Privat roll mellan Nepflite och Ginerva2003

Zantanna hörde skriket och brydde sig inte om hon hade tillstånd eller ej utan sprang ut på balkongen och kollade över räcket och såg att han fallit.
Hon visste att nu var det frågan om liv och död så hon hade inget val utan hon kastade sig över räcket och mitt i fallet så bytte hon form så att hon var sitt riktiga jag, sitt djävulska jag och med hjälp av de stora vingarnas kraft så ökade hon farten för att få tag på honom.

han såg att hon hoppaade efter honom.
sen såg han hur hon blev något annat.
vad var hon.

Hon fångade snart upp honom och bromsade upp farten med hjälp av vingarna och flög upp mot balkongen igen.

" vad är du?" sa han med räddsla i rösten.
hon var ett månster inte den tjej han hade blivit tjär i.
han hoppades tt han skulle kuna komma levande där ifrån.

När hon landat så släppte hon honom och omvandlade sig till sin mänskliga form igen och såg på honom och sa.
- Luta dig inte över räcket så där.
Och vad jag är Peter, såg du inte det.
Jag är Djävulen.
Den fallna ängeln som en del tror är ond och en del tror inte att jag existerar.

han bakade skräkslaget.
" du du är ett månster" sa han innan han vände sig om och tog sigbort där ifrån och in i lägenheten igen.

Hon såg efter honom och för första gången på evigheter så kom det tårar från hennes ögon.
Hon hade räddat hans liv och som tack kallade han hennes monster.

Hon hoppade över räcket och omvandlade sig i fallet och flög bort därifrån i ren ilska.

han sprang hem.
hon var ett monster och han hade gillat henne.
han tänkte alldrig gilla henne igen.

Hon flög in i närmaste skog och krashade rakt in i ett träd och for i backen men omvandlade sig tillbaka till mänsklig form och satt där vid trädet och sa tyst.
- Varför räddade jag hans liv?
Borde det ha varit mer rättvist att låta honom dö.

Hon suckade, hon skulle inte till skolan i morgon det bestämde hon sig för.

han kom fram till sit hem.
han gick upp på rummet och la sig i sängen för att gråta ut.
när han väll får en tjej så är hon ett monster.