Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Lorenzo vände snabbt blicken till poliserna som kom in, svor till ordentligt igen men verkade åtminstone förstå att han var övermannad för tillfället. Han nöjde sig med att backa undan något steg ifrån henne, höll händerna lätt uppåt så att dem åtminstone var synliga - på sånt här håll ifrån poliserna hade han ingen chans iallafall, inte när de var beväpnade och han inte.

Hennes pappa tog fram handklovar och drog direkt åt sig hans händer och satte fast dem. Innan han lät en av sina kollegor föra honom till polisbilen. Han gick fram till sin dotter och knöt upp repen som hade skurit in i hennes handleder.

Aaron ägnade knappt en blick åt sin far när han väl kom ut därifrån, trots att Lorenzo ständigt försökte rycka sig loss och fräste och svor mot Aaron. Allt han tänkte på var hur det var med Sophie, och så fort han sett fadern komma ut med poliserna skyndade han sig in i huset.
"Sophie!" utbrast han direkt då han fann henne och hennes pappa där med, skyndade sig genast fram.

Sophie vägrade se på någon av dem utan hon bara satt och snyftade tyst. Hennes pappa såg på Aaron.
- kan du hjälpa henne? Jag måste hjälpa mina kollegor sa han tyst men med ilska i rösten , Aarons pappa hade skadat hans dotter och det gjorde honom förbannad.

Att se henne sån här skar verkligen in i hjärtat, det gjorde ont att se. Särskilt att veta att det var hans pappa som gjort det emot henne på grund av honom - han kände en enorm skuld för det. Han nickade omedelbart emot hennes pappa.
"Självklart." sade han, självklart skulle han försöka hjälpa henne. Han tog genast över för honom och fick upp repet, lade försiktigt handen över hennes hand.
"Hey. Du är säker nu" viskade han mjukt.

Hon svalde hårt och nickade sakta och kröp ihop i hans famn. Hon hade ont i ansiktet där de flesta slagen träffats, i revbenen och i magen. Dessutom skämdes hon av någon anledning, kanske över att hon inte kunnat ta sig ut därifrån, kanske för att hon inte försvarat sig och kanske för att han hade rört henne på ett sätt som äcklade henne.

Aaron lade armarna om henne, försiktigt för att inte råka komma åt något ömt ställe - han hatade sin pappa bara än mer för att han skadat henne. Han ville fråga så mycket, fråga vad som hänt och vad han gjort, men han visste av egen erfarenhet att det var bättre att fråga sen - i en sån här situation var tröst det bästa man kunde få, och trygghet.
"Kom, så får vi ut dig härifrån" sade han mjukt.

Hon nickade tyst och torkade bort blod från underläppen innan hon på skakiga ben reste sig.
- jag sparkade honom i alla fall, det är ingen sprucken mjälte men det är något sa hon tyst och började gå ut från huset medan hon gned sina handleder där repet hade skurit in ordentligt.

Aaron lade försiktigt armen omkring hennes midja i ett försök att stötta henne, var förstås orolig för hur det var fatt med henne. Han kunde inte låta bli att nästan le svagt av hennes ord - det var både modigt och nästan gulligt hur hon ville ge igen det.
"Du är väldigt modig, vet du det?" sade han mjukt, tog försiktigt med henne ut i huset.
"Hur är det nu?" frågade han oroligt.

Hon rodnade svagt och tog tyst tag i hans tröja.
- det känns som om han har knäckt ett av mina revben och jag antar att mitt ansikte inte ser härligt ut. Sen känner jag mig smutsig och vill duscha sa hon tyst och började sakta gå.