Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Hoppas ni alla har haft en bra midsommar! Själv hade jag det jättebra men nu har mitt sällskap åkt hem så jag passar på att utnyttja min lediga tid till ett nytt kapitel!! ♥
__________________________________________

Kapitel 38 - Albus

Albus mormor hälsade familjen Potter välkommen när de kom fram till kråkboet på juldagen. Efter att var och en hade gett henne varsin kram och hälsat god jul gick Albus in för att se vilka som redan var där. Hela Weasley-släkten skulle komma, men än så länge fann han bara Granger-Weasley familjen. Men mest av allt undrade han om Scorpius var påväg.

"Albus", hälsade Rose glatt (på jag-skulle-behöva-prata-med-dig-sättet).
"Rose", hälsade Albus.
"Har du tid att prata en stund?" frågade hon tystlåtet.
"Det beror på vad det gäller", sa Albus som fick en obekväm känsla. Visste hon?
"Kom", sa hon och drog med honom upp till Rons gamla sovrum och stängde igen dörren efter sig.
"Okej. Nånting är inte som det ska, det märker jag."
"Jag... förstår inte vad du pratar om", sa Albus.
"Max vägrar prata med mig, Albus! Nånting är på tok, och jag vet inte vad. Hon har sett helt förstörd ut de senaste dagarna, men hon talar aldrig om vad det är! Har du gjort något?"
"Alltså... det är komplicerat."
"Hur då?! Albus, om du har gjort henne något så-"
"Varför bryr du dig?!" avbröt Albus. "För bara några månader sen bad du mig göra slut och nu har jag gjort det! Dessutom sa du att hon var en självisk slyna och att du inte såg henne som en äkta vän. Har jag missat något eller?"
Rose tittade ner.
"Jag menade inte så... jag kanske... bara var lite svartsjuk", sa hon utan att se på honom.
"Du gillar henne", lyckades Albus koppla. "Du är kär i henne. Det var därför du bad mig göra slut!"
"Ska du skrika så det hörs i hela huset?" fräste Rose. "Okej! Jag erkänner. Men berätta inte för någon!"
"Du har mitt ord."
"Okej, så nu när du har listat ut min hemlighet så förtjänar jag att veta din", envisades Rose.
"Du förstår inte", sa Albus och skakade på huvudet. "Den ligger inte ens på samma nivå som din."
Rose svarade inte utan lyssnade koncentrerat på honom.
"Okej då!" sa Albus. "Men du måste lova att inte berätta det här för någon. Inte ens Yann, inte för Hugo, och absolut inte dina föräldrar."
"Okej, okej!" sa Rose otåligt. "Säg bara vad det är."
Albus tog ett djupt andetag.
"Max är gravid", sa han. "Barnet är mitt och vi ska behålla det, har vi kommit fram till."
"Va..." sa Rose som om hon hade tappat förmågan att prata. "Sen när då?"
"Sen en månad tillbaka ungefär", förklarade Albus och blev då påmind om hur fort månaden hade gått. Bara åtta månader kvar. "Vi fick reda på det strax efter att vi gjorde slut, när jag precis hade blivit ihop med med Scorpius."
"Vet... vet dina föräldrar?" sa Rose.
"Nej. Men jag ska berätta, och det vill jag göra själv! Om du berättar för någon så kommer jag avslöja din hemlighet, uppfattat?"
"Visst", suckade Rose. "Men vänta inte för länge."

Efter pratstunden, när Albus kom ner till vardagsrummet, fick han syn på bland annat Fred, Roxanne och deras föräldrar, samt Teddy och Victoire som Lily tittade fascinerat på.
"Men hur känns det när de tar den? Det gör inte ont va?" sa hon.
"Det kändes inte alls", sa Victoire. "Jag kan säga dig att det gör mer ont att ta hål i öronen."
Albus blev nyfiken och tog en närmare titt på sin kusin.
"Hej Albus", hälsade hon glatt.
"Vic, visa honom din näsring!" sa Lily.
På Victoires ena näsvinge satt en silverring, kunde han se när hon visade.
"Vad fin", sa Albus.
"Jag tänker också skaffa en sån", sa Lily bestämt. "Hur gammal måste man vara?"
"Femton", sa Victoire. "Så länge du har dina föräldrars tillstånd."
"Och jag säger nej!" sa Ginny bestämt. "Du för vänta tills du blir myndig."
Lily himlade med ögonen med en suck.
"Om fyra år alltså", sa hon. "Då ska jag pierca både näsan och bröstvårtorna!"
"Det får du vänta med tills du blir arton", sa Victoire i samband med att Harry tittade förskräckt på sin dotter.
"Jag tror inte du behöver bestämma dig så tidigt, Lily gumman", sa han.
"Jag skulle vilja tatuera mig", sa Albus.
Båda hans föräldrar tittade förvånat på honom.
"Det har du aldrig sagt något om", sa hans pappa.
"Jo men det vill jag. Jag vet dock inte vad." Mina barns namn kanske.
"Och det får du vänta med att bestämma", sa hans mamma.

