Lupple och Ginerva2003

”Du har redan varit snäll så det är lugnt” sa hon. Hon ville inte att han skulle stå i skuld till henne

Eliah gav henne ett snett leende. "Oroa dig inte för det. " Log han och ryckte lite på axlarna.

Hon tittade på honom länge hon var rädd att säga det hon nu tänkte säga men hon kände att hon måste.
”Eliah jag kanske är konstig men jag tror jag gillar dig” sa hon.
Hon vände sig om hon var rädd att honskämt ut sig nu tänk om han inte gillade henne tillbaka.
Han kanske var vampyr men han var snygg trevlig och bara helt perfekt.

Eliah såg på henne, utan några känslor i ansiktet. Det som hon sa var chockerande men han kunde inte förneka det. Eller det han själv kände. Varsamt tog han hennes hand och pussade lätt hennes handrygg. " Du är en väldigt speciell kvinna och jag gillar det- jag gillar dig. "Log han och det var ett ärligt leende. Orden han sa var också sanna.

Hon blev förvånad men sedan kramade honom om honom.
”Gör du verkligen det” sa hon lyckligt.

Han flinade och nickade. "Jag är inte den som ljuger. "Log han och kramade henne tillbaka. " Du är en väldigt hm annorlunda kvinna och jag uppskattar det."Viskade han ärligt.

”Jag struntar i att du är vampyr för du är ändå snäll” sa jag.

Eliah tittade på henne och höjde på ögonbrynet. " Trots allt du lärt dig om min sort?"Frågade han, av nyfikenhet.

"ja" sa jag.
"ska vi ta en promenad" frågade jag.

Eliah såg sig omkring, de andra klasskamraterna verkade också ta rast och han reste sig upp och nickade. " Visst. "Log han och började sedan att gå.