Septimus Heap (Privat roll)

"Jamen visst det smärtar hela tiden och iblande känns det som hela handen skall brinna upp eller något." suckar Menja fram.

Elenya vänder sig om med skuld och ånger i blicken "Det här är mitt fel, helt och hållet mitt fel"

"Att det inte är, det är skuggans fel. Och vad det nu är som är inne i dig och som tvingar dig eller inte kan göra så att du kan säga vad det är. Det är deras eller dens fel, inte ditt." sa Menja bestämt och såg på henne.

"Men den är i mig, det känns som om den känner mig utifrån och in och den kan förmodligen göra vad som helst med mig, jag borde spärras in"

"Nej då, det borde du inte. Jag vakar över dig och följer med dig, dit den nu vill att du ska eller vad den nu vill att du ska göra. Det kan den inte hindra." sa Menja lungt.

Faktum är att det kan den nog tänkte Elenya men sade bara "Tack, fast inte i ditt skick"

"Nej, inte nu kanske, men i morgon får jag lämna sägen och vi får väll se hur det går." sa Menja muntert men bet sig i läppen för hon var osäker på hur det skulle gå.

"Hoppas det går bra, fast du kanske får använda kryckor" Elenya log lite mot Menja och kände att lite av den spändhet hon känt nu i 2 dagar släppte lite.

"Mmm, det blir väll något i den stilen, för att inte belasta ryggen." ler Menja en aning när hon mötte Elenyas blick från där hon låg.

"Jag skulle verkligen vilja berätta men...det går verkligen inte, förstår du?" Elenya sökte febrilt efter dem rätta orden.