[PRS] Theida & yehet

"Du har fel, jag har rätt," säger Anthony med ett svagt leende på läpparna. "Jag kommer inte ihåg allt du har gjort.." sjuttonåringen släpper inte sin vän med blicken, han kan inte sluta tycka att Ray passar väldigt bra i keps. "Kommer du ha på dig den någonting?"

Ray suckar. "Okej då, du har rätt" säger han och rycker lätt på axlarna. Han kollar på Anthony "..helt ärligt, antagligen inte. Möjligtvis nån gång ibland om jag är med dig. Jag passar ju inte alls i den" Säger han med ett litet leende

Anthony vänder sig om mot Ray och ser ner på sin vän, förhoppningsvis har rodnaden lagt ner sig en aning nu. Men även om den skulle ha gjort det, så blir den bara större när han ännu en gång märker hur nära de är varandra. Snabbt stegar han bort från spegeln, så att han inte är för nära, Ray skulle ändå inte gilla det.
"Du passar visst i den.." berättar sjuttonåringen och plockar ner den andra kepsen han tänkt köpa.

"..Kanske lite" erkänner han. "Fast du passar fortfarande mycket bättre i den". Han tar av kepsen och följer efter Anthony.
"Hur ska jag göra ikväll förresten, har fortfarande inga nycklar så jag kommer hem. Får jag lov att sova på en parkbänk eller?" Skämtar han.

Anthony skakar enkelt på huvudet.
"Jag kan fixa en luftmadrass till dig ikväll, så kommer du inte behöva klaga på det," flinar han enkelt, men egentligen skulle han inget hellre än att skippa det. Imorgon är det skola och det blir lättare att hålla sig borta från Ray då, men han vill fortfarande vara nära honom.. vilket han vet att han inte kommer kunna. "Annars kan du sova på en parkbänk."

Ray kollar mot Anthony. "Du är ju säkert trött på mig nu så jag kan sova på en parkbänk om du hellre vill det." Säger han med ett smått leende. "Ärligt, det gör mig inget". Han visste knappt själv om han var seriös eller skämtade. Visst, han skulle inte ha något problem med att sova på en parkbänk. Men att välja det frivilligt istället för att sova hos Anthony kändes inte som något han vanligtvis skulle gjort.

Anthony tittar på sin vän i tystnad. Han vet inte om Ray genuint hellre vill stanna på en parkbänk istället för att sova hos honom igen, för om det är fallet så kommer han må ännu sämre.
"Jag är inte trött på dig," ler han enkelt och skakar på huvudet. "Du kan gärna sova hos mig igen om du vill det, jag vill inte ha några skuldkänslor om du skulle bli ihjälslagen där ute."

"Vadå då? Tror du inte att jag skulle överleva en natt på en parkbänk? Jag kan faktiskt slåss!" Skämtar Ray. Han knyter händerna och håller de framför sig som om han skulle slåss.
Han ler smått mot Anthony och tar ner händerna igen. "Jag skämtar bara, jag sover gärna hos dig inatt igen om det är okej" Säger han. "Jag lär nog inte bli ihjälslagen hos dig iallafall"

"Det har jag inte sagt.. du skulle säkert klara dig," flinar Anthony och rycker enkelt på sina axlar. "Jag skulle inte vara så säker på det, William är faktiskt duktig på att slåss, om du irriterar honom kan du nog få en spark eller två i ansiktet." precis som sjuttonåringen själv går hans lillebror på karate, och har gjort det ett bra tag nu.

"Ah shit, får se till att inte irritera honom då, så jag inte dör" Säger Ray med ett skämtsamt leende. "Fast han brukar ju inte prata med mig speciellt mycket ändå så jag tror det är lugnt".
"Vad är klockan förresten?" Undrar han.