[PRS] Rollspelargärna och Countess

Hennes ord fick Killian att tystna. Sedan skakade han bestämt på huvudet.
”Jag tänker inte låta dig gå genom den där porten och förstöra allt du jobbat för", sa han med en beslutsam ton och drog efter andan. Försökte behålla den där inre styrkan som hållit honom på benen den senaste veckan – den sista lilla reserven som han alltid kunnat lita på. Men den här gången gick det inte. Killian kände hur han sakta rasade samman inombords. Nu när han lyckats såra den enda personen som han verkligen brydde sig om kunde han lika gärna göra sin faster sällskap. För på vilket sätt var han nu bättre än henne?
"Så varsågod. Skicka mig till Azkaban. Det är väl ändå där sånna som jag hör hemma?”,

Leah suckade och såg upp på honom med sina mörka ögon.
- jag trodde inte du hörde hemma där, jag trodde att du försökte ställa till rätta det som du orsakat. Jag trodde dina omfamningar betydde något och att dina kyssar faktiskt visade att du brydde dig. Men du svek mig och ansåg att voldemort var viktigare och det gör att du hör hemma i azkaban. Hon gick fram till honom och bet sig i läppen innan hon ställde sig på tå och gav hans läppar en kyss.
- jag vill att du ser mig i ögonen och säger att det där inte betydde något för dig sa hon och såg på honom.

Killian trodde först att han skulle få en rejäl örfil när hon närmade sig. Blev därför ställd när hon istället ställde sig på tå och lät sina läppar röra vid hans. Hjärtat slog några extra slag och han kom på sig själv med att sluta ögonen, om bara för en kort stund. Kollade sedan henne rakt i ögonen och sträckte fram handen för att försiktigt stryka den över hennes hår.
"Om jag sa det skulle jag ljuga...", sa han i en viskning. Kunde inte förmå sig till att tala osanning när hon stod så nära.

Hon kunde inte låta bli att le svagt innan hon tyst backade ett steg igen.
- men om du nu bryr dig om mig och att min kyss betydde något, varför dumpade du mig då? Och säg inte att det var för att du ville skydda mig för du vet lika väl som jag att jag kan ta hand om mig själv. Om du verkligen brydde dig så hade du skyddat mig mer genom att fortsätta vara med mig. Visst, jag hade väl varit i lika stor fara men jag hade ju i alla fall varit glad och varit med någon jag verkligen älskade, ellerhur? Sa hon innan hon såg ner i marken.
- Men jag vill inte göra det svårare för dig, jag fattar att du också tar en risk av att vara med mig. Så därför ger jag mig av och jag vill inte att du försöker stoppa mig La hon till och vände upp sina mörka ögon mot honom.

Killian kunde inte förmå sig att ljuga – inte när hon stod så nära intill honom och såg på honom med sina mörka ögon. Han kände plötsligt hur tårarna brände bakom ögonlocket – en känsla som han inte upplevt på så många år.
”Jag har aldrig älskat någon som jag älskar dig, Leah”, sa han till slut och gav ifrån sig ett glädjelöst skratt. ”Men jag är rädd att jag inte förtjänar dig. Mina föräldrar övergav mig, min faster visade sig vara galen och min nämaste vän är på rymmen för att han bland annat mördat en minister och skadat en skolelev.. Alla som kommer i närheten av mig verkar bli förbannade, och Merlin hjälpe den som kommer riktigt nära, då är man riktigt körd”.

Hon såg frustrerat på honom och tog mjukt tag i hans klädnad.
- Men du fattar verkligen inte eller hur? Det är inte ditt fel att de som är runt dig har blivit totala galningar och jag är villig att ta den risken isåfall sa hon tyst och bet sig löst i läppen.
- jag älskar dig och du älskar mig, i värsta fall får vi väl bli galna tillsammans la hon till och satte ner sin väska och kysste mjukt hans läppar igen och la handen på hans kind medan hennes andra hand fortfarande höll i hans klädnad, som om hon var rädd att han bara skulle försvinna från henne.

Den svaga skenet från trollstaven lyste mjukt upp Leahs ansikte och fick de mörka ögonen att glittra.
”Dina ögon..” nästan viskade han. Tanken var inte att säga det högt, men blicken hade slukat honom helt. Hon var så vacker att det nästan gjorde ont. Deras ansikten var nu så nära att de nästan nuddade vid varandra och utan förvarning lutade sig Killian plötsligt fram och lät Leahs mjuka läppar möta hans i en lång passionerad kyss. En kyss som han aldrig hoppades skulle ta slut. Han drog sig långsamt närmare och snart fanns det inte längre något utrymme mellan dem.
”Jag saknar dig så mycket...”, sa han efter att deras läppar särats och drog sedan varsamt undan håret som hamnat i hennes ansikte.

Leah log svagt och smekte hans bröstkorg mjukt innan hon besvarade kyssen. Herregud vad hon hade saknat hans beröringar och saknat underbart vackra ögon.
- Jag har saknat dig också trots att du ibland är en jäkla idiot. Sa hon med ett litet leende och lutade huvudet lätt mot hans bröstkorg.
- Din faster sitter i azkaban och var en dödsätare. Mina bröder är också dödsätare och det gör ju inte mig till en hemsk människa ellerhur? Du får inte identifiera dig som personerna runt omkring dig. Du gjorde ett galet val och blev lojal med mörkrets herre men du står inte för det längre. Våra val är vad vi gör oss till den vi är sa hon tyst och såg upp på honom innan hon mjukt gav honom en snabb kyss.

Killan sträckte fram och kupade handen om hennes kind, lät tummen stryka över hennes hud som till och med var lenare än han mindes den. Han stod tyst ett stund. Fylldes av ånger över all smärta han utsatt henne för.
”Jag är så ledsen Leah, jag vet att allt jag sagt har sårat dig..”, viskade han fram och tittade på henne med bedjande ögon.
”Jag vet att jag inte har någon rätt att förvänta mig att du skall förlåta mig eller vilja försöka igen. Men jag älskar dig. Ända sedan jag lämnade dig den där dagen, är det som om jag saknat en del av mig själv. Så snälla… Åk inte”.

Hon la försiktigt sin hand över hans med ett mjukt leende.
- Det är okej Kilian, jag vet att du gjorde vad du trodde var rätt trots att det sen blev jättefel. Jag kommer stanna men om du någon gång sårar mig på samma sätt igen så kan jag lova att jag inte kommer vara kvar. Jag älskar dig också men min tillit bröts ganska rejält och den kommer ta ett tag att bygga upp sa hon tyst. Hon tog av sig halsbandet hon hade på sig och drog bort berlocken som var i form av en stjärna och la i Kilians hand.
- ha den här och när du har det jobbigt så rör du vid den och minns att du alltid kan komma till mig istället för att sitta och fundera på allt ensam Sa hon tyst och la kedjan till halsbandet i sin ficka.