Privat Rollspel [Lupple & Zora]

Akari såg på honom tyst
-jag ivll inte vila mer, e trött på att vila
sa hon tyst och suckar och såg på taket nu i sina tankar. hon visste inte vad hon kunde säga eller göra här. hon ville inte es ligga här mer, hon ville hem och gosa in sig i sin säng eller i Theos famn.

Theodore studerade henne noggrant och länge innan han log mot henne.
"Berätta vad du vill göra då." Sa han med ett flin på läpparna och tittade runt i rummet. Det fanns inte speciellt mycket roligt i detta rummet men något måste de ju kunna hitta på.

Akari såg på honom tyst när han frågade henne vad hon ville göra? Hon ville hem och bara ta et lugnt framför en film och återgå till sitt liv.
-Finns ju inget göra.. ivll bara hem
sa hon ärligt

Han nickade sakta.
"Jag förstår att du har tråkigt. Men hem ska du inte fören doktorn har gett dig ett okej." Sa han allvarligt och tittade på henne och startade sedan teven som fanns i hennes rum och bläddrade mellan kanalerna i hopp om att hon skulle finna något hon skulle vilja titta på.

Akari följde hans letande efter något på tv.
-du vet de har bara tråkiga kanaler
sa hon och såg på honom tyst nu. Hon ville bara hem men litade helt på theo, han hade säkert rätt

" Även de tråkigaste programmen går att göra roliga. Det är bara hur man ser på dem." Sa han och tittade på henne.

Akari såg på honom tyst och nickar tyst
-du har rätt kanske, du får bevisa
sa hon och log mjukt

Han nickade lite och tog ett nyhetsprogram och studerade det en stund.
"Okej tror du att nyhetsankarna har en affär?" Sa han och nickade mot dem som stod och pratade med ett leende på läpparna men sluta ganska snart att le.
Han höjde oroligt volymen och lyssnade.
Det hade varit någon stor polisinsats i området där han växt upp och de hade gripit många. Han bet sig i läppen, kunde det vara hans vänner de tagit? Han tog snabbt upp telefonen och han hade ganska många missade samtal. Fasen också.

Akari kunde se hur han ändrades när han skruvade upp. Hon hade inte hunnit svara på allt innna hon läste av honom
-du åk.. det är oekj om du e orolig över det e dina
sa on tyst och såg på honom mjukt. Hon ville inte se han sur eller orolig

Han såg på henne och skrattade till, lite nervöst. Borde han åka? Var inte det ganska dumt? Han lutade sig bakåt i stolen och slöt ögonen.
"Jag måste åka, kommer tillbaka så snart jag kan."Viskade han och pussade hennes kind innan han reste sig upp och började gå ut från sjukhuset mot sin bil.