Privat Rollspel [Lupple & Zora]

Akari tänkte lite snabbt
-hamna inte i trubbel bara
sa hon envist efter honom och suckar tyst och la sig förskigt rätt för försöka sova under tiden han var iväg

Theo åkte iväg samtidigt som han lyssnade av alla röstmeddelanden.
De visste att han inte kunde hjälpa dem de ville bara berätta vad som hade skett.
Han suckade tungt och var ganska snart tillbaka till stället han växte upp på. Han sprang in till sin mamma och syskon som verkade vara upprörda.
Han kunde inte förstå varför fören han såg polisen stå vid dem.
Fan också.

"Theodore? Kan du komma med oss en stund, vi vill bara ha din redogörelse." Sa dem och Theo gick fram. Redogörelse? För vad då?
"Vart befann du dig för fem års sen den 12 maj ungefär?" Sa polisen och Theo skrattade till. Skojade dem?
" Hur ska jag komma ihåg det, det var fem års sen." Sa han och polisen nickade.
Fortsatte att ställa fråga på fråga och tillslut förstod han. De hade blivit utpekade av någon för något som skett för fem års sen. Det hade hänt massa för fem års sen.
"Håll dig i närheten vi kommer prata med dig igen." Sa polisen medan de lämnade huset och Theo tittade efter dem.

Akari somnade till slut. hon sov väldigt orolig tyvätt och vkanade med ett ryk och svor till av smärtan som strålade. läkaren hade nyligen kommit och gett henne lite mer morfin. Hon granskar fönstret där mörket nu hade bytts ut mot ljus på dagen. Hennes mamma ch pappa hade åkt lika så jane. Hon såg på skötersan som kom med mat och fick hjälp sätta sig lite för äta

Theo hade varit hemma hos sin mamma hela natten som hade frågat och frågat vad polisen ville och han hade spelat dum. Spelat riktigt dum men han visste eller ja misstänkte.
Det där med att ens förflutna alltid kommer ikapp en verkar vara sant.
Han ville åka till Akari men han ville inte dra in henne i detta.
Han tog försiktigt upp sin telefon och ringde henne och gick ut från huset, satte sig på trappan och tände en cigg. Väntade på att hon skulle svara.

Akari hade inte frågat så mycket efter theo och hade vakanttidigt nästa dag. Ätit sin frukost sen bara suttit på telefonne lite. Hon hade piggnat en del och såg när theo ringde. Hon log svagt oh tryckte svara
-hej
sa hon snält

Theo hörde hennes röst och svalde hårt. Ville nästan lägga på men behöll fattningen och tvingade sig att stanna kvar i telefonen.
"Hej." Sa han och log svagt.
"Hur är det?" Fortsatte han, han visste inte vad han skulle säga och han visste att över telefon var det sämsta han kunde göra men han behövde säga något. Han behövde såra henne för att skydda henne.
Aldrig att hon skulle dras in i detta - det kändes som om det skulle kunna pågå länge och att detta bara var början.

Akar log svagt, hon var glad över höra hans röst och såg ut genomföstrent och tnänkte på hans fråga
-det är väl okej, yr men öm.. läkarna sägerj ag kanske får komma hem i lsutet av veckan
sa hon lugnt och var väldigt glad över det

" Det är underbart att höra. Du är snart uppe på fötterna igen." Sa han leendes och slöt ögonen hårt.
Drog ett bloss av ciggen och tittade sedan upp mot himlen.
" Jag ville bara säga att jag inte kommer hinna till sjukhuset speciellt mycket. Mamma behöver hjälp med syskonen och så." Sa han tyst och bet sig hårt i läppen.

Akari lyssnar och log lite
-japp snart,men de vill först se själva
sa hon ärligt och såg på dörren när han sa det, hennes leende dog ut lite men hon förstod hono men samtidigt blev hon smått sur
-åh okej. förstår
sa hon tyst

Theo svalde hårt och stirrade ned i marken.
" Jag är ledsen Akari." Sa han ärligt och drog ännu ett bloss.
"Vi hörs när du är hemma igen. Se till att bli frisk." Sa han och försökte låta glad men även gräset kunde höra att han inte var glad.
Detta var inte något roligt men vad skulle han göra? Han kunde inte låta polisen bli inblandad med henne för att hon var involverad med honom.