PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew log mjukt emot henne och nickade mot henne.
"Det här kommer gå bra", sade han snällt till henne, övertygad om det. Jordan skulle inte försöka sig på något alltför öppet som på cafeet och han visste att Matthew var starkare än honom. Han öppnade dörren.

Gatan var tom och hon pustade ut. Såg upp på honom med ett leende.
"Så hur länge har du bott här och hur länge kan du bo här innan någon blir misstänksam?"

Matthew log lite mot henne, gick ut och emot caféet.
"Oj. Det är nog åtminstone ungefär 5 år jag bott här nu, och jag försöker väl att max vara 10 år på ett och samma ställe. Sen blir folk för misstänksamma till varför man inte ser äldre ut", sade han ärligt.

"Det var det jag menade." Hon såg sorgset över axeln.
"Synd för det är ett vackert hus." Hon skakade på huvudet och tog ett fastare grepp om hans hand.

Matthew nickade lite, kramade lätt hennes hand.
"Det är det. Men någon annan får åtminstone också glädjen av det senare", sade han ärligt. Han gillade inte att behöva flytta hela tiden, men han försökte åtminstone se saker och ting från den ljusa sidan.

Hon nickade och öppnade dörren till caféet och hälsade på de andra och pekade mot en dörr.
"Jag berättar sen." sa hon till en som stod i kassan.
"Följ med. Du vet Jordan bättre och jag vill itne möta honom när jag byter om."

Matthew hälsade också han på den som stod i kassan, inte för att han kände dem utan bara för att vara trevlig. Han blev lite paff faktiskt av att hon ville att han skulle följa med när hon skulle byta om, visserligen hade hon väl en poäng men ändå. Han försökte åtminstone göra sitt bästa för att inte verka generad.
"Du lär då få en del att förklara för dina kollegor sen", sade han med ett snett leende.

"Säger jag har en stalker och han kan sina saker."
Hon låste upp sitt skåp och drog fram en tröja och byte om. Tog förklädet och hatten med caféets loggo på.
"Inte mer med det. Om det är så kan du väl charma dig ur det." Hon log och gick mot dörren.

Matthew skrattade till.
"En stalker? Smickrande", retades han, ställde sig med ryggen mot henne - han var uppfostrad på gammalt vis och med ganska många såna småsaker som väl drog sig lite till gentleman. Han log roat då hon var klar, lade tyst armarna om henne bakifrån för att retas lite med henne.
"Kanske", sade han retsamt.

"Vad ska jag annars säga? Sanningen?" Hon slöt ögonen när han la armarna om henne.
"Jag vill inte jobba. Men om jag måste så."
Hon öppnade dörren och försökte dra med honom.