Ondskans dotter

Har sträckläst hela och det är superbra!
Du skriver utbra, och beskriver hur det ser ut och är super bra. Jag har bara en fråga: vilket år det?
Men som sagt, Superbra skrivet!
Bevakar såklart!

hehe gillar att du ställde just den frågan... Det får ni veta senare. NO SPOILERS

Bràaaaaaaaa mera bra!

Kapitel 25
Att göra-listan såg ut så här: först skulle Vanessa få information om skolan. Sen skulle hon bli sorterad och sen fick hon gå till stora salen. Tydligen hade de en festmåltid när alla elever kom tillbaka efter sommaren.
"Först, kan du de olika elevhemmen på skolan?" Vanessa skakade på huvudet (när skulle hon ha lärt sig det förresten?). Det var Pomona som gav ut baslära i Hogwarts och allmän magi, medan rektorn, McGonagall hette hon, förberedde sig inför skolstarten.
"Det finns fyra elevhem; Hufflepuff, Slytherin, Ravenclaw och Gryffindor. Vilket man hamnar i bestämmer sorteringshatten..." Så fortsatte det. Vanessa fick veta allt om grundarna, områdena runt skolan och om magivärlden i allmänhet; smugglare, husalfer, mugglarfödda, renblodiga m.m. Hon satt säkert där i minst en timme innan Pomona till slut sa:
"Vi tar väl sorteringen nu, Minerva?" McGonagall nickade för sig själv.
"Ja, pumpajuicen får stå hos Filius, annars dricker Sibylla upp allt igen... Va? Ja, sorteringen. Jag väcker sorteringshatten."

"För er information är jag redan vaken." Vanessa såg sig omkring efter vem det var som talat och såg till sin förskräckelse att den bruna spetshatten längst uppe på en hylla hade vrinklat ihop sig till ett ansikte. McGonagall drog ner den från hyllan och placerade den på katedern. Som om den hade läst Vanessas tankar sa den:
"Ja, det var jag som pratade. Det kan väl du också så vad är problemet?"
"Jaja, nu får vi det här överstökat", sa Pomona och placerade hatten på Vanessas huvud.
"Det här huvudet har sett mycket, minsann. Och med den här bakgrunden... det får bli SLYTHERIN!!" McGonagall tog av hatten, rättade till den och placerade den på hyllan igen.
"Och nu då?" undrade Vanessa.
"Ja, du tillhör nu elevhemmet Slytherin. Du kommer ha lektioner med de andra i elevhemmet och sova i samma sovsalar."

Vanessa såg sig omkring. Hon stod i en korridor någonstans. Väggarna pryddes med levande ljus och här och där stod tomma, ihåliga rustningar. Hed hon inte nyss suttit och pratat med McGonagall? Nej, nog hade hon väl gått ut sen... eller? Hon ruskade förbryllat på huvudet. Vad som än hade hänt efteråt kunde hon inte komma på vad det var, och hon fick ont i huvudet av att fundera över det. Hon var väl bara trött, antog hon och började gå framåt i korridoren. för då kom hon ju åtminstone någonstans. Hennes steg ekade och ingenstans fanns ens en dörr. Det var bara väggarna av sten, ljusen och rustningarna som fanns att se, åtminstone en kort stund till. Korridoren fortsatte som vanligt med några tvära svängar här och där, men efter ett tag kom Vanessa till en stor målning. Den föreställde en kvinna i svart som såg spritt språngande galen ut, i sitt kolsvarta, rufsiga hår och sina uppspärrade ögon som stirrade fram och tillbaka. Vanessa kunde se hur hennes axlar åkte upp och ner när hon andades. Det var egentligen inget nytt för henne att målningar kunde röra sig - hon hade sett såna i rektorns kontor och Pomona hade förklarat även dem - men det var fortfarande förvirrande och ovant.

Under målningen, precis på ramen, stod ett namn. Vanessa fick läsa väldigt noga eftersom det var skrivet i riktigt snirklig stil: Bellatrix Lestrange (Black) 1951-1998. Det var förmodligen en ganska viktig person trots att hon ser ut som sju svåra år, tänkte hon och lyfte blicken mot porträttet igen. Kvinnan i det, Bellatrix, höll nu på att rota igenom ett antal lådor bakom sig och hade dessutom fått sällskap av en skäggig, lite äldre man.
###

Så det var allt jag hann med för tillfället, och klockan blev alldeles för mycket dessutom. Men jag har inte skrivit på evigheter och nu när det är sommarlov vill jag verkligen prioritera skrivandet mer och komma upp med kapitel ännu oftare. Den idén kommer säkert misslyckas stort men vi får ändå hålla tummarna

brrrraaaaa

Superduperbra!

Bäst!!!

Gissa vad? Idag känner jag mig på riktigt bra humör (lite pannkakor och superfina kommentarer från er hjälper alltid ^^) och nu tänker jag lägga upp ännu ett kapitel trots att jag egentligen tänkt lägga upp det först om en vecka. Snällt va?

Kapitel 26
Plötsligt hördes röster från det hållet Vanessa just kommit från. Först hördes en man, sen två män, sen ännu fler män. Det verkade vara en hel grupp som talade upphetsat med varandra.
"Varför åker vi inte bara dit då, om du är så säker, Yaxley?" Några andra mumlade instämmande. En djup, irriterad suck hördes.
"Vad är det du inte fattar? För det första 'åker' man inte till Hogwarts hur som helst, särskilt inte när aurorerna flåsar oss i nacken vart vi än tar oss. För det andra är jag inte helt säker på om flickan är där, och om hon är det kommer hon dit först ikväll." Flera verkade hålla med men det var fortfarande några som häll med den första mannen och som nu muttrade osäkert.
"Vad hette hon nu igen?" frågade någon av dem.

"Vanessa? Vanessa?!" McGonagalls uppspärrade ögon stirrade in i Vanessas. Hon ryggade skrämt tillbaka. Hon satt inne på rektorns kontor igen. Allt såg ut som förut, förutom att Pomona inte längre var där.
"Vad hände precis?" frågade Vanessa. McGonagall suckade.
"Om jag ska vara ärlig är jag inte säker. Du såg ut att ha somnat först men sen gick det inte att väcka dig. Jag har några teorier men jag tänker inte oroa dig i onödan så jag kontaktar dig imorgon. Adjö!" Vanessa försökte säga något mer men var redan utskjutsad och stirrade nu in i dörren.

"Vad gör du här Vanessa?" Det var Lizzys röst.
"Jag..." Vanessa tänkte just säga att hon beundrade dörren till rektorns kontor (lamt? Ja, väldigt) men så såg hon att det inte längre fanns en dörr framför henne, utan ingången till Hufflepuffs uppehållsrum.
"Jag vet inte. Tittar på det här förhänget antar jag..." sa hon istället. Lizzy kom närmare.
"Vilket förhänge? Åh titta, jag såg det inte." Vanessa log blekt. Hon visste inte vad hon skulle säga (hon var i chock, ok?).
"Hur smakade frukosten förresten? Jag hämtade inte brickan själv men jag fick höra att varenda bit ätits upp, vilket gläder mig." Vanessa såg ner på Lizzy och rynkade pannan.
"Frukost? Vilken frukost?"
"Ja, den jag gav dig imorse såklart."
"men jag åt aldrig av den." Nu var det Lizzys tur att rynka pannan.
"Är du säker? Ja, säger du det så. Jag hörde förresten också att du blev sorterad i Slytherin. Grattis!"
"Jag... öh, jag behöver nog vila ett tag", sa Vanessa. För mycket hände på samma gång och hon kände att hon inte skulle orka mycket mer. Utan att säga hej då eller något gick hon in i uppehållsrummet i tystnad.
###

Nu verkar ju jag ha kommit ikapp mig själv. Jag har inte nästa kapitel färdigt (det är inte ens halvfärdigt..) så jag har ingen aning om när nästa del kommer. Men eftersom jag tänker skriva mer i sommar kanske vi inte behöver vänta så jättelänge

wwhhhhhhhhhiiiiii!!!!!!!!!! vart så glad när jag fick två kapitel på en dag (läste 25 på morgonen )

Bäst!