Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon klev på båten och såg på honom och nickade.
"Då vet jag. Jag har dock en fråga. Hur lång tid kommer det att ta tror du? " Hon sedan mot masten och pekade på korgen.
"Så fort jag blir frisk ska jag klättra upp där. Jag har rätt ont i foten."

Kapten John vaknade upp ur sina tankar och såg mot Kiliahs håll. "Länge.", sa han som svar eftersom han inte kände för att förklara att resan var lång och de skulle behöva resa under en lång, lång tid. Han gick upp på däck och såg sig om efter besättningen. På däck var fångarna fortfarande bundna. Flera hade somnat, någon kanske till och med svimmat. Säkert till stor del för att besättningen inte sett efter de. "Vad gör de kvar på däck?", mumlade John och såg sig om igen. Var var besättningen någonstans? Hämtade varor säkert. Han drog efter andan. "Klättra upp bäst du vill, det är den bästa utsikten vi har på skeppet. Och förresten..", han snörde runt för att se på Kiliah. "..Det är ett Skepp, inte en båt."

Kiliah såg på honom och tog en låda i trä med rotfrukter och började halta med den mot trapporna.
"Jag sa inget om båtar och skepp sir." Hon såg över axeln och log.
"Du borde söka skugga tror jag." Hon försvann ner och satte ner lådan och kom upp och log.
"Hur är benet?"

John nickade. Ja, han hade kanske varit lite snurrig. Hettan kunde ha en sådan effekt på honom. "Vi ger oss av så fort alla är tillbaka.". Precis efter han sagt det, visade sig Sam med några andra från besättningen på däck. "Ah, ni är tillbaka.", sa John och fick ett ajaj, tillbaka som en hälsning. Han berättade om planerna att ta sig vidare till kallare länder och de andra jublade i extas, att äntligen ett långt äventyr. John drog lite på läpparna i ett leende över att de gillat hans idé och sneglade på Kiliah. Var hon redo att se sitt hemland igen?

Hon ställde sig vid de andra och log stort. Jublade.

Tiden hade gått fort tyckte Kiliah. färgen hade kysst hennes hud mer och hon hade blivit starkare.
"Land i sikte!2´" Hon klättrade ner och landade på båda fötterna och greppade taget om sitt svärd.
"Vi är snart i land!"

De gröna dalar, det vackra land John en gång kallat sitt hem, visade sig nu framför de. Det var inte de längre karibiska varma vindar som omfamnade de, istället möttes de av friska svala vindpustar som kysste deras ansikten och gjorde alla röd om kinderna. "Land..!", sa han i extas och sneglade på Kiliah för att se hennes reaktion.
John fortsatte se sig om på besättningen. Han visste inte om de var riktigt välkomnade här. Speciellt med piratflaggan hissad.

Kiliah ställde sig vid kapten Johns sida och såg på landet som närmade sig.
"borde vi inte säka flaggan kapten? Mitt land är inte så vänliga till pirater." Hon flinade mot honom och sträckte på sig.

"Du har rätt.", sa John och gav signal till de andra att sänka flaggan. Medan skeppet styrde mot hamnen sökte han med blicken för att se sig om i staden de kommit till. Den liknade inte alls de tropiska klimatet som han var van vid. Detta land var kallare, husen byggda på annat sätt och gatorna verkade bredare, tyckte John. Han upptäckte slottet som stod placerat så att det tornade upp ovanför staden. John skrattade lite åt det, då set såg ut som att kungafamiljen på så sätt kunde se ner på befolkningen. "Tror du vi blir välkomnade av din kusin, Kiliah?"

Hon drog en pläd om sig och såg på John.
"Jag har ingen aning kapen. Men om vi ser dem så kommer de veta om mig." Hon log mot honom.
"Skönt att komma i land. det kommer bli skönt."

"Är det inte dags att ta tillbaka tronen, Kiliah?". Han satte en fot på kanten av skeppet för att se på när de lade i hamn. Nere i hamnen hade folk samlats för att se på, då de inte var särskilt vana att så stora skepp lade i hamn där och ännu mindre vanligt att de kom över gäster. "Män, vi har en stad att besöka. Vi kanske inte är välkomnade här, var på er vakt.", utropade han till besättningen och sneglade på de över axeln för att sedan se på Kiliah igen. "Efter dig, milady."