[PRS] Step brothers

"Men jag vill inte ha förolämpningar gratis," muttrar Edward och lutar sin kind mot handflatan med ögonen fäst på Derek. "Du borde vara snäll mot mig," påpekar han och slurpar i sig lite ut av läsken i det kalla glaset. Isen har gjort den precis lagom sval. "Visst, min pasta är mycket bättre än din pizza," Edward blänger på styvbrodern. "Får jag smaka?"

"Och varför borde jag va snäll mot dig?" frågar Derek, dricker lite av den kalla läsken han med, granskar den lilahårige killen mittemot.
"Och varför borde du få smaka min pizza?" för att retas lite stoppar han in ännu en bit i munnen.

"För att jag alltid varit snäll mot dig," börjar Eddie, även om det inte riktigt är sant. Förra veckans händelser poppar upp i hans huvud, hur han inte velat hjälpa den andra med luftmadrassen. "Och du är.." Edward tvekar lite, och bestämmer sig för att inte fortsätta på den meningen. "För att du vill visa hur god den är jämfört med min pasta? Du kan få smaka denna om du känner för det, jag tror dock att det kanske är för mycket för dig." fortsätter han istället och pekar på pastan med ätpinnarna.

En förolämpad fnysning lämnar Derek.
"Hur kan din pasta vara för mycket för mig?" Han sneglar mot Eddies portion med misstro i blicken. "Och när förra helgen var du faktiskt snäll mot mig?"
Med en förnärmad blick åt Eddies håll skär han upp en bit av pizzan åt denne.

"Den är så god, så jag tror inte du skulle klara av det," påpekar Edward med ett enkelt leende på läpparna. "Ursäkta mig, men jag lät dig sova i min säng. Om jag hade varit elak så skulle jag ha låtit dig sova på golvet." Eddie ler nöjt och sträcker sig över bordet för att få tag på pizzabiten.

Ännu en fnysning lämnar Derek och han låter sig höja på ögonbrynen.
"Jag klarar av allt, till och med dig", försvarar han sig, ger Eddie biten. "Det var ju du som va mest glad över det, va?" fortsätter han, flinar retsamt. Det var ju inte direkt som om han haft något emot det, men som om han skulle erkänna det?

Edward tar en tugga av pizza biten Derek gett honom och ler nöjt.
"Du klarar inte av mig," påpekar han och nickar lite, som att han ger pizzan ett godkännande. Dock visste han redan att pizzorna här är goda, restaurangen är ju trots allt hans favorit, men det vill han ju inte berätta för Derek. Eddie känner hur en rosa färg sprider sig över kinderna medan han tuggar. "Nej, du sparkade på mig hela natten, det var inget roligt alls." det är en lögn, helt ärligt gillade han att ligga så nära Derek som han då hade gjort.

Derek betraktar Eddie när han tar en tugga av pizzan, sväljer och tar en klunk av colan. Ett nöjt leende pryder dennes läppar och det får Dereks kinder att bli svagt rosa. Helt utan anledning, liksom.
"Du valde att ligga så nära mig", protesterar Derek tillsist, nickar som om han håller med sig själv, vilket han gör. "Du låg ju nästan på mig."

Leendet blir till ett liter mer nervöst leende när han kommer ihåg exakt hur nära de låg varandra. Edward granskar den svaga rosa färgen över Dereks kinder, men då hans kinder är i samma färg, om inte mer, så bestämmer han sig för att inte påpeka det.
"Jag frös, du snodde ju ändå mitt täcke.." muttrar han. "Och låtsas inte som att du inte tyckte om det, det vet jag att du gjorde." skjuter han tillbaka och lägger ner pizzabiten på en liten tallrik för att fortsätta på den sedan. "Vill du smaka av pastan?"

Derek fnyser, muttrar något ohörbart och försöker tvinga bort den illröda färgen som kryper upp på kinderna och hotar att avslöja hans genans till den andra sjuttonåringen.
"Du kan inte heller säga att du inte tyckte om det", säger han tillsist och hans röst är en oktav högre än vanligt. "Jag frös i alla fall inte. Dessutom är det väl gästerna som bestämmer och det var ju inte som om du sa emot."
Derek nickar sedan åt Eddies erbjudande om pastan.
"Ja det vill jag", säger han, nickar.