunde.
"Men vi borde nog ge oss av nu ifall vi ska hinna tillbaks och laga mat i någorlunda tid", sade han uppriktigt, klockan hade gått en del.

Hon fortsatte ut till hallen för att ta på sig skorna, sträckte sig sedan efter hemnyckeln för att låta den falla ner i fickan.
"Överraska mig." Oberoende vad han bestämde sig för att bjuda henne på så skulle det nog smaka, han var en exceptionellt bra kock. Å andra sidan hade han säkert haft gott om tid på sig att träna också med tanke på hur gammal han var. Inte för att hon visste hans exakta ålder, den hade han aldrig talat om för henne, men hon antog att han var rätt så gammal ändå trots att han utseendemässigt såg ut att vara i samma ålder som henne, eller några år äldre. Grace öppnade dörren för att gå ut, stelnade till då hon tyckte sig se någon i ögonvrån. Någon som var borta lika snabbt som hon lagt märke till att var där. Det gjorde henne obekväm till mods. Höll hon på att bli galen?

Ederel log lite roat och följde efter henne ut, drog på sig sin jacka och skorna igen.
"Jag ska nog komma på något", sade han, vid det här laget så visste han ju ungefär vad för sorts mat hon gillade och inte gillade. Men trots det blev han nästan lite nervös över att göra något som hon skulle gilla, men det skulle nog lösa sig. Han klev efter henne ut, märkte hur hon verkade stelna till lite av något. Men istället för att säga något om det tog han tyst hennes hand, tyckte inte det var särskilt konstigt ifall hon var paranoid efter vad hon gått igenom. Men han ville visa att han fanns där för henne, han skulle skydda henne med sitt liv utan den minsta tvekan. Med ett uppmuntrande leende emot henne började han gå mot sitt hus, vilket var en ganska kort promenad.

Grace flätade samman sina fingrar med hans och promenerade under tystnad vid hans sida. Det var skönt att få komma ut i den friska luften, med tanke på att hon spenderat så gott som hela dagen inomhus om man bortsåg från att hon hämtat in posten tidigare på dagen. Efter att de hämtat vad Ederel behövde från sig återvände de hem till henne. Hon kände sig smått förvånad över att allt såg ut som det gjort innan de lämnat huset. Varför var en bra fråga: vad hade hon trott att skulle hända? Hon skakade på huvudet för sig själv och gäspade smått. Än kunde hon inte påstå att hon var särskilt hungrig men de skulle nog ändå så småningom sätta igång med matlagningen, det skulle ändå ta tid. Beroende på vad han hade i tankarna.