Han ville testa sina föräldrar. Han ville testa om de kunde acceptera hans beslut i livet. Om de nu inte kunde tillåta något som en tatuering, hur skulle de då kunna tillåta att bli farföräldrar?

Awesome!
Haha, älskar hur modernt och accepterande trollkarlssamhället är och att de provar mugglandet mycket. Hade inte alls förväntat mig att Rose gilla Max men ändå roligt x)

Ja, det var en överraskning med Rose och Max. En riktig twist! Om det blir kärlek mellan dem, kommer ju Rose också att bli delaktig i barnet ♥

Braaaaaaaaaa!

Ny läsare, sträckläste hela idag!

Gud vad jag älskar den!! Du skriver så bra! Längtar verkligen tills nästa kommer ♥

Kapitel 39 - Scorpius

Scorpius och hans pappa hade just anlänt till kråkboet.
"Det verkar mysigt här", sa Scorpius när han tog en titt på byggnaden.
"Ja", sa Draco. "Trodde dock aldrig att någon skulle tänka sig bjuda hit mig."
Scorpius knackade försiktigt på dörren. Den öppnades av en kort knubbig tant. Hon var rödhårig och lite grå i utväxten.
"Hej! Välkomna", hälsade hon. "Du måste vara Scorpius du."
"Ja, det stämmer", sa Scorpius.
"Det är jag som är Albus mormor", sa tanten och räckte fram sin hand som Scorpius skakade. "Molly Weasley."
"Trevligt", sa Scorpius. "Tack för inbjudan."
"Tack för att ni kunde komma. Kom in hörni."

Den första Scorpius fick syn på när han kom in var Rose. Hon tittade på honom och log.
"Hej Scorpius", sa hon och gav honom en kram.
Trots förvåningen kramade han tillbaka.
"Hej Rose", sa han och fick en flashback från den gången han försökte krama henne under lektionen och hon stötte bort honom.
De släppte taget om kramen.
"Albus är i vardagsrummet", sa Rose och pekade åt vilket håll han skulle gå.

När han kom in i vardagsrummet fick han syn på Albus, som satt i en av sofforna, samt resten av Potter-familjen, och några av Weasley-kusinerna. Han hade fortfarande inte koll på vem som var vem, eller vilka som tillhörde vilken familj, då de gick ut Hogwarts innan han hunnit lära känna alla. Teddy däremot kände han igen, som stack ut med sitt blåa hår, och var även som en extrabror till Albus, hade Albus sagt. Och den blonda tjejen som Teddy höll om gissade han var Victoire, Teddys flickvän.
Albus hoppade genast upp från soffan när han fick syn på Scorpius och slog sina armar om honom.
"Jag har saknat dig", sa han med ansiktet begravt i hans axel.
"Jag har saknat dig också", sa Scorpius och höll om honom hårt.
Albus drog ifrån sig halvvägs för att kyssa honom.
"Kom så får du hälsa på min släkt", sa han och tog Scoprius i handen och ledde honom till soffan han satt i. "Teddy känner du säkert igen."
Teddy räckte fram handen för att hälsa, och därefter gjorde Victoire desamma.

Efter att ha hälsat på alla lade han armen om Albus i samband med att han lutade sig mot hans bröstkorg.
"Varsågoda och ta mat nu allihopa", sa Molly till alla som befann sig i rummet.
Albus och Scorpius väntade tills de andra hade gått, men just när Albus var beredd att resa sig upp så hejdade Scorpius honom.
"Vad?" sa han.
Scorpius väntade med att svara tills de var ensamma.
"Har du berättat?" viskade han.
"Vadå?" sa Albus förvirrat.
"Du vet vad jag menar", sa Scorpius med dämpad röst.
"Nej", sa Albus hastigt. "Men jag ska! Jag lovar."
"Albus", sa Scorpius och lade handen på hans axel. "Du måste berätta innan nyår."
"Jag ska!" sa Albus och stötte bort handen. "Kom så äter vi."

* * * * *

Det var allt Scorpius bekymrade sig för under kvällen. Nervositeten han såg igenom Albus gav honom en stark känsla av att han aldrig skulle våga berätta. Det ledde till att han somnade sent, och nästa morgon vaknade han senare än vanligt.

När han kom ner till matsalen hade hans pappa fixat frukost åt honom. Han hade förtrollat gröten så att den skulle hålla sig varm.
"Godmorgon Scorpius", sa han.
"Godmorgon", sa Scorpius sömnigt och satte sig vid bordet. "Sover farfar fortfarande?"
"Jag antar det", sa Draco. "Han... har varit lite tröttare de senaste dagarna."
"Jaså", sa Scorpius utan att veta hur han skulle ta det, trots att han förstod vad det kunde betyda.
"Hur är det med dig då?" sa Draco.
Scorpius tittade på honom och sedan ner på sin gröt igen.
"Bra antar jag. Jag är iallafall inte dödssjuk."
"Scorpius", sa Draco allvarligt. "Jag ser på dig att något inte är som det ska. Det vore bara bra om du kunde tala om vad det är. Har det något med Albus att göra?"
Scorpius tog ett djupt andetag.
"Det skulle man kunna säga... men det är inget som har hänt mellan oss!"
Draco svarade inte utan väntade på en förklaring.
"Jag vet inte ens hur jag ska säga det här", sa Scorpius, fortfarande tveksam om han skulle berätta eller inte. "Jo... Du vet... innan Albus och jag var tillsammans. När jag var ihop med Cara. Albus hade också en flickvän då. Max. Och... Albus lyckades göra henne på smällen innan de gjorde slut."
Han hade sagt det. Det fanns ingen utväg nu. Hans pappa tittade på honom. Stämningen var som om någon hade förhäxat rummet med en dämpande besvärjelse.
"Så... den där Max. Hon är alltså gravid just nu?"
"De har kommit fram till att de ska behålla barnet. Och eftersom Albus är min pojkvän så har jag lovat att vara delaktig-"
"Vet du, Scorpius", avbröt Draco. "Det här måste vi prata ihop oss om isåfall. Först och främst, vet Albus föräldrar om det här?"
"Jag vet inte..."
"Då måste jag genast kontakta dem, för en sån här sak kan inte vänta!" sa Draco och reste sig från stolen och drog fram pergament och en fjäderpenna.
"Albus sa att han skulle prata med dem!" sa Scorpius i försök att hejda sin pappa.
Då frågar jag dem om han har gjort det då", sa Draco utan att slita blicken från sitt påbörjade brev. "Jag skriver bara och tackar för julfirandet, och kollar om de har pratat något med Albus."
Albus kommer döda mig, tänkte Scorpius.
________________________________________

Whooo spännande va? Vad exakt tror ni Draco skrev i brevet? Och var det rätt eller fel av honom att kontakta Harry och Ginny? Hur tror ni det kommer gå för Albus? Motivera!
Och missa inte nästa kapitel!! ^^

Tusan...
Whyyyyy Draco?
Jag tror inte att de kommer vara arga mer besvikna att han inte har berättat men det kommer gå bra

Näe, Draco kommer paja allt ju x))

Jag tror att Draco skrev att Albus hade något mycket viktigt att berätta hemma, men lämnar åt Albus själv att avslöja vad detta är. Rätt eller fel? Kanske hade det ändå varit bättre att skriva till bara Albus först och försöka förmå honom att själv ta steget.

Undrar vad Albus kommer att tycka då han förstår att Scorpius berättat? Svårt att förutse. Till slut tror jag ändå att familjerna, trots att de kanske först reagerar starkt, kommer att stötta ungdomarna i deras beslut.

Har sträckläst och asså OMG meeer! Jättebra ♥

*Bevakar*