Racing roll wolfy & Emma07

~~~~

Matthew hade varit helt utom sig av oro efter att Sienna hade försvunnit, han visste inte vad han skulle ta sig till. Han hade knappt ens klarat av att köra och allt som vanligt - han hade varit väldigt okoncentrerad och nästan varit nära att krocka någon dag tidigare för att han kommit på sig själv att tänka på henne istället för loppet.

Panikslaget stirrade hon på mannen som med ett elakt flin på läpparna torkade upp sig framför henne.
"Se söt ut nu så bilderna vi ska skicka till Matthew blir bra. Pigga upp hans kväll lite, inte sant?" Mannen skrocksde förtjust för sig själv, studerade bilden han hade tagit. Sienna hade en enligt sig själv mycket vacker blåtira runt ögonen, ett stort blåmärke på kinden och en hel del småsår. Och det var bara ansiktet.

Matthew parkerade precis bilen hemma, han hade varit vid banan och fixat lite. Han försökte att sysselsätta sig med allt möjligt, så att han fick något annat att tänka på för en stund annat än oron för Sienna som annars direkt tog överhanden. Bara det att inte veta ifall hon mådde bra eller inte gjorde honom galen.

Snart skickade han iväg bilderna till Matthew, tänkte inte så mycket på prylar som syntes i bakgrunden eller annat som kunde avslöja var någonstans de höll hus. Han tänkte bara njuta av det här så länge det varade. Och just nu så njöt han väldigt mycket i fulla drag.

Matthew hade kommit in i lägenheten och stängt dörren efter sig när det plingade till i telefonen. Han rynkade pannan ilte när han hörde det, men drog av sig skor och jacka innan han kollade smset. Han blev alldeles kall när han såg bilderna - och han kände ju igen omgivningen alldeles för bra. Det måste vara hans pappa som hade henne, det var ju hans källare. Oron bubblade upp igen när han såg hur blåslagen hon var, tillsammans med ilskan. Tänk om hon hade någon annan, allvarligare skada som inte syntes på bilden? Nej, den här oron var för mycket. Han måste få henne därifrån nu när han visste vart hon var. Beslutsamt gick han ut och tog på sig skor och jacka igen.

Nöjt visslandes gick han upp till övervåningen efter att ha låst dörren till den svala källaren, satte sig ner i soffan med en ölburk i handen. Han sträckte sig efter fjärrkontrollen och bläddrade mellan kanalerna tills han hittade ett program han ville se på, tog därefter fram sin mobil för att skicka ett sms till hans kära son. En liten uppdatering förtjänade hans son ändå. Han skrev om hur sköna läppar hon hade, beskrev den nätta punkten.. Allt han gjort skrev han om så detaljrikt som möjligt eftersom han visste att det förmodligen skulle driva hans son till vansinne.

Matthew var påväg ut mot bilen när mobilen plingade till igen, läste och blev bara ännu mer förbannad ju mer han läste. Hur vågade han? Han fick anstränga sig för att inte kasta iväg mobilen i ilska, det hade varit lite väl dumt. Under mycket argt svärande satte han sig i bilen, försökte tvinga sig till att lugna ner sig - han nästan darrade av ilska. Han körde iväg mot faderns hus, det var inte särskilt lång bit. Han hade fortfarande kvar nycklarna dit, han hoppades på att kunna få ut Sienna ur källaren utan att pappan först märkte nåt - även om Matthew var arg nog att vilja ge sig på fadern. Då han kom närmare körde han så tyst som möjligt för att inte pappan skulle märka nåt. Man kunde gå in till källaren via en ytterdörr, och så tyst som möjligt gick han emot den dörren nu.

Nöjt skrockade han till för sig själv igen innan han la ifrån sig mobilen och sträckte ut benen framför sig, kände sig väldigt självbelåten. Som sagt visste han inte hur länge det roliga skulle vara men han behövde ta allt ut av det nu. Efter en stund reste han sig upp för att återvända ner till källaren, funderade samtidigt vad han skulle hitta på med jäntan ikväll. Det var tydligt att han skrämde henne vilket enbart gjorde honom mer nöjd eftersom det var den önskade effekten.

Matthew fick fram nycklarna och låste upp dörren, gick sen in.
"Sienna?", sade han försiktigt innan han hittade ljusknappen och tände, det var ett tag sedan han hade varit hemma där över huvud taget och speciellt inte i källaren.

Då taklampan tändes slöt hon ögonen och höll upp en arm för ögonen eftersom ljuset bländade henne. Gubben tyckte om att hålla henne i mörkret vilket nästan skrämde henne ur vettet. Den välbekanta rösten fick henne att börja gråta. Inte snörvla eller snyfta, det var bara tårar som rann längs med hennes kinder. Han hade hittat henne.