The Hunger Games (Roll)

Jag kastar yxan mot tjejen, hon går mig på nerverna, jag tror att den träffar men vet inte för jag vänder mig om när jag hör nånting i skogen. Äsch, det var säkert bara en hare tänker jag men är ändå lite orolig..

Jag ser allt hända. Jag tycker det blir fel och siktar hårt. Jag släpper pilen mot Sebbs hjärta. Jag kör även iväg en mot den stora tjejen. Jag laddar en till och skjuter den mot Sebbs igen. Jag skulle döda honom och så skulle det bli. Jag vet att jag måste flytta på mig nu, så jag hoppar sakta men säkert och tyst desutom till nästa träd och sätter mig snabbt till stammen och är tyst.

Jag ser pilen fara mot seb och blir träffad av en i armen. Jag vill skrika men gör det inte utan springer mot skogen. Där drar jag ut den ur armen. Jag känner mig plötsligt väldigt yr och tvingas sätta mig ner. Jag vet vem som gjorde det och jag ska hämnas, jag ska spara pilen och hugga den i hjärtat på Linye...

Seb ser med nöd och näppe pilen komma flygande från trädet, men hinner inte långt. Pilen träffar honom, och borrar in sig i axeln.
"Corinne!" skriker han och kastar sig efter henne
Smärtan är outhärdlig, men han antar att det kan vara fler pilar på väg.
Seb har aldrig haft någon större lust med att vinna. Vore rätt åt pappa om han inte gjorde det, och att pappa skulle behöva klara sig ut ur fattigdomen själv. Seb blundar men kommer på fötter. Ena pilen har brutits av, men han snubblar framåt så snabbt han kan med Corinne framför honom för att kunna skydda henne från pilarna.
"Inte dit, in i hornet!" ropar han skrovligt och ser en tredje pil susa förbi farligt nära huvudet.

"Dra inte ut den! Det börjar bara blöda förfärligt då!" skriker han och smiter själv in i hornet, där han sätter sig ner och stönar. Vad ska man göra åt sådana här saker? Det blöder även om man inte har dragit ut den...

Jag ser tjejen springa in i skogen. Jag ser att hon sitter nedanför. Så jag upphör nästan att andas för att hon inte ska veta att jag är där. Jag sitter så tyst det bara går och jag hade ju desutom en pil laddad och klar! (( •___• ))

Jag hör någon andas ovanför mig. Jag ser att det är Linye.
"jaså, det är du" säger jag. "jag hoppas verkligen att du inte dödat seb för då kommer jag tillbaka och gör slut på dig!" säger jag och kastar en yxa på hennes ben, det skulle inte döda henne men det struntade jag i, sen började jag springa mot seb.
"hur är det? Hur skadad är du?" frågade jag, jag hade helt glömt bort min arm men mindes det rätt snabbt när det högg till i den, äsch, det får jag fixa senare...

"Jag lever," säger Sebastian och ler osäkert mot Corinne, "Men jag är inte säkert på att jag kommer göra det allt för länge..." Bandage. De behöver bandage. Det borde ju finnas här," hornet är fortfarande fyllt med saker, och att sitta i det kanske inte är så bekvämt.
"Okej, vi behöver massor av saker, bandage, kanske någon smörja av något slag, det vore super med något som kan skydda en från hennes pilar..." mumlar han och börjar besvärat leta bland alla sakerna.
"Vi borde dessutom se till att få in allt hit, så att vi lättare kan hålla uppsikt över det. Och sätt vad som helst över din arm tills vidare, du får inte förblöda!"

Jag letade igenom ryggsäckarna efter mat, vatten, medicin och bandage medan jag kortfattat berättade om linye och benet.
"Jag är rätt säker på att hon inte kommer hämta sig idag iallafall, jag högg ner mot benet!"
jag hittade snabbt bandage och lite torkad mat och såg till att linda om min arm. En stund senare hittade jag medicin och någon form av dryck. Jag hittade även två mörkgröna ryggsäckar som jag började packa bandage och lite torkad mat i.
"jag tycker vi borde ge oss av så snart som möjligt, när vi finkammat det här, och leta efter dem som är kvar. Antingen det eller sitta här och mögla när vem som helst kan komma och döda oss. Dem som är kvar är inte korkade. Dem har säkert mat och vapen!" sa jag och hoppade att det sista inte var sant...

Jag hinner inte ens reagera innan jag faller mot marken. Jag trycker på såret så mycket jag kan men... Ingen skulle kunna överleva det. Jag tar av min jacka och lägger den över såret. Jag ser en pytteliten kamera i ett nära träd. Jag tar de sista krafterna och sträcker ut tre fingrar mot den innan jag inte årkar mer. Jag sluter ögonen och känner på känslan. Så här kändes det. Att vara död.

BOOOOM!! Juliana hämtas upp av en svävare...

(vet någon om raven, Molly Tonks, sandy gromford och Ronald Weasley
har hoppat ur?